Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hvalfiskfjäll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
HVA
HVA
det så kallade fiskbenet), kantade med fransar,
so.n uthänga mellan läpparna och likna skägg,
hvaraf deras namn barder; näsborrarne utgöras
af två andhål ofvanpå hufvudet. genom hvilka
djuret utblåser den inandade luften. Balæna.
Arter deraf äro Grönlandshval, Nordkapare,
Finn-fisk, m. fl. — Ss. H-bard, -ben, -fett,
-fångst, -fånge, -fängare, -råm, -Iran.
HVALFISKFJÄLL, n. sing. Det krilaktiga.
a (långa skalet i manteln på Bläckfisken, hvilket
nyttjas till polering och vissa pulver. Os Sepiæ.
Har fordom trötts komma af hvallisken, då det
stundom funnits i hafvet efter döda bläckfiskar.
HVALFISKLUS, vålfissklüs. f. Ö. pl. — löss.
Insekt, en tum lång, med 14 fölter, som äter sig
in hskinnet på hvalfiskar. Cyamus ceti.
HVAL FN J UR E, m. 2. pl. — njurar, (byggn. k.)
Dcn del af cll hvalf, som ligger emellan dynan
och slutstenen.
HVALFSTEN, m. 2. (byggn. k.) Hvnr och en
af de stenar, som bilda dcn hvälfda delen af ett
hvalf.
HVALFSTOMME. m. 2. pl. — stommar.
(timmerm.) Träställningen, hvaröfvcr ett hvalf
lägges.
HVALFSTÄLLNING, f. 2. Sc föreg. ord.
HVALFVA, f. 1. Se Vånge.
HVALP. m. fl., sc under V.
HVALROSS. välrå ss, m. 2. Hafsdjur af
Skålarna, 20 fot långt, med grå, tums tjock hud, från
Öfvcrkäften nedhängande två fot långa hörnländer,
och dyrbara betar. Trichecus Rosmarus.
Skrifves äfv. Valross.
HVAR. m. o. f. HVART, n. pron. adj. sing.
Genit. Hvars. Bemärker alla de särskilta
enheterna. som höra under ell visst allmänt begrepp,
tänkta såsom åtskilda för sig. dcn ena från den
andra. Brukas både som adjektiv och substantiv.
H. menniska, h. dag, h. vecka, h-l djur. H.
förnuftig menniska. H. gång jag kommer dit.
H. har sill lynne. — Bildar de dermed liktydiga
sammansättningarna En h., H. en, H. och en,
t. ex.: En h. vet, all ... . H. och en
menniska. H. och en sill, man är skyldig alt gifva
hvarje menniska. hvad hon har rätt att fordra.
H. enda eller H. enda en (h-l enda, h-l endas),
hvar och en. ulan undantag. H. annan, h-l
annat. hvar och en som är dcn andre i ordningen
af elt visst antal, då man räknar två och två
deraf i sender. I samma mening säges äfv. H.
tredje, h. fjer de, o. s. v. H. annan limma,
h-l annat år. H. om annan, h-l om annat,
blandade om hvarandra ulan ordning. H. för
sig, hvar och en särskilt, afskildt Ifrån de öfriga.
H. sin, hvar och en sin särskilt, t. ex.: Vi fingo
h. sin; vi ha h. sina order, hvar och cn af oss
har sina särskilla order. De gå h. Ull sitt, hvar
och en till sitt hem. — Genitiven Hvars brukas
endast för sammansättningarna En hvar, Hvar
en, Ilvar och en, t. cx.: en hvars, hvars ens,
hvars och ens.
HVAR, adv. rclat. o. intcrr. På hvilket ställe.
Fråga, h. han bor. H. är du? H. skall jag
lägga del? II. vid lag? på hvilket ställe
ungefär? H. som helst. Der och h., här och der. —
Konj. Om, i fall, så vidt. Numera föråldradt,
utom i uttrycket II. om icke, i annat fall.
HVARAF, varav o. vårav, adv. relät, o. intcrr.
Af hvilken, hvilket. Säden, h. han sålde, var
ganska slö. H. följer, all ... . H. är delta
gjordl? H. kommer del, all ... .? H. vet
du del?
