Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hoptorka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOP
HOR
709
sig i tofvor. — H. sig, v. r. Samla sig i
tof-vor. — Äfv. T ofta ihöp.
HOPTORKA, v. n. 4. Genom torka
sammandragas, förkortas, förminskas till omfång,
innehåll eller myckenhet. — Äfv. Torka ihop. —
Hoptorkande, n. 4. o. Hoptorkn ing, f. 2.
HOPTRAMPA, v. a. 4. Genom trampning
göra tätare. H. sand, lera. — Äfv. Trampa
ihop. — Hopl rampande, n. 4. o.
Hop-trampning, f. 2.
HOPTRASSLA, v. a. 4. 4) Göra, att del ena
trasslar sig i det andra. H. två garnhärfvor.
— 2) (fig.) Hopblanda en sak med en annan, så
att man har svårl att reda dem ifrån hvarandra.
H. två frågor, två ämnen, affärer. — H. sig,
v. r. Intrassla sig med hvart annat. Säges både
i egentlig o. fig. mening. — Äfv. Trassla ihop
o. Trassla ihop sig. — Hoptrasslande, n. 4.
o. Hoplrassling, f. 2.
HOPTROLL A, v. a. 4. Genom trolleri
hopsamla. — Äfv. Trolla ihöp. — Hoptrollande,
n. 4.
HOPTRYCKA, v. a. 2. Trycka något, så alt
det blir mindre till omfång, vidd, storlek. — Äfv.
Trycka ihop. — Hop tryckande, n. 4. o.
Hoptryckning, f. 2.
HOPTRÄNGA, v. a. 2. Tränga personer eller
saker närmare tillsammans. — Äfv. Tränga ihop.
— Hopträngande, n. 4. o.
Hopträng-ning, f. 2.
HOPTUDDA, v. a. 4. Göra, att nagot flockar
ihop sig. Se äfv. Hopskrynkla. — Äfv. Tudda
ihöp. — Hopluddande, n. 4. o.
Hopludd-ning, f. 2.
HOPTUSSA, v. a. 4. Tussa djur att anfalla
hvarandra. H. hundar. Säges äfv. skämtvis om
menniskor. — Äfv. Tussa ihöp. —
Hoplussande, n. 4. o. Hoplussning. f. 2.
HOPTVINGA, v. a. 4. o. 3. (böjes som
Tvinga) Mcd våld eller tvång hopdrifva, hopfoga,
förmå att komma tillsammans. — Äfv. Tvinga ihöp.
— Hop tvingande, n. 4. o.
Hoplving-ning. f. 2.
HOPTVINNA, v. a. 4. Se Tvinna.
HOPVIGA, v. a. 2. Förena i äktenskap
genom vigsel. — Äfv. Viga ihöp. —
Hopvigande, n. 4. o. Hopvigning, f. 2.
HOPVISPA, v. a. 4. Genom vispning blanda
ihop. — Äfv. Vispa ihöp. — Hop v i spände,
n. 4. o. Hopvispn ing, f. 2.
HOPVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida)
Vrida något så, att det kommer tätare ihop. H. ell
snöre, ell rep. — Äfv. Vrida ihöp. —
Hop-vridande, n. 4. o. Hopvrid n ing, f. 2.
HOPVÄXA, v. n. 2. o. 3. (böjes som Växa)
Säges om organiska delar, som växa så, att de
förenas till ett. — Äfv. Växa ihöp. —
Hopväxa n de, n. 4.
HOR, n. 5. 4) Äktenskapsbrott. Dubbelt h.,
när båda dc brottsliga äro gifta. Enkelt h., när
blott den ene är det. Göra, bedrifva h. — 2)
Föröfvande af otukt, lönskaläge.
HORA, v. n. 4. Bedrifva hor. H. bort,
förslösa , förstöra på horor. H. ul sig, förstöra
krafter och helsa genom hören.
HORA. f. 4. 4) Äktenskapsbryterska. -* 2)Sköka.
HORAKTIG, a. 2. Sc Oluktig. —
Horak-tighel, f. 3. — Horakligt, adv.
HOR BARN, n. 5. Se Horunge.
HORBOCK, m. 2. (lågt ord) Se Horhund.
HORD, hå’rd, m. 3. (t. Horde) Flock af
nomadiska folkslag.
