Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hvita ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726 HVI
HVÄ
ma. — Sj. H-aktig, -aktighel, -fläckig,
-fläckighel. -fotad, -hårig, -klädd,
-måla, -målan de, -målning, -prickig,
-ran dig.
HVITA, f. 1. Det hvila på, i någol, hvit
beståndsdel. H-n på ögal, i ägg.
HVITAL, vfl-ål, f. 2. En art af Alträdet,
med löf, som under äro hvitgrå, mjukhåriga.
Al-nus incana.
HVITBETA, f. 1. Hvit artförändring af
Rödbeta. hvaraf socker kan beredas. Beta cicla.
Kallas äfv. Foderbeta. — Ss. Hvilbe Isodling,
-socker.
HV1TBLÅ, a. 2. neutr. — blått. Blå, med en
anslrvkning af hvilt.
HVITBOK, f 2. Se Afvenbok.
HVITBUK, m. 2. Simfågel af Gåsfåglarnes
familj, 20—21 tum lång, hvit under buken.
Fu-ligula murila. Kallas Äfv. Bergand, Gravenand.
HVITFISK, m. 2. Fisk med hvitglänsande
fjäll och lös i köttet, såsom braxen, mört, sarf,
m. fl.
HVITGARFVA, v. a. 1. Bereda sådant slags
läder, som är hvilt, äger en större mjukhet och
seghet, samt användes till vissa slags verktyg. —
Hvilgarfvande, n. 4. o. Hvilgarf ning,
f. 2.
HVITGARFVARE, m. 5. Garfvarc, som
bereder hvitgarfvadt läder.
HV1TGLÖDGA. v. a. 1. Glödga ända till
hvit-hel. — Hvilglödga nde, n. 4. o. Hvi Ig löd
g-ning. f. 2.
HVITGARFVERI, n. 3. 1) Beredning af hvitt
läder. — 2) Inrättning, ställe, der sådant läder
beredes.
HVITGRÅ, a. 2. neutr. — grått. Grå, med
en anstrykning af hvitt.
HVITGUL, a. 2. Gul, med cn anstrykning
af hvitt.
HVITHAFRE, m. sing. En art af den
allmänna hafren. Avcna alba.
HVITHAJ, m. 2. En art af Hajsläglet, 25
fot lång, med mer än 400 tänder och grå hud;
måste lägga sig på rygg, för att gripa sitt rof.
Squalus Carcharias. Kallas äfv. Jättchaj.
HVITHET, f. 3. Egenskapen att vara hvit.
HVITHINNA, f. 1. (anat.) Hinna, som utgör
det hvita på ögat och fasthäflar ögonklotet i dess
«rop,
HVITHUFVUD, n. 4. (bot.) Sc Ängsull.
HVITKLÖFVER, m. sing. Se Hviiväpling.
HVITKOKA, v. a. 1. o. 2. Se Hvilsjuda.
HVITKULLOR, f. 1. pl. (bot.). Se
Hviiväpling. Kamijlblomma och Prestkragar.
HV1TKÅL, m. sing. Den vanliga hvita
artförändringen af allmän kål. Brassica capitata.
Kallas äfv. Hufvudkål.
HVITLIMMA, v. a. 1. Öfverstryka med
kalk-vatten. — Hv illim mandc, n. 4.
HVITLIMNING, f. 2. 1) Förrättningen,
hvarigenom någol hvillimmas. — 2) Den hvila färg,
hvarmed något genom hvillimning öfverstrykcs.
HVITLING. m. 2. Mjukfenig benfisk af 8—
12 lums längd, ofvan gråröd, under
silfverglän-sande, med bruna sidor. Gadus Merlangus.
Kallas äfv. Villing, Vidding.
HVITLÖK, m. 2. Allmänt bekant Lökart med
hvit, starkt luktande rot, af mångfaldig
användning i läkarekonsten. Allium sativum. — Ss.H-s
-klyfta, -slukt.
HVITLÖKSÖRT. f. 3. Tvåårig växt, som ger
åt mjölk löksmak. Erysimum alliaria.
HVI TM A T, m. sing. Se Blamasché.
