Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hvälfvande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVÄ
HYF
727
stranden. — 2) Vända, vrida sig. (Fig.) Lyckan
h-ver. är föränderlig. Få te, huru sakerna h.
— H. 6m, omkull, kastas omkull och i fallet
göra cn bågformig rörelse. — H. om, omkring,
vända sig omkring. (Fig.) Lyckan har h-ft om,
har vändt sig. — Part. pass. Hvälfd brukas
ofta nästan adjektivt, t. cx.: Elt h-l lak. Det
h-a blå. himlahvalfvet.
HVÄLFVANDE, n. 4. Sc Hvälfning, 4.
HVÄ RF VA, v. a. 2. Se Vän ga.
HVÄSA, v. n. 2. 4) Säges om det hvassa ljud,
som vissa djur, t. ex. ormar, gäss låta höra, när
de blifva uppretade. — 2) Sägcs äfv. orn det ljud,
som höres, då en hes menniska skall tala. Hon
kan icke tala, hon h-ser. H. fram orden. —
H vä sande, n. 4.
HVÄSNING. f. 2. 4) Handlingen, da någon
hväser. — 2) Hväsande ljud. En h. blott hördes.
HVÄSSA, v. a. 2. Göra hvass. H. en knif.
— Hvässande. n. 4. o. Hvässning, f. 2.
HY, m. sing. Ansigtsfärg. Fin, frisk, blek h.
Skifta h, blekna eller rodna.
Anm. Hy betyder ursprungligen Färg.
HYACINT, —sinnt, m. 3. i) Allmänt bekant
blornsterväxt af Liljorna, som växer vild i
länderna kring Medelhafvel. Hyacinlhus orientalis. —
2) En vanligen orangegul eller eldfårgad ädelsten.
HYBRLE, n. 4. (af gamla ordet Hybyle,
boningshus) Eländig koja, uselt näste. Bo i ell h.
HYBRID, -i’d, a. (lat. Uybridus) 4) Alstrad
af två särskilta arter. Säges om djur och växter.
— 2) Hämtad ur två särskilla språk. Brukas om
sammansatta ord.
HYCKLA, v. n. o. a. 4. Ställa sig bättre, än
man är; låtsa, att man äger någon god och
lof-vörd egenskap, känsla o. s. v., den man icke äger.
Hon tyckes vara gudfruklig, men hon blott h-r.
H. fromhet, gudsfruktan. H. vänskap för
någon. — Syn. Skrymta. — Part. pres. H-n de
brukas stundom nästan adjektivt, i samma mening
som: falsk, skrymtakiig, t. ex.: Ell h. väsende.
HYCKLANDE, n. 4. Sc Hyckleri.
HYCKLARE, m. 5. o. -LERSKA, f. 4. En,
som hycklar, har en hycklande nalur. — Syn.
Skrymtarc, -erska.
HYCKLERI, n. 3. Antagande af vissa
dygder eller känslor blott för sken skull. — Syn.
Skrymlcri.
HYDDA, f. 4. Boning af allra enklaste slag
till skydd emot sol, vader och vind. Bo i en h.
(Fig.) Menniskans jordiska h., kroppen. — Har
sammansättningarna Rishydda, Löfhydda. m. 11.
Anm. Ordet kommer förmodligen af llud,
emedan de scythiska folken i äldsta tider bodde i
hyddor, gjorda af hudar, som voro läckta öfver
i marken nedslagna pålar.
HYDE. n. sing. (pop.) Se Pack.
HYDRA, hy’dra. f. 1. 4) (myl.) Ett
fabclak-tigt, af Hcrkules dödadt, månghöfdadl vidunder,
på hvilket, för hvarje hufvud sorn afslogs, två nya
växte i stället. — 2) (fig.) Ett ondt, som tilltager,
ju mer man söker att fördrifva det. — 3) Ett
stråldjurslägle af Slempolyperna, som lcfver på
vallenväxter, i sött vatlen, och är mycket allmänt.
HYDRAT, - åt. n. 3. (kem.) Förening med
vallen, t. ex. Kalkhydral, förening af kalk med
vatten (släckt kalk).
HYDRAULIK.–––––-i’k, f. 3. (från grek.) Läran
om vattnets användande som drifkrafl, i följd af
dess rörelse vid fallet utför slörre ell. mindre höjder.