HORDOM, m. sing. 4) Se Hor. — 2) Se
Horeri. — Ss. H-sbroll, -siast.
HORERI, n. sing. Horaklig lefnad.
HORHUND, m. 2. (lågt ordj Mansperson,
bcgifven på horeri. — Syn. Horbock, Horjägare,
Horkarl.
HORHUS, n. S. (lågt ord) Ställe, der skökor
underhållas.
HORHUSVÄRD, m. 2. (lågt ord) En, som
båller horhus.
HORISONT, håriså’nnt, m. 3. (gr. Horizon,
begränsande) a) (asir.) Den största cirkeln, som
man föreställer sig på himmelen, öfverallt varande
90 gr. från zcnith och nadir. Kallas äfv. den
verkliga h-en. — b) (i allmänt tal) Jordens
skenbara gräns emot bimmclen, rundt omkring
en viss gifven punkt. Kallas äfv. den skenbara
h-en. — Syn. Synkrets, Synrand, Himlarand. —
2) (fig.) Förstånd, fattningsförmåga. Delta går
öfver hans h., han mäktar cj fatta det. —
Skrifves äfv. Horizonl.
HORISONTAL, hårisånntål, a. 2. Se
Horisont el. — Äfv. Horizonlal.
HORISONTALHJUL, hårisånntåljül. n. 8.
Horisontell liggande eldhjul, som afbrännes vid
fyrverkeri. — Äfv. Horizonlalhjul.
HORISONTAL-LINIE, f. 3. Hvarje linie,
som går eller föreställes gå i horisontalplanet. —
Äfv. Horizontal-linie.
HORISONTALPLAN, hårisånntålplån, m. 3.
Plan, som tänkes utsträckt i oändlighet och
sammanfaller med horisonten. — Äfv. Hor i zon
tal-plan.
HORISONTEL, hårisånntä’11, a. 2. Parallel
mcd horisontalplanet. — Syn. Vågrät, Vågjemn.
— Äfv. Horizonlel. [— lell.]
HORJÄGARE, m. 5. (lågt ord) Sc Horhund.
HORKARL, m. 2. 4) Äktcnskapsbrytare. —
2) Se Horhund.
HORKONA, f. 4. Se Hora.
HORKOPPLARE, m. 8. o. ■—LERSKA, f. 4.
En, som håller skökor, eller går till handa med
koppleri för skökors anskaffande, eller på annat
sätt främjar hordomsbrollcl emellan andra.
HORKYFFE, n. 4. (lågt ord) Uselt horhus.
HORLEFNAD, m. sing. Otuktigt lcfnadssätt.
HORLETTA, f. 4. Ört, som växer på åkrar,
med små hvita blommor, och hvars rot brukas i
Norrland till smink. Litbospcrmum arvense.
Kallas äfv. Sminkrot.
HORN, n. 8. 4) a) Olika formad, vanligen
lång, trind och spetsig, eller grenig kroppsdel af
ett hårdt ämne (Hornsubstans, Horn), som utslår
ifrån öfvcrdelen af hufvudcl på vissa af
däggdjuren och tjcnar dem lill försvar. Stort, lilcl,
långt, kort, vridet, grenigl h. H. på oxar,
kor, får, getter, hjortar, renar. Den ilskna
tjuren tog honom på h-en och kastade honom
högt upp i vädret. (Fig.) Hafva h.,’ säges om
en gifl man, hvars hustru är honom otrogen.
Sälla h. på någon, göra någon till hanrej. Han
har ännu ej slött h-en af sig, ej ännu fått lära
atl köpa vett, är ännu ung och oerfaren. Der
osar brändt h., der är farligt alt gå, der vankas
näsbränna. Lukta bråndl h , misstänka, ana en
fara, någonting obehagligt. Hafva, få h. i sidan
till någon, fatta hat, bära agg till honom. —
Bildar cn mängd sammansättningar, såsom: Ox-,
Ko-, Bock-, Hjorthorn, m. fl. Se äfv.
Ammons-horn, Ymnighetshorn, m. fl. — b) Benämning på
vissa spetsiga delar, som skjuta ut ifrån hufvudcl
på åtskilliga andra djur, t. ex. fåglar
(Hornvada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
