Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hornarbetare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
HOR
HOR
ren, m. H.). — 2) Horn (bem. 4, a) af ett dödadt
djur, urhålkadt och förarbcladt till åtskilliga
ändamål, såsom alt dricka ur (Dryckeshorn), alt
tuta i (Vallhorn), att låta barn di ur (Dihorn),
att hjelpa trånga skor på foten (Skohorn), o. s. v.
— 3) (utan plur.) Sjelfva ämnet, hvaraf djurshorn
bestå, såsom föremål för bearbetning. Gjord
af h. En kam af h. — 4) Stundom
förekommande hornartad utväxt i hufvudet på vissa
menniskor. — 5) (utan plur.) Del ämne, hvaraf hofvar
och klöfvar på hof- och klöfdjur, äfvensom
fåglar-nes näbb och klor bestå. Hornet i häslhofven,
i oxklöfven. — 6) Benämning på vissa
blåsin-strumenter, hvilka till formen likna eller
ursprungligen liknat ett horn, såsom Valdihorn,
Kenthorn, Jägarhorn, m. fl. — 7) Säges om
åtskilliga spetsiga, skarpt utstående, hornlika delar
af ett ting. H-et på ett städ. Halfmånens h.,
dess begge spetsiga ändar. — Ss. H-aktig,
-artad, -dosa, -for mi g, -kam, -lik,
-skifva, -spels.
HORN ARBETARE, m. 5. Handtverkare, som
arbetar i horn.
HORNARBETE, n. 4. Arbete, gjordl af horn.
HORNBAND, n. 3. Fordom brukligt bokband
af godt, genomskinligt pergament, vanligtvis med
tätt påtryckta figurer.
HORNBERG, n. sing. Se Hornslen.
HORNBLENDE, hörnblä’nnde, n. sing. (tyskt
ord) Stenarl af Silikaterna, sammetssvarl,
brunsvart, grönsvart eller svartgrön, och genomskinlig
eller svagt genomskimrande i kanten.
HORNBLENDESKIFFER, n. sing. Sfiiffrigt
hornblende.
HORNBLÅSARE. m. 3. En, som blåser i
horn. Brukas i fråga om de Gamles eller vissa
mindre civiliserade folks hornmusik.
HORNBOSKAP, m. sing. Sådana slags
bo-skapskreatur, som hafva horn, d. v. s. nötkreatur,
får och getter.
HORNBÅGE, m. 2. pl. — bågar. Fordom
bruklig pilbåge af horn.
HORNERZ. hå rnä rrts, m. sing. (tyskt ord)
Ett slags silfvermalm.
HORNFABRIKATION, hornfabrikalschön, f. 3.
Bearbetning af horn (bem. 3).
HORNFISK. m. 2. Se Spigg.
HORNFÄLLNING, f. 2. Den djurlifvets
verkning, hvarigenom vissa djur fälla hornen, t. ex.
hjortar, m. fl.
HORNGUMSE, m. 2. pl. — gumsar. 4)
Gum-se, som har horn. — 2) (lig. fam.) Se Hanrej.
HORNGÄDDA, f. 4. Se Näbbgädda.
HORNHINNA, f. 4. (anat.) En af ögats
hinnor, cirkelformig, baktill tjock, ogenomskinlig (den
hårda H-n), men främst på ögal, der hon är
kullrigt upphöjd, tunnare och genomskinlig (Hvila
H-n. Hvilögat), samt beslående af flera lameller
eller fina hinnor, den ena framför den andra.
HORNIG. a. 2. (föga brukl.) Som har horn.
HORNKLYFT, f. 3. Tvärspricka i hornet på
en häst hof.
HORNKORALL, m. 3.^ (nat. hist.) Ett slags
korall, med kalkrör utanpå, men inuti en
horn-arlad, böjlig kärna. Gorgonia.
HORNLAF, m. 2. pl. —lafvar. Ett lafslägle.
Cornicularia.
HORNLIM. n. sing. Klart draglim.
HORNLIST, J. 3. Smal list i ändan på
hopfogade bräder, på det de ej må slå sig.
