Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Högstammig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖG
HÖG
749
när det är som högst, mest, t. ex.: 10 eller i del
h-a 14 mil; han dricker 2 eller i del h-a 3
glas. På ell. till det h-a, i högsta måtto,
ganska mycket, t. cx.: på del h-a bedja, bedyra.
— Adv. superi. 1) I högsta måtto. B. usel.—
2) Mest. H. af allt älskar han penningen.
— 3) Till det högsta, på sin höjd. Han dricker
h. tre glas.
HÖGSTAMMIG, a. 2. Som har höga
stammar. B. skog.
HÖGSTBJUDANDE. hö’ckstbjüdande.a. 1. Som
gör högsta budet på auktion. — Substantivt
brukas ofta: Den h.
IIÖGSTIFT, n. 5. Erkebiskopsstift. B-el (i
Sverige), Upsala stift.
HÖGSTBÄFVANDE, a. 1. (fig.) Som sträfvar
högt, har stora planer, ärelysten. En h. ande.
Skrifves äfv. Ilöglslräfvande.
HÖGSTRÅDÅNDE, a. 4. Som har högsta
makten, mest att säga.
HÖGSTSALIG, a. 2. Säges om en afliden
konglig person, H. konung Carl XIV Johan.
HÖGSTÄMD, a. 2. (fig.) Se Bögsinl. En h.
själ. Ha länkesäll.
HÖGSÄTE, n. 4. Elt upphöjdt säte, liknande
en väggfast siol på rnidten af de bänkar, som
sträckte sig utmed dc begge långväggarna i våra
nordiska förfäders gäslabudssalar; hade stundom
äfven plats midt emot dörren och var då blott ett.
Silla i h., hafva hedersrummet.
HÖGSÄTESK1STA, f. 1. Det rum å
forntidens skepp, der vapnen förvarades.
HÖGSÄTESPELARE, m. 5. Benämning på
de träpelare, prydda med hvarjehanda snidverk
och gudabilder, af hvilka stundom högsätena
om-gå fvos.
HÖGT, hö’ckt, adv. 4) Betecknar ett högt läge.
IJ. belägen. Solen är h. uppe på himmelen.
Ligga h, vara högt belägen; äfv. hafva hög
huf-vudgärd. Ligga lika h. med hafvet. Tre alnar
h. — 2) Betecknar rörelse långt uppåt. Flyga,
skjula h. (Fig. fam.) Sälla näsan h. i vädret,
högmodas. — 3) Betecknar huru många soldater,
ryttare, äro uppställda bakom hvarandra. Slå 2,
3. 4, 10 man h. Marschera 10 man h. — 4)
(i fråga om ljud) Med hög röst, stämma, i hög
ton. Tala, säga, läsa h. Skrika h. B. stämd
säges om clt musikinstrument, som är stämdt högre
än andra af samma slag i allmänhet äro. Gå h.
säges om elt sångstycke, då det uppstiger till de
höga tonerna i skalan, som äro svåra alt uttaga;
äfv. om ett musikinstrument, som uppstiger till
de höga tonerna. — 5) (fig.) a) Högligen, i ell.
till hög grad, långt, långt upp. B. älska,
värdera, akta. Drifva en konst h. Stegra sina
fordringar för h. Bringa sig h. upp i
verl-den. till hög ställning i samhället. Silla h., bland
de förnämsta. Slå h. i ens ynnest, i hög grad
åtnjuta ens ynnest. — Syn. Mycket. — b)
Betecknar den relativa storheten af ell antal, en
penningsumma. Huru h. belöper sig
folknum-mern i riket? Huru h. håller han sin vara,
till hvad pris säljer han den? — Spela h., om
mycket penningar. — c) Till högt antal, pris.
Folknummern i den staden stiger h. Sälja en
vara h. nålla en vara h., begära mycket för
den. — d) (uttalas: högt) Tänka h., på ett
upp-höjdt, högsint sält. Skrifva h., hafva cn hög,
sublim stil; för h., svårfattligt, mörkt.
HÖGTALIG, a. 2. Som talar högt, med hög röst.
HÖGTALS, adv. I högar, i flera högar.
Lägga kort h.