HYDRAULISK, a. 2. Som hörcr lill
hydrau-liken.
HYDRODYNAMIK, hydrådynamfk, f. 3. Läran
om flytande ämnens rörelselagar.
HYDROFAN, –ån. m. 3. Ädelsten, elt slags
opal, halft genomskinlig, men som. lagd i vatten,
insuger detta och blir genomskinlig, med lysande
prickar. Kallas äfv. Verldsögal. [—phan.]
HYDROFOBI, hydråfåbf, f. 3. (från grek.)
Valluskräck. [— phobi.J
HYDROGRAFI, hydrågrafi*, f. 3. Beskrifning
om haf, sjöar och valtendrag, i och för segelfarlen.
[—graphi.J
HYDROMETER. hydräméfr, m. 2. pl. —
metrar. Se Areometer.
HYDROMETRI,–––––-Iri’, f. 3. Konsten att
mäta Avlande ämnens tyngd, täthet m. m.
HYDROPATI,–––––ti’, f. 3. Valtenläkekonst.
[— palhi.]
HYDROSTATIK.–––––i k, f. 3. Läran om
vattnets bärkraft och motstånd emot kroppar, som
flyta derpå eller röra sig dcruti, då del befinner
sig i hvila.
HYDROSTAT1SK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på h^drostatikcn.
HYDROTEKNIK,–––––i k. f. 3.
Vatlenbygg-nadskonst. — Hy dr oteknisk, a. 2.
HYENA, hyéna, f. 4. Elt glupskt rofdjur af
Hundslägtet. i Asien och Afrika, rned cll högst
vidrigt utseende och läte; sprider en gemen lukt
omkring sig. Hysna.
HYENDE. hy’ännde, n. 4. Liten kudde, dyna,
alt lägga något på. Frambära någol på etl h.
(Fig.) Lägga h. under lasten, lättjan, gifva
näring. uppmuntran åt &c.
HYFLA, hy‘vla, v. a. o. n. 4. Med hyfvel
göra slät. jemn. H. ell bräde. (Fig.) H. på sin
likkista, plågas af cn hosta, som drar en i
graf-vcn. H. af, bort, se Afhyfla, Borlhyfla. —
Hy f lande, n. 4. o. Hy flin g, f. 2.
HYFSA, hy^ffsa, v. a. 4. (i aldrc språket
Dofta, af dct gamla Hcefwa, vara passande, höfvas)
4) Göra snygg, städad. Har till objekt både
person och sak. H. gossen litet: han skall gå bort.
H. ell rum. — Syn. Afhyfsa, Snygga, Slada,
Putsa. — 2) (fig.) Göra passande för
samfunds-ellcr sällskapslifvet, göra scdig, gifva skick och
seder. Har till objekt både person och sak. H.
ell folk, en yngling. H. etl folks seder. —
Syn. Städa, Bilda, Folka, Göra lill folk. Gifva
hyfsning. — H. sig, v. r. 4) Göra sig snygg,
städad. — 2) (fig.) Bortlägga dct råa och ohyfsade
i skick och seder. — Syn. Folka sig, Städa sig.
— Pari. pass. H-d brukas ofta nästan adjektivt
och betyder då: Som har eller utmärker hyfsning,
skick och seder, t. cx.: Eli h-l folk. En h.
yngling. Elt h-t skick, uppförande. —
Hyfsande, n. 4.
HYFSNING, f. 2. 4) Handlingen, hvarigenom
någon eller något hyfsas (både i egentl. o. fig.
bem.). — 2) Hyfsade seder, hyfsadl skick,
väsende. Man träffar i allmänhet hos denna nation
mycken h. En yngling med mycken h.
HYFVEL, hyv’l, m. 2. pl. hyflar.
Snickar-vcrklyg. försedt med ett hvassl jern, kalladt Tand,
hvarmed ytan af trä görcs slät. jemn.
HYFVELBÄNK, m. 2. Redskap, som begagnas
vid hyfling. liknande ett fast bord, med två
rörliga delar, hvilka medelst skrufvar föras fram och
åtor, för att faslhåIla deremcllan insalla trästycken
i hvad läge som helst.
IIYFVELJERN, n. 5. Del hvassa jernet i en
hyfvel.
HYFVELMASKIN, –-schfn, m. 5. Maskin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
