Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hämtande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAM HAN 759
bet Heimla, hemföra, af Heim, hem) Hemföra,
insamla. H. vallen ifrån brunnen. H. ved i
skogen. H. mat, proviant, foder. H. frukt af
etl Iräd. (Fig.) H. frukt af, draga nytta af, t.
ex.: H. frukt af någons arbele. I samma
mening säges äfv.: H. nytta, gagn, fördel af. Lata
h. läkaren. Gå och h. någon, n. någon med
vagn. (Fig.) Der är myckel all h.. att
skörda, vinna, lära. H. nya krafter, återfå sina
krafter. Del h-r sill värde från......dess värde
härrör, kommer af. — n. bort, bortföra, forsla
bort. — H. ihop, hopsamla. — H. i’n,néd, upp,
ut, se Inhämta, &c. — H. å’ler, återföra. —
H. sig, v. r. Åter samla sina krafter, sina lifs—
andar, sitt mod, sina tankar; återfå fattningen;
äfv. komma i bättre läge, vilkor, efter någon svår
olycka, motgång. H. sig efter en sjukdom, ifrån
en förskräckelse.
HÄMTANDE, n. 4. o. HÄMTNING, f. 2.
Handlingen. hvarigenom någon eller något hämtas.
HÄMTNINGSÄFVENTYR, n. 5. (lagt.)
Äfven-tyr alt blifva hämtad till rätten med tjenliga
medel, d. v. s. med våld.
HÄNDA, v. n. 2. Säges om alla inträffande
förändringar så i fysiskt som moraliskt afseende.
Det har h-dl mig en stor olycka. Det råkade
h., att ... . Del h-der icke ofta, att man får
se honom full. Om så skulle h., all ... . Del
kan lätt h. H-de hvad som h. kan ell. vill,
äfv. h-de hvad som helst, hvad helst än må
inträffa. Men hvad h-der ell. h-de? talesätt, då
man vill omtala någonting oförmodadt,
öfverraskande. Kan väl h., det är möjligt. Kan h.,
se Kanske. — Syn. Ske, Inträffa. Begifva sig,
Tilldraga sig. Förefalla. Föregå, Förekomma,
Före-löpa, Förete sig, Falla sig. Foga sig. — H. sig,
v. r. Se Hända. Det h-de sig, att ... . Del
h-de sig icke bällre, än all .... , det inträffade
mot all förmodan, att ... .
HÄNDELSE, f. 3. 4) Säges i allmänhet om
allt hvad som händer eller händt i verlden. En
lycklig, olycklig, stor, vi gli g, obetydlig h.
Lif-vets h-r. Beredd på hvarje h. (Talesätt) H-n
är den. alt .... , det gick så till, att ... .
I h. all ell. blott i h., om så skulle inträffa,
att ... . I sådan h. I annan, i vidrig, i
motsatt h. I alla h-r, i all h. i hvilken h. som
helst, se I sådanl fall &c. (under Fall). I h. af
hans död, om han skulle dö. — Syn.
Tilldragelse. Företeelse — 2) Hvad som tillfälligtvis
inträffar. Det var en h., som gjorde del. Del
skedde af en h. Af en h. hade han den dagen
emol vanan blifvit hemma. — Syn. Tillfällighet,
Slump. Träff.
Anm. Hända förmodas af Ihrc vara härledl af
Hand genom förmedling af uttrycket Gä i hand
(gå en väl, illa t h.).
HÄNDELSERIK, a. 2. Rik på händelser. Eli
h-l år, tidskifte. En h. roman.
HÄNDELSEVIS, adv. Af en händelse,
tillfälligtvis. af en träff.
HÄNDIG, a. 2. (af Hand) Som har mycken
färdighet i handaslöjder, handarbete. —
Ilän-dighel, f. 3. — Händigt, adv.
HÄNFÖRA, v. a. 2. (sammandr. af
Hädan-föra) <) Föra bort härifrån. Vanligen skrifves för
denna bem. Hädanföra, ehuru i dagligt tal
Hänföra brukas. — 2) (fig.) a) Anse hörandc lill en
viss kategori, en viss klass, art, o. s. v.; räkna
till; anse, påslå, att något har afseende på ett
annat. H. ell broll till en viss lagparagraf.
H, ell ord till någol föregående. — b) Rikta
till ett visst mål, i sitt görande och låtande hafva
afseende på. H. alla sina handlingar (ill Gud.
