- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
717

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hundaktig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUN

HUN

717

smittad af deras dålighet. Den, som vill slå en
h., finner snart käpp, det är icke svårt att finna
förevändning, om man vill skada, förfölja eller
kornma i tvist med någon. — 2) (fig. fam.) a)
Tyrann, barbar, plågoande. Han är just en h.
emot honom. — b) Föraktlig, dålig, nedrig
men-niska. Din h.! — c) Brukas stundom, för alt
uttrycka något superlativt, t. ex.: Del var en h.
till gädda alt vara stor, en h. Ull ko/ferl all
vara tung. — 3) Rullvagn med fyra hjul (i elt
Hundlopp, se d. o.). — 4) (asir.) Stora, Lilla h-en,
benämning på tvenne stjernbilder. — B) (skämtv.)
Lilla h-en, elt slags hasardspel. — Ss. H-betl,
-bilen, -fe11, -glafs, -halsband, -hår,
-isler, -lorl, -mal, -nos, -ragg, -ras,
-skinn, -tand, -Iräck, -vaklarc.

HUNDAKTIG, a. 2. (orn sak) Oanständig,
gemen, svinaktig, snuskig. — Hundakligt, adv.

HUNDARBETE, n. 4. (fam.) Ytterst svårt,
träget och mödosamt arbete.

HUNDBÄR, n. 5. (bot.) Se Trollbär.

HUNDDAG, m. 2. (fam. Ytterst plågsam dag.
— H-arne. pl. def. Den tid på året, då solen
genomlöper Lejonets tecken, från 22 Juli till 23
Augusti, d. v. s. Rötmånaden.

HUNDEXING, m. 2. Ett slags foderväxt,
som växer vild i hela Sverige. Dactylis glomerata.

HUNDFATT, a. 4. o. adv. (fam.) Se Hundsk
och Hundskl.

HUNDFILA. v. a. 4. öfverhopa med snäsor,
bannor, förebråelser, skymford. smädelser. — Syn.
Se Beslra/fa, Smäda, Lexa upp. —
Hundfilande. n. 4.

HUND FLIN, n. B. Skratt, då man drar upp
munnen emot öronen och visar tänderna, likt en
flinande hund.

HUNDFLOKA, f. 1. (bot.) 4) Sc Gul
Stormhall. — 2) Se Hundloka.

HUNDFÄSTING, m. 2. (nat. hisL) Ett slags
Fäsling, grå; fäster sig på hundar; liknar en
liten ärt. när han fått suga sig full med blod.
Ixodes caninus.

HUNDFÖTTER, m. 3. pl. (bot.) örten
Hiera-cium dubium.

HUNDGALENSKAP, f. sing. Sjukdom hos
hundar, då fradga beständigt synes i deras mun
och de bita rundl omkring sig.

HUNDGÅRD, m. 2. Kringslängd plats med
bus, der hundar underhållas och uppfödas till jagt.

HUNDGÖRA, n. sing. (fam.) Ytterst svårt,
mödosamt, nedrigt, föraktligt göromål.

HUNDHÜFVUD, n. 4. pl. — hufvuden.
Huf-vudet af en hund. (Fig.) Bära h-el för en
annan, få plikta för en annans förbrytelse.
(Upprinnelsen till delta talesätt är att söka i en af
medeltidens laga bruk och sedvanor, till följe
hvaraf män af adelsståndet, som hade begått
något svårare brott, måste, före straffets
undergående, bära en hund till nästa grefskap, distrikt,
härad, då likväl, i vissa fall, t. ex. om de tillika
voro andlige, en annan fick göra det i deras ställe).

HUNDHUS, n. B. Särskilt hus, der hundar
vårdas och underhållas.

HUNDHVEN. f. sing. Mångårig gräsväxt, som
förekommer på låglända ängar. Agrostis canina.
Kallas äfv. Brunhven.

HUNDHVETE, n. sing. Ett slags foderväxt,
finare och mjukare än Qvickroten, men lägre och
något tätare^ Trilicum caninum.

HUNDHÅL, n. B. 4) Håla, der vilda hundar
hafva silt tillhåll. — 2) Skrubb, hål, der en tam
hund får ligga. — 3) (fig. fam.) Eländigt näste.

