Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hårdtryckt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅR
HÅRDTRYCKT, a. 4. Säges om ett
gcväri-lås, då hanen icke lÄtt nedfälles ur helspänn.
HÅRDUK, m. sing. Ett slags skir väfnad af
nöt- eller hästhår.
HÅRDVALL, m. sing. Ängsvall, der marken
kännes hård för foten.
HÅRDVALLSHÖ, n. sing. Hö af
hårdvallsäng.
HÅRDVALLSÄNG, f. 2. Äng med hårdvall.
HÅRFIN, a. 2. Fin som ett hår. H-a rör.
— Hår finhet, f. 3.
HÅRFLÄTA, f. 4. Fläta, gjord af hår.
HÅRFRISÖR, m. 3. Handlverkare, som
friserar, klipper och putsar hår, gör peruker, m. m.
Kallas äfv. Perukmakare.
HÅR FOT. m. 3. pl. — fotter. Halfvingad
insekt, en half tum lång, nästan trind. gulaklig,
med håriga hakföller; simmcr med buken upp.
Notonecta glauca et slriata.
HÅRFÄSTE, n. 4. Den rimdt omkring
gående linien af hufvudhårels gräns emol ansigtct.
Kallas äfv. Hårgång, Hårgård.
HÅRGUMP, m. 2. Slägte af de bargälade
Blöldjurcn, med gälarnc på ryggen, i krans
omkring anus. Doris.
HÅRGÅNG cll. HÅRGÅRD, m. 2. Se
Hårfäste.
HÅRHYGROMETER. hå’rhygråmét’r, m. 2.
pl. — metrar, (fys.) Hygromeler (se d. o.) af
styft utspändt menniskohår, som genom väta och
torka förändras, så all den derigenom uppkomna
rörelsen fortplantas till en öfver en siflertafla
befintlig visare.
HÅRIG, a. 2. 4) Som har hår; försedd,
beväxt med hår. — 2) Full med. ostädad af hår. —
3) (bot.) Tålt betäckt med långa här.
HÅRKAM, m. 2. pl. — kammar. Kam, gjord
att dermed rena håret ifrån dam, smuts och skräp,
samt gifva del ett städadi utseende.
HÅRKANTAD, a. 2. (velensk.) Kantad med
hår.
HÅRKLYFNTNG, f. 2. Sc Harklyfveri.
HÅRKLYFVARE, m. 5. (fig.) En, som vid
tolkning ellcr förklaring af en skrift onytliglvis
sysselsätter sig med blotta orden, ulan alt bry sig
om meningen och det helas sammanhang.
UÅRKLYFVERI, n. 3. En hårklyfvares
förfarande. Se föreg. ord.
HÅRLUGG, m. 2. Se Lugg och Luggning.
HÅR LUGG A, v. a. 4. Se Lugga. —
Hårluggande, n. 4. o. Hår luggning, f. 2.
HÅRMATTA, f. 4. Malla, förfärdigad af hår.
HÅRMÅLERI, n. sing. Konsten alt af hår
bilda porträtter, landskaper o. d.
HÅRNING, f. 2. Förfarandet, då man hårar.
Jfr. Håra.
HÅRNÅL, f. 2. Lång, dubbelviken nål af svart
jerntråd. som begagnas vid hårklädsel, lockars
upp-fäslning. o. s. v.
HÅRNÄT, n. 5. Nätformigt stickad mössa eller
hufva, att dermed infalla eller omslula bäret på
hufvudet-
HÅROLJA. f. 4. Olja, som begagnas all göra
håret slätt, mjukt, glänsande och välluklande.
HÅRPISKA, f. 4. Fläta af nackhåret pä en
mansperson, i andan ombunden med ett svart
band och fritt nedhängande pä ryggen.
HÅRPOMADA. f. 4. Pomada (se d. o.),
hvar-med hufvudhäret bcstrykcs, för all gifva del glans
och smidighet.
HÄRPUNG, m. 2. Platt, nedtill vanligen
bredare än upptill, å ömse sidor hoppsydd, med vadd
HÄC 73S
eller blår utfodrad pung, af svart taft, bosatt med
platta sleifcr eller lik cn ros, och som fordom
nyltjades alt deruti insticka och bära en
hårpiska.
HÅRPUNS, m. 2. (tekn.) Puns till drifning,
med helt fint schatterad yta.
HÅRRING, m. 2. Fingerring, flätad af hår.
HÅRRÖR, n. 5. (fys.) Small, i begge ändar
öppet glasrör, af % lums genomskärning eller
mindre, som har den egenskapen, att, då det
ncd-sättcs i elt kärl med ett flytande ämne, detta
sednare i röret antingen stiger upp öfver eller
sänker sig nedom niväen i kärlet.
HÅRHÖRSSKRAFT, s. f. sing. (fys.) Se
Capil-laritet. 4.
HÅRSALVA, f. 4. Salva, som begagnas att
göra håret smidigt och glänsande.
HÅRSAX, f. 2. Sax, som begagnas till
hårklippning.
HÅRSIDA, f. 4. (garf.) Den håriga sidan af
en hud. Kallas äfv. Narfsida.
HÅRSIKT, m. 2. Mjölsikt af hårduk.
HÅRSIKTA, v. a. 4. Sikta genom hårsikt.
— Hå rsiklande, n. 4. o. Hårsi kin ing,
f. 2.
HÅRSILFVER, n. sing. Gcdieget. hårformigt
silfvcr.
HÅRSMÅN, hå’rsmå’n o. hå rsmå n, s. m. sing.
Bredden af elt hår. Brukas endast i fig. mening,
för alt ultrycka: den ringaste mån. det ringaste.
Icke vika en h. ifrån sina fordringar. Det
fattas ej en h. Icke cn h. bättre. På en h.
när. i det allra närmaste, på håret.
HÅRSNÄPPA, f. 4. En art Beckasin. 8 /, tum
lång, med vigglik stjerl, svart hufva, hals ocb
bröst brun- och hvitspräckliga. rygg och
skuldror svartfläckiga, mage och undergump hvitgrå.
Scolopax gallinula. Kallas äfv. Halfcnkel
Bec-kasin.
HÅRSTJFRNA, f. 4. Sc Komet.
HÅRSTRÅ, n. 4. Eli hår. Jfr. Hår, 4.
HÅRTANUSMOSSA, f. 1. Moss-släglct
Tri-cboslomum.
HÅRTOFS, m. 2. 4) Tofs af hår. — 2) (bot.)
Svamfisläglet Ozonium.
HÅRTUR. m. 3. Lockadt eller tressadt
löshår, som, faslsydt vid ett bredl band, bäres rundt
omkripg hufvudet.
HÅRTÅNG. f. 3. pl. — tänger. Egen slags
tång, som begagnas vi frisering af bår.
HÅRTÄCKE. n.4. Se Rya.
HÅRVALK, m. 2. Valk af här, lin o. d.,
hvaröfver. vid fruntimmers klädsel, nackhåret
stundom uppfästes.
HÅRVÄXT, m. 3. 4) (ulan plur.) Hårets
växande. Han har stark h., hans hår växer fort
och yfvigt. — 2) En mängd hår, som uppväxt på
elt slälle,
HÅRÖRT, f. 3. Örtslägtet Myriophyllum.
HÄ! int. Brukas stundom såsom tilläggsord
vid frågor, för alt uttrycka harm, ovilja, förakt,
åilöje. o. s. v. Hvad! är du inte nöjd med
del, hä?
HÄCK. m. 2. 4) Utefter vag. gång, mur, vägg
o. s. v. löpande rad af lätt planterade, vanligtvis
jemnhöga och jemnklippta träd cller buskar; äfv.
sådan hägnad på fältet. Plantera, klippa en
h. — Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom:
Syren-, Afvenbokshäck, m. fl. — 2) Slcge på
sidorna af en hö- eller packvagn. — 3) Eli slags
galler af sprölen ofvanför krubborna i elt stall,
hvarinom höet lägges för hästarna. — 4) Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