H. allt lill sig sjelf, lill nyttan. — c) Försätta
någon i ett sådant tillstånd af passion, att han
glömmer allt annat. Vreden h-rde honom. Låta
sig h-s af en passion, af vrede, glädje, kärlek.
Han låter sig lätt h-s. Hans tal, hennes sång
h-rde alla, hänryckte alla. Alla voro h-rda. —
Part. akt. H-n de brukas vanlingen adjeklivt, och
betyderf Som försätter i hänförelse. Ell h. tal.
En h. sång. — Syn. Hänryckande.
HÄNFÖRANDE, n. 4. 4) Den förståndets
handling, hvarigenom man hänför någol till elt annat.
— 2) Försättande i hänförelse.
HÄNFÖRELSE, f. 3. Det själstillstånd, då man
blifvit hänförd af någon eller något. Hennes sång
försatte alla i h. H-n var allmän.
HÄNGA, v. a. 2. 4) Fästa en sak upptill vid
någon af dess delar, så att den nedtill icke har
stöd af något föremål, utan fritt sväfvar i luflen.
H. lorklinne på ell streck. H. hatlen på en
spik. H. i galge ell. bloit h., till straff uppsätta
en missdådare i galge, för att genom strypning
taga lifvet af honom. Han blef h-gd för
för-falskningsbrotl. (Ordspr.) Den drunknar ej, som
hänga skall, ingen undgår sitt straff. H. fast,
hänga något så, att det föstes vid elt föremål.
II. fram, hänga längre fram ifrån elt ställe. H.
före, hänga framför till betäckning. H. på’, upp,
ut, ö’fver, se Påhänga, &c. (Fam.) H. på en
något, beläcka, bekläda en med någol. H. på
sig, betäcka, bekläda sig med; använda till
kläder åt sig, t. ex.: Hon h-ger på sig allt hvad
hon förljenar. — 2) H. hufvudet, luta
hufvu-det, af sorg, bedröfvelse, svaghet, o. s. v. (Fig.)
H. näsan öfver boken, sitta mycket och läsa. —
V. n. 4) Vara upptill fästad vid något föremål,
utan stöd nedtill. Ljuskronan h-ger i takel. En
stor sabel h-gde vid hans gördel. Frukter h.
på Iräden. Hallen, kappan h-gcr på spiken.
Löfvcn hänga öfver vägen. (Fig.) Faran h-ger
öfver hufvudet, är nära för hand. — H. èfler:
a) (aktivt) H. èfler någon, ständigt och på ett
besvärande sätt följa efler honom öfverallt;
alltjemt ligga honom på halsen; b) (neutralt)
fortfara; hafva svåra, ledsamma följder, t. ex.:
Sjukdomen h-ger efler, har ännu icke vikit. — H.
fåsl, se Fasthänga. (Fig.) H. fast vid. var*
envist tillgifven, t. ex.: H. fast vid en fördom, en
falsk lära. — H. fram, hänga så. att det faller
fram. — H. i’, fortfara, t. ex.: Sjukdomen h-ger
i ännu. (Fam.) Del h-ger i honom, han kan ej
glömma den förtreten; han har alltjemt qvar
samma tycke, böjelse, o. s. v. — H. ihop: a) hänga
bredvid hvartannat, sammanföstadt; 6) (fig.) «)
hafva samband, sammanhang, t. ex.: Dessa två
meningar h. ihop: fl) hafva sammanhang, mening,
l. ex.: Denna period h-ger icke ihop; (fam.) det
h-ger ihop som ler och långhalm, saknar allt
sammanhang; y) (om personer) Hålla ihop. De
h. ihop; d) (oftast impersonelt) förhålla sig, t. ex.:
Säg mig, huru del h-ger ihop. Huru h-ger
del ihop med honom, med den saken? Det
h-ger så ihop, all ... . Det h-ger aldrig rätt
ihop. — (Fam.) H. mèd, ihärdigt hålla i med
något; med möda taga sig fram; framsläpa sina
dagar. — H. néd, se Nedhänga. — H. på, bero
på. t. ex.: Frågan h-ger på den
omständigheten, huruvida .... Derpå h-ger det. (Fam.)
H. på någon, ligga en på halsen, vara en lill
besvär, t. ex.: Han h-ger jemt på honom. —
H. qva’r, vara qvarlcmnad hängande; Äfv. (fam.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