HÖGTANSENLIG, a. 2. Ganska ansenlig.
HÖGTBERÖMD. a. 2. I hög grad berömd.
HÖGTBETRODD, a. 2. I hög grad betrodd.
Predikat, som tillägges vissa af de högre
embets-männen.
HÖGTFLYGANDE, a. 4 (fig.) Som går utom
gränsen af det naturliga; öfverspänd, höglrafvande.
BÖGTFÖRNÄM, a. 2. I hög grad förnäm.
Brukas mest skämtvis. — Högt förnämt, adv.
BÖGTFÖRTJENT, a. 4. I hög grad förtjent.
En. h. man. Vinna en h. uppmärksamhet.
HÖGTID, hö’ckti’d, m. 3. 4) Tid af en eller
flera dagar, då minnet af någon händelse firas
med fröjdebctygelser eller gudstjcnst, och då
vanligtvis det alldagliga arbetet hvilar. Kristna
kyrkan har tre stora h-er: jul. påsk och pingst.
(Fig. fam.) H-en lill prydnad, för att gifva glans
åt, fira tillfället, dagen. — Syn. Fest. — 2) (fig.
fam.) Säges om någonting utomordentligt,
njul-ningsfullt eller roande. Del är för honom en
h., när han får sitta och glamma vid
loddy-glaset. En h. af löje, af skralt. — Ss.
H-s-aflon.
HÖGTIDLIG, höcklfdMgg, a. 2. 4) Åtföljd af
offentliga och utomordentliga ceremonier. En h.
fest, dag, procession. Ell h-l låg. H.
likbe-gängelse, bcgrafning. — 2) Som sker med
iakttagande af behöriga formaliteter, i behörig form.
H. akt, förklaring, ed. H-t löfte. — Syn. Dyr.
— 3) Beledsagad af ceremonier, ståt och prakt.
H. kröning. H-a kämpaspcl. — 4) (eslet.) Som
väcker högre idéer och bilder, samt lyfter oss
vida öfver det hvardagligas verld. En h. stil. I
denna bem. brukas äfv. substantivt: Det h-a. —
5) (fam.) Öfvcrdrifvet värdig och gravilctisk. Tala
i en h. lon.
HÖGTIDLIGEN, adv. Se Högtidligt.
HÖGTIDLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara högtidlig (i alla bem.). En fests h.
Dagens h. H-n af en ed. Kröningens, stilens,
tonens h. — 2) Offentliga ceremonier, stål och
luslbarheter, hvarigenom något blir högtidligt.
Festen firades med mycken h. Emoltaga någon
med mycken h. Del kommer alt blifva stora
h-er. — Se Akt, 2.
f HÖGTIDLIGT, adv. På ett högtidligt sätt,
med högtidlighet. Freden förkunnades h.
Bröllopet firades ganska h. Lofva h.
HÖGTIDSDAG, hö’cktiddsdåg, m. 2. Dag, på
hvilken någon högtid firas.
HÖGTIDSKLÄDER, m. 3. pl. ell.
BÖGTIDS-KLÄDNING, f. 2. Bättre kläder, klädning, som
bäres på högtidsdagar eller vid högtidliga
tillfällen.
HÖGTIDSKLÄDD, a. 2. Klädd i
högtidskläder.
BÖGTLOFVAD, högglla vadd, a. 2. I hög
grad prisad. Brukas om Gud. B. i evighet.
BÖGTRAFVANDE, hö’gtråvannde, a. 4. (fig.)
H. stil, författare, som affekterar det stora och
sublima genom prunkande ord och fraser,
retoriska figurer o. d. — Syn. Se Stassande. — Adv.
I en sådan stil. Tala, skrifva h.
HÖGTRUMF, m. 3. Trumf af högsta färgen,
i vissa kortspel.
BÖGTR YCKNTNGSMASKIN.–––––schi n, m.
3. (mek.) Ångmaskin, i hvilken ångan går än
öfver och än under kolfven, med cn try ckning, som
är minst två och en half gånger större än
almo-sferens.
HÖGTlrSK, a. 2. Säges om inbyggarnc i södra
Tyskland och om allt hvad dem eller denna dol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