HORNLYKTA, f. 4. Lykta af horn, sådan
som i äldre lider nyttjades.
HORNMOSSA, f. 4. Ett moss-slägte.
Antho-ceros.
HORNMUSIK, hdrnmusik, f. sing.
Militärmusik af i flera tonarter stämda trumpeter, horo
och basuner.
HORNOXE, m. 2. pl. — oxar. Se Ekoxe.
HORNPIPA, f. 4. Ett slags musikinstrument^
brukligt i Wales uti England, bestående af en
träpipa med fingerhål, i begge ändar försedd med
ell horn, så att luft inblåses genom del ena och
tonerna utgå genom det andra.
HORNPRESS, m. 2. Press till pressning af
horn (bem. 4).
HORNQVICKE, m. sing. Qvicken i djurshorn.
HORNSALVA, f. 4. Ett slags salva, sorn
begagnas af hofslagare, för att hela hofsprickor på
hästar.
HORNSILFVER, n. sing. Se Hornerz.
HORNSILKE, n. 4. Ett slägte af Algerna.
Scytonema.
HORNSIMPA, f. 4. Elt slags taggfenig
benfisk af 7—40 tums längd med fyra benarlade och
sträfva knölar på hufvudets främsta del. Cottus
quadricornis.
HORNSKALL, n. S. Skall af
horninslrumen-ter, såsom jagthorn, m. fl.
HORNSKATA, f. 4. Slägte af Sparffåglarna,
med ofanlligt stor, men ihålig och lätt näbb, samt
en tjock knöl vid öfvernäbbens rot. Buceros.
HORNSKIFFER, m. sing. Ett slags skiffrig
hornbergsart af olika färg.
HORNSLÄNDA, f. 4. Se Skorpionslända.
HORNSNUT, m. 2. Insektslägtet Empis.
HORNSPÅN, m. sing. Raspad spån af
djurshorn.
HORNSTAGG, m. 2. Se Spigg.
HORNSTEN, m. 2. Stenarl af Silikaterna.
ogenomskinlig eller blott i kanterna
genomskimrande; af flera färger; bearbetas till dosor,
knif-skaft. m. m.
HORNSUBSTANS, hornsubbslånns, m. sing.
Det ämne, hvaraf djurshorn beslå.
HORNSVARFVARE, m. 5. Svarfvare, som
tillverkar svarfvadc saker af horn.
HORNUF, m. 2. pl. — ufvar. Se Berguf.
HORNUGGLA, f. 4. Fågel af Uggleslägtet,
44 tum lång, med långa örontofsar, kort stjert,
på ryggen brun-, gul- och gråspräcklig, baksidan
rostgul med bruna långfläckar, stor, grå ögonkrets.
Strix Otus.
HORNVADARE, m. 3. Slägte af Vadfåglarna,
i S. Amerika, med ett Ire tum långt, spetsigt horn
i pannan; stor som en kalkon. Palamedea
cor-nuta. Kallas äfv. Kamicky.
HORNVERK, n. 3. (fortif.) Utanverk, som
består af två faser, två flanker, en kurlin, och
anlägges framför kurtinen eller fasernakaf
hufvud-verken.
HOROSKOP, håråskå’p, m. 3. (från grek.)
4) Iakttagelse af hirnlakropparnes ställning till
hvarandra vid en persons födelse, och deraf
hämtad förutsägelse om den nyföddes tillkommande
lefnadsöden. Ställa någons h., anställa en sådan
iakttagelse för en nyfödd; (fig. fam.) förespå ens
tillkommande öden eller en saks utgång. — 2)
(fig.) Förutsägelse.
HORPACK, n. sing. (lågt ord) Liderligt pack.
HORRIBEL, hårri’b’1, a. 2. 4) Ryslig,
förskräcklig. — 2) Afskyvärd.
HORRÖR. hårrö’r, m. 3. 4) Fasa, afsky. —
2) Ryslighet. — 3) Ryslig sak; hvad som är
rysligt, afskyvärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