HUNDKÄX, m. sing. Se Hundloka.

HUNDKEDJA, f. 4. Kedja, hvarmed en hund
hålles bunden eller som är dertill ämnad.

HUNDKOJA, f. 4. Helt liten, timrad eller af
bräder hopslagen koja, der en hund hålles bunden.

HUNDKOPPEL, n. S. 4) Rem. kedja,
hvarmed hundar hopkopplas. — 2) Tvenne eller flere
sålunda hopkopplade hundar.

HUNDKUMMIN, m. sing. Se Hundloka.

HUNDKÖP, n. 6. (fam.) Köp till ytterst ringa
pris. — Syn. Röfvarköp.

HUNDLAF, m. 2. pl. — lafvar. En lafarl,
som innehåller en betydlig myckenhet lafbrunt.
Lichen caninus.

HUNDLAND, n. 3. pl. — länder, (fam.) Uselt
land.

HUNDLIF, n. B. (fig. fam.) Ytterst mödosamt,
plågsamt lif, fullt af lidanden, förödmjukelser och
försakelser.

HUNDLOKA, f. 4. Mångårig, allmänt
förekommande växt. Chærophyllum sylveslre. Kallas
äfv. Hundkäx. Hundkummin. Spokler.

HUNDLOPP, n. B. Fordom i grufvor bruklig
inrättning, beslående af två parallell liggande
fyrkantiga hjelkar i elt snedt schakt, hvarpå en
rullvagn med fyra hjul (Hund), lastad med malm,
uppsköts.

HUNDLUS, f. B. pl. — löss. Se Hundfäsling.

HUNDLÖK, m. 2. En på ängar växande ört
med rödaktiga blommor. Alliurn oleraceum.

HUNDMUSIK, m. sing. Skällande af arga
hundar, som slåss.

HUNDMÅL, n. B. (fam.) Ta sig ell h., göra
ett öfverdrifvet starkt mål.

HUNDPENNING, m. sing. (fam.) 4) Ytterst
ringa pris. Få något för en h. — Syn.
Spott-styfver. — 2) Neslig vinst.

HUNDRADE ell. förkorladt HUNDRA.
Grundtal. 1) Tio gånger tio. Lefva i h. år. H. gånger.
H. lusen. När andra grundtal tillfogas,
samman-skrifves H. vanligtvis med dessa, t. ex.:
Hundraen, Hundratio, Hundralusen, men i
förvallnings-och linanciel stil skiljas de vanligen åt: Hundra
en, Hundra lusen, o. s. v. — 2) Brukas
stundom, för att uttrycka ell stort antal. Jag har
väl h. saker att tala om, myckel att taia om.
Icke en ibland h., ganska få. — S. n. Talet h.
Multiplicera h. med Ho. — Sammansällningarne
Hundraarmad, -fotad, -gradig,
-höf-dad, -lungad, -årig, -ögd, m. fl. förstås
lätt utan vidare förklaring.

Anm. Hundrade anses af Ihre vara härledt af
det fordna ordet Hund, lio, och Rad,
emedan vära förfäder, liksom de gamla Romarne,
nyttjade räkentaflor med rader eller linier,
streck, för hvarje tiotal. Hund rad är då
således Tio rader eller tiotal.

HUNDRADE. Ordningslal. Som är näst efter
den nittionde nionde. Den h. dagen. — S. n.
Hundratal. Ell h. Så och så många på h-l.

HUNDRADEDEL, m. 2. En del af ett helt,
hvilket är deladt i hundra lika stora delar.

HUNDRAFALDIG ell. HUNDRAFALD, a. 2.
4) Hundra gånger så stor. — 2) Säges om något,
som består af hundra likadana eller hvarandra
liknande saker, eller blott varande af samma art,
natur. Jfr. Dubbel, 2.

HUNDRA FALT, adv. Hundra gånger;
hundra gånger så mycket. H. större. Gifva h. igen.

HUNDRASERI, n. sing. Se Hundgalenskap.

HUNDRATAL, n. B. Antal af hundra. Ell
h. af menniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free