HVARANDRA, pron. (gcnit. Hvarandras}
Hvar den andra. Menniskorna böra bistå h.,
dela h-s smärta. Af samrnn betydelse är äfven:
HVARANNAN. förkoriadt HVARANN, pron.
(neulr. Hvarlannat, gcnit. Hvarannans eller
Hvarsannars) Hvar annan, hvar dcn andra. Man
bör hjelpa h.
HVARDAG, vårdag o. vårdag, m. 2. Hvarje
dag, som ej är helgcdag.
HVARDAGLIG, a. 2. 1) Som händer, sker,
göres, inträffar, upprepas hvar dag. — 2) (fig.)
Vanlig, simpel; utnölt, tråkig, ledsam. —
Hvar-daglighet. f. 3. — Hva rdagligl, adv.
HVARDAGSANSIGTE, värdaggsånnsickle, n.4.
Helt vanligt ansiglc, sådant sorn man får se hvar
dag.
HVARDAGSARBETE, n. 4. Sådant arbete,
som man plägar förehafva på hvardagarna.
HVARDAGSFEBER, m. 2. pl. — febrar, o.
HVARDAGSFROSSA, f. 4. Feber, frossa, som
återkommer hvar dag.
HVARDAGSGÄST, m. 3. En, som hvar dag
är gäst i, besöker elt hus.
HVARDAGSHISTORIA. f. 3. pl. — rier.
Berättelse om något, som tilldrager sig dagligen.
HVARDAGSKLÄDER, m. 3. pl. Kläder, som
brukas på hvardagarna. I samma mening säges
äfven Hvardagsklädning.
HVARDAGSLAG. / h., om hvardagarna.
Bruka något i h.
HVARDAGSMAT, m. sing. Mat, som är
vanlig om hvardagarna.
HVARDAGSMENNISKA. f. 4. Vanlig,
all-daglig menniska. sådan man träffar hvar dag.
HVARDAGSSTIL, m. sing. Simpel, vanlig
skrifari. H-en och den högre stilen. I h.,
sk-som dagligen brukas.
HVARDAGSTANKAR, m. 2. pl. (fig.) Simpla,
vanliga tankar.
HVARDERA, vardera, m. o. f. HVARTDER A.
vårrtdera, n. pron. adj. (gcnit. Hvarderas) Ilvar
af dem. Laga så, all h. får sill.
Anm. Ordet är sammansatt af Iloar och Theira,
pron. genil. plur.; således: qnisqnis rorum.
HVAREFTER, varä vvfr, adv. Efter hvilken,
hvilket. Betecknar: a) Ordning, följd af personer
eller saker, både i fråga om rörelse och bvila.
Hunden sprang före, h. herrn sjelf kom. Främst
sullo de kongliga, h. de Ull sviten hörande
personer hade sina platser. — b) Följd i tid:
efter hvilken tid, händelse. Försl knmmo de i
träta, h. slagsmål uppstod. — c) Enlighet,
öf-verensstämmclse, likhet. Jag har fått
förhåll-ningsorder, h. jag skall handla. Mönstret, h.
del var gjordl. — d) Åtrå; föremål för tanken.
Penningar är det enda, h. han slräfvar. —
e) Verkan. Eli slag. h. han ännu bär märke.
— f) Förhållande, mån, proportion. En
måttstock. h. något beräknas.
HVAREMELLAN, varcmèllann o. vårcmcllann,
adv. Emellan hvilka. Brukas i fråga om: o) Rum.
Dessa släder, h. det är jernvåg. — b Tid.
H. (mellan hvilka epoker, händelser) del var
lugnt i landet. — c) Förhållanden,
omständigheter. H. är den skilnaden, all ... .
HVAREMOT, varcmöt, adv. 4) Emot
hvilken, hvilket, hvilka. En sjukdom, h. ingenting
hjelper. — 2) I förhållande till, i jemförelse med
hvilken, hvilket. Eli hus. h. alla de öfriga äro
ell inlel. — 3) I uibyle rnot hvilken, hvilket,
hvilka. Jag gaf honom min häst. h. han gaf
mig sitt guldur. — 4) Till vedergällning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
