Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hundratals ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
HÜN
HUR
HUNDRATALS, adv. Till anlal af flera
hundrade. De knmmo h.
HUNDROFVA, f. 4. Växt af fam.
Cucurbila-ceæ. med hvitgröna blommor och svarta, bärlika
frukter; växer vid gärdesgårdar. Bryonia alba.
Kallas äfv. Qvesrot.
HUNDSFOTT, m. 2. (Tyskt ord, sorn egentl.
betyder: En, som ger hundar mat, hundvaktare.)
4) (skällsord) Dålig, nedrig, föraktlig menniska.
En slor h. — Syn. Se Lymmel. — 2) Helt litet
säte på utkrökta starka jernlenar. bakpå en släde.
Silla på h-en. — 3) (skepp.) a) En vid stroppen
af elt block fästad mindre linslropp, hvarvid en
löpare fastgöres. — b) Elt litet öga i tampen af
clt pyntadt tåg, som tjenar att, med tillhjelp af
en smäcker lina, hala tåget genom ett block eller
dylikt. — 4) Jernten. hvilken svetsas vid ett stycke
jern. som skall smidas. [Hundsvotl ]
HUNDSFOTTERA, v. a. 4. (fam.) Behandla
som en hundsfolt. en hund.
HUNDSJUKA, f. 4. 4) Sjukdom, gängse bland
hundar. — 2) Se Hundgalenskap.
HUNDSK, a. 2. (fam.) Säges, för alt uttrycka
något Öfverdrifvel, vanligtvis i dålig bemärkelse
eller I meningen af ofantligt stor. Eli h-l väder.
Ell h-l fiska fän ge. — Syn. Stor.
Anm. Ordcl anses af några böra skrifvas lluntk,
förkoriadt af Hunnisk, efter Hunnorna, som
enligt Hervara saga och lokal tradition, fordom
med slor härsmakt infallit i södra Sverige och,
efter lidet nederlag, förskansal sig på
itunne-och Hälleberg, hvarifrån de en lång lid
(Örhär-jal del kringliggande landel.
HUNDSET, adv. (fam.) Öfverdrifvet, oerhördt,
i högsta grad. Del regnar alldeles h. — Syn.
Se Mycket.
HUNDSLÄGTE, n. sing. B-t, slägle af
Rof-djuren, som utmärker sig genom sin långa nos,
S lår på framfölterna och 4 på bakfölterna,
stundom med en 5:te i form af Sporre. Canis. Arter
deraf Äro Hushunden, Varg, Schakal, Räf,
Fjäli-räf, Kossak och Simir. Se dessa ord.
HUNDSNUS, n. sing. (fam.) Skarpa
förebråelser, bannor. Få, gifva h. — Syn. Bannor,
Skrapa, Lexa, Skrupens.
HUNDSTAGG, m. 2. Taggfenig fisk af
Slagg-slägtet, 2 tum lång, med 40 ryggtaggar.
Gasie-rosteus pungitiiis.
HUNDSTJERNA, f. sing. (aslr.) Benämning
på stjernan Sirius.
HUNDSYSSLA, f. 4. (fam.) Ytterst svår,
mödosam, besvärlig syssla.
HUNDTUNGA, f. 4. Sträfbladig ört, med mörkt
purpurfärgade blommor, hvitludna blad, stora frön
och vidrig lukt. Cynoglossum oflicinale.
HUNDTURK, m. 2. (föraktl.) 4) Bland
menige man brukligt öknamn på Turkarna,
härrörande från Barbareskslaternes fordna sjöröfverier.
Brukas då i bestämd form: H-en. — 2) (fam.)
a) Tyrann, barbar. — b) Säges äfv. om den. som
på något sätt, vare sig i godt eller ondt,
utmärker sig.
HUNDVAKT, f. 3. (skepp.) Vakten på ett
fartyg ifrån kl. 42 på nallen lill 4 på morgonen.
HUNDVÄDER, n. sing. (fam.) Högst gement,
full väder.
HUNDÄNDA. f. 2. (sjöt.) De yttersta garn
af ett tåg, hvilka vid tågets tillverkning blifvit
tillbakaböjda och inslagna i tåget, för att deraf
kunna se. om tåget blifvit kappadt.
