Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Högtälskad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
750 HÖG
af Tyskland angår, isynnerhet i fråga om språket.
H-a dialekten, den renaste och vackraste
dialekten af tyska språket, använd i bokspråket. — S.
m. Tysk, som talar högtyska dialekten. — H-a,
f. i. i) Tysk qvinna, som talar högtyska dialekten.
— 2) tutan plur.) Högtyska språket.
HÖGTÄLSKAD, a. 2. Ganska älskad.
1IÖGTÄLSKELIG, höcktä’llskeligg. a. 2. 4)
Som förtjenar mycken kärlek. — 2) Högt älskad.
Vår h-e kåre broder.
HÖGTÄNKT, a. 4. Som i tänkesätt höjer sig
Öfver menniskor i allmänhet.
HÖGTÄRAD, höckta radd, a. 2. Ganska ärad.
Höflighetsuttryck, som nyttjas mest i Öfverskrifter
uti bref. H-e Kåre Broder!
HÖGVAKT, f. 3. Förnämsta vakten i stad
eller fästning, hvarifrån de mindre
vaklposterin-garne utgå och aflösas.
HÖGVEDERBÖRLIG. hö‘gvederhö’rligg. a. 2.
Vederbörligt meddelad ifrån cn hög auktoritet.
Med h-l tillstånd.
HÖGVIGTIG, hö’gvi’ckligg, a. 2. I hög grad
vigtig, betydande.
HