Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Häftighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄF HAF 757
h. storm. H-t biåsväder. H-l anfall. — Syn.
Våldsam, stark.
HÄFTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
häftig (jfr. d. o.) En menniskas h. H-en af hans
vrede öfversleg alla gränser. Eldens, köldens,
siormens h.
HÄFTIGT, adv. På ett häftigt, våldsamt sätt,
med häftighet, med mycken vrede, i hög grad.
H. ulfara mot någon. H. anfalla. Del blåser
h. H. hota, rasa.
HÄFTLÅDA, f. 4. (bokb.) Verktyg, som
begagnas vid häflning, bestående af ett underlag
med två uppstående skrufvar. genom hvilka en
ofvan liggande list kan höjas och sänkas öfver
häflsnörpna.
HÄFTNING, f. 2. Handlingen, förfarandet, då
man häftar.
HÄFTPLÅSTER, n. B. (kir.) Ett slags plåster,
som begagnas att dermed bestryka linnelappar o.
d., då man med dem vill qvarhålla något medel
vid huden.
HÄFTSNÖRE, n. 4. (bokb.) Benämning på
de spända hampsnören eller pergamenlsremsor. som
befinnas emellan listen och underlaget i häftlådan
(se d. o.), och vid hvilka arken mcd ryggsidorna
häftas tillsammans.
IIÄFSTOL, m. 2. Se Häfllåda.
HÄFTYG, ha vly’g, n. 3. (af Häfva) Se
Maskin, 4.
HÄFVA. v. a. 2. Har i impf. sing. äfv. Hof;
pl. Hofvo (föråldradt, brukadt endast i poesi och
högre stil.). I part. pass, alltid Häfven. (af gamla
ordet Ha, hög) 4) Lyfta upp i höjden, lyfta upp.
Säges om någonting stort och tungt, men brukas
numera sällan i denna ordets ursprungliga bem.,
utom i sammanställning med partiklar. H. af, lyfta
och nedkasta från något. H. fram, välta, vräka
fram. H. in, välla, vräka in. H. ned, undan, üt,
se Nedvräka., <5cc. H. upp, se Upphäfva. (Fig.
fam.) H. ür sig, med häftighet och pa ett groft,
lågt sätt framföra, uttala, t. ex.: H. ur sig ovett
emot någon. — 2) Undanrödja, upphäfva. H.
ell hinder, en svårighet. H. ens tvifvelsmål.
H. en sjukdom. H. en tvist, bilägga den. H.
en dom, förklara den kraftlös. — V. n. (om
hafvet) Gå i höga vågor, gå högt. Sjön h-ver. —
H. sig, v. r. 4) Se v. n. — 2)0mvexlande och
oupphörligt höjas och sänkas. Hennes brösl
häf-de sig våldsamt. — 3) (om något kokande) Slå
upp i bubblor, bubbla. — 4) (om deg) Jäsa. —
3) (Fam.) H. sig undan, packa sig bort. (Bibi.)
H. sig nedför, kasta sig ulför.
HÄFVANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något häfves.
HÄFVARE, m. 3. Se Häfver.
HÄFVEL, hä’v’l, m. 2. pl. hä/lar. 4) Lång
stång, hvarmed hövålmar bäras. — 2) En
framspringande del af nöten i clt bösslås.
HÄFVER, hä’v’r, a. 2. (pop.; af gamla ordet
Ha, hög) Icke för h.. icke för rar.
HÄFVERT, häVrl. m. 2. (af Häfva) Ett i
knä böjdt rör, hvars ena ben är längre än det
andra, och hvarmed man ur ett kärl, utan atl
luta derpå, aftappar en klarnad vätska från dess
sediment. Kallas äfv. Häfvare, Sifon.
HÄGER. hä’g’r, m. 2. pl. hägrar.
Fågel-släglc af Vadarne med lång, kägeiformig näbb och
lång hals, som kan så hopdragas, att nacken
vidrör framryggen. Ardea. Arter deraf äro: Grå
H.. 3 fot 3 tum lång, ofvan askgrå, med långa,
smala, svarta, spetsiga fjädrar kring hjessan,
hvilka nedhänga i en lång tofs från nacken, dylika
af hvlt färg från kräfvan och af silfvergrå från
skuldrorna. Ardea cinerea. Silfverhäger, se d. o.