HUNDÖRA, n. 4. pl. - öron. 4) Öra på ell.
af en hund. — 2) Öra, liknande det på en hund.
— 3) (fam.) Vikning i hörnet på ett blad i en
bok. Vika h-öron i en bok.
HUNGER, m. sing. 4) Känsla af brist pä
tillräcklig näring; behof af och begär efter föda.
Känna h. Lida h., icke hafva tillräcklig föda.
Dö af h., dö af brist på föda; (fig.) vara yllerst
hungrig; lida brist på det nödvändiga till lifvets
uppehälle. — 2) (fig.) Häftigt begär efter någol.
H. efter guld, efler ära, efter hofnåd. — Syn.
Se Begär.
HUNGERKORN, n. sing. Se Brandkorn.
HUNGERSDÖD, m. sing. Död af hunger.
Lida h-en.
HUNGERSNÖD, f. sing. Brist på tillräckliga
lifsmedel.
HUNGERSJUKA, f. sing. Se Älsjuka.
HUNGRA, v. n. 4. 4) Känna hunger. Hustrun
får ofta h., medan mannen siller på krogen.
H efler någol, känna begär efler något (både
egentl. o. fig.). — 2) Lida brist på uppehälle.
1 Wermland h. nu många. H. lill döds, svälla
ihjel. — H. ut, se Uthungra.
HUNGRIG, a. 2. 4) Som känner behof af
och begär efler föda. Vara h. (Fam.) H. som
en varg, ytterst hungrig. Gå h. ifrån bordet,
uppstiga från bordet, utan att hafva ätit sig mätt.
— Man säger äfv. H. mage. (Ordspr.) IL mage
är bästa kocken, när man är hungrig, behöfvas
inga kryddor, för alt göra maten smaklig. — 2)
(fig.) Ytterst begärlig efter. B. efler guld, ära,
rykte. — Syn. Se Begärlig.
HUR, se Huru.
HURRA! hurra o. hurra! int. I. (af Hurrah!
ryskt ord) 4) Härrop vid anfall på fiendtliga
trupper. — 2) Utrop, hvarmcd någon belsas
välkommen, svarande mot del svenska Lefvc!
Brukas så isynnerhet af militär och sjöfolk; stundom
äfven af folksamlingar i motsatt mening, för att
uttrycka missnöje, bot, uppmuntra lill anfall, o.
s. v. — S. n. 5. Rop af: hurra! Jag hörde
elt h. Helsa någon med tre h. — Ss. H-rop.
HURRA, v. n. 4. IL Ropa hurra. H. för
någon, antingen såsom hedersbetygelse eller ock
för all uttrycka harm, missnöje, bot, o. s. v. —
Hur rande, n. 4.
HURRA, v. n. 4. III. (egentl. Hvirfla omkring)
(Fam.) H. af, fara af med största skyndsambet.
(Talesätt) Så all det h-r efter, dugligt, i. ex.:
Arbeta, så all del h-r efler. H. förbi, med
största skyndsamhet fara, rida o. s. v. förbi.
HURRABAS, hürrabås, m. 2. Karl med stark
röst, som ropar hurra! af alla krafter. Legda
h-ar.
HURRNING, f. 2. Ropande af: hurra!
HURTAR, m. 2. pl. (sjöt.) Hastiga
ryckningar eller firningar på elt tåg.
HURTIG, a. 2. (t. hurtig) 4) (om person)
a) Se Driftig. — b) Sc Modig. — 2) (om sak)
Se Skyndsam, Flink. — Hur lig het, f. 3. —
Hurtigt, adv.
HURU, adv. 4) På hvad sätt. Brukas
isynnerhet ofta i frågande och relativa satser. H.
tycker du? H. synes del dig? H. vill du all
jag skall göra? B. kommer det lill, att . . . .?
B. slår del lill? H. skall det undvikas? Jag
vet ej h. Ej vela, h. man skall bele sig. Han
frågade mig, h. jag kunde veta det. B. som
hclsl, på hvad sätt som helst. Del må vara h.
som helst. B. dermed än må vara. Vare h.
del vill. H. som, alt, t. ex.: Ban omtalade,
h. som han blifvit bestulen. H. då? på hvad
sätt då? H. då ? bvarföre det? hvarföre frågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