HVITMENA, v. a. 1. Se Hvillimma. —
Hvi Imcnande, n. 4. o. Hvilmening, f. 2.
HVITMOSSA, f. 1. Elt slags mossa, hvit- eller
rödaktig, i kärr. Sphagnum. Kallas äfv. Rödmossa.
HV1TMÅRA, f. 1. Mångårig växt, med hvit
blomruska, och med hvars rot ylle färgas rödt.
Galium boreale.
HVITNA, v. n. 1. Blifva hvit. —
Hvilnan-de, n. 4.
HV1TPIL, f. 2. En art af Pilträdet, som har
löf. på undre sidan glänsande af ell hvitt ludd.
Salix alba.
HV1TPOPPEL, m. 2. pl. — popplar. En
art högstammig Poppel med under hvitludna löf.
Populus alba.
HVITRIK, m. sing. Örtslägtet Anlhericum.
HVITROT, f. 3. pl. — röller. Se Qvickrol.
IIVITSIPPA, f. 1. En arl Sippa, med hvila
blommor och enblommig stjelk; har ganska skarp
saft. Anemone ncmorosa. Kallas äfv. Hvitve,
Luk, Hvit v is.
H VITSJUD A, v. a. 3. (böjes som Sjuda) i)
Koka silfver med utspädd svafvelsyra. så alt det
på ytan förvandlas till finsilfver och får sin egna
malla, silfverhvila färg. Kallas äfv. Hvilkoka. —
2) Förse kopparkärl med ell tunt öfvcrdrag af
tenn. — Hvilsjud ande, n. 4. o.
Hvilsjud-ning. f. 2.
HV1TSPINNARE, m. 5. Ett slags Fjäril.
Bombyx neuslria.
HV1TSPRÄCKLIG, a. 2. Liksom öfversiänkt
af små hvila strimmor, omvexlande med
strimmor af annan färg. — Hvitspräcklighel, f. 3.
HVITSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Anstryka med hvit färg. — Hvilslrykande,
n. 4. o. fl vi t strykning, f. 2.
HVITTEN, viTfn, m. 2. pl. — hvillnar. (egenll.
minsta slags silfvermynl) Slyfver. Icke hafva en
h. i behåll, icke dct ringaste.
HVITTRUT, m. 2. Fågel af Måseslägtct, som
har de yllre vingpennorna blekl askeblå med hvila
spolar och långa hvila spclsar.
HVITVED. m. sing. (bot.) Den yngre,
mjukare och mindre fasta, närmast barken befintliga
veden på träd, vanligen hvit, alllid ljusare än
kärnveden.
HVITVÄPLING, m. 2. Allmänt
förekommande art af Klöfvcr, med hvila blommor. Trifolium
repens. Kallas äfv. Hvilklöfver, Hvilkullor.
HVITÖGA, n. 4. pl. — ögon. Det hvita af
ögal.
HVITÖRT, f. 3. Se Kamillblomma.
HVÄLFMNG, f. 2. 1) Handlingen,
förrättningen, arbetet, då något hvälfvcs. a) H. af ell
hvalf. — b) Ögonens h. (Fig.) Skuldens h. på
någon. — 2) Det hvälfda af någol. H-en af en
hvalfbåge. — 3) (Cg.) Sc Omhvälfning (fig.).
HVÄLFVA, v. a. 2. 1) Gifva bågform åt en
yta; bygga, uppföra i bågform. fl. elt hvalf, elt
tak. — 2) Låla någol falla ned i bågform. H.
en packa af ell lass. H. etl glas vin i sig.
H. af. fram, néd, kasta någol af, fram, ned, så
att det i fallet gör en bågformig rörelse. II. öm,
omkull, öfver ända, se Omhvälfva. H.
omkring, hvälfva någol i en krets. — Syn. Vältra,
Välla. — 3) Vrida, vända omkring. H. ögonen.
(Fig.) H. skulden ifrån sig på en annan,
beskylla en annan för hvad man sjelf beskylles för.
H. slora förslag, hafva stora planer. — V. n.
1) Drifvas fram i slora bågformiga rörelser.
Haf-vel h-ver, går högt. Se, huru vågorna h. mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