— Ss. H-jagl, -unge.
HÄGER FJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar.
Fjäder af hägerns hufvud, som begagnas till prydnad
på hufvudbonader.
HÄGG, f. 2. Etl allmänt bekant träd af
fam. Drupaceæ, mcd hvila, slarkt luktande
blommor och svartblå bär. Prunus Padus. — Ss.
U-blomma, -bär.
HÄGN, hä’nn’gn, n. 3. 4) Se Hägnad, 4.
Brukas för denna bem. endast i laguttrycket:
Inom h. och slägn, med hägnad och stängsel
försedd. — 2) (fig.) Beskydd. Taga någon i sillh.
— Syn. Se Beskydd.
HÄGNA, ha nngna, v. a. 4. (af gamla ordet
Hag, stängsel kring jord) 4) Omgifva med
stängsel. kringgärda. H. åker och äng. — 2) (fig.)
Beskydda. H. handeln, konsterna,
vetenskaperna. — Syn. Se Beskydda.
HÄGNAD, hanngnadd, m. 3. 4) Stängsel kring
åker. äng. o. s. v. — 2) Se Inhägnad. — 3) Se
Hägn. 2.
HÄGRA, v. n. 4. Säges om allägsna föremål,
som afspegla sig i luftens dunster och synas
närmare. än de i verkligheten äro. på ställen, der
inga föremål finnas, såsom på sjö eller slätt.
HÄGRING, f. 2. Den naturföreteelse, då ett
föremål hägrar. Jfr. föreg. ord.
HÄKLA, se Häckla.
HÄKTA, hä’ckta, f. 4. Ring eller ögla af
messings- eller jerntråd, hvari en motsvarande hake
fästes, då man vill sammanhäkla något.
HÄKTA, v. a. 4. (af Hake) 4) Isälta hakar i
motsvarande häktor. Brukas numera endast i
förbindelse med vissa partiklar, såsom: H. af, se
Afhäkla. H. (åst, ihop, genom häktning fästa.
H. pa, införa en hake i motsvarande häkta. H.
upp, upplösa genom afhäklning. — 2) Föra i
fängelse. H. en ljuf. en misstänkt person. — Syn.
Se Fängsla. — Häktande, n. 4.
HÄKTBALK, m. 2. (skepp.) Benämning på
hvarje af de tvärs öfver aktcrstäfven fastbullade
bjelkar, som formera hvalfvet på ett fartyg.
HÄKTE, n. 4. Se Fängelse. Sälta i h. Sitta
i h. Inmana i h., häkta, arrestera.
HÄKTELSE, n. 3. Se Häkte.
HÄK 1 M AKARE, m. 3. 4) En, som
förfärdigar och säljer hakar och häktor, m. m. d. — 2)
(fig.) Se Landstrykare.
HÄL, m. 2. 4) Bakdelen af foten på
menniskor och vissa djur. Gä på h-arna. Följa
någon tält i, på h-arna, i hack och h., följa efter
tätt inpå någon. (Fip.) Sälla någon på h-arna,
på knekcn. Ligga någon ständigt på h-arna,
vara en ständigt till tunga, besvär, förargelse. —
2) Bakdelen af skodon. H-en på cn sko. en
slöfvel. — Syn. Bakläder, Bakkappa. — 3) (skepp.)
H-en af ell fartyg, aktersta ändan af kölen.
H-en af kölen, dess akiersta ända, på hvilken
aktcrstäfven slår. H-en af rorcl, rorstammens
underkant.
HÄL A RE, m. 3. (af gamla verbet Hæla, hölja,
dölja) Brukas numera endast i ordspråket: H-en
är sä god som sljälaren, den, som döljer
ljuf-gods, är lika brottslig som tjufven.
HÄLBEN, n. 3. Benet i hälen på menniska
eller djur.
HÄLDRE, sc Hellre.
HÄLFT, f. 3. Halfva delen af något. Få
h-en af någol. Taga h en hvar. Bröd af h-en
råg och h-en hvclc. H-en större, högre, mer,
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
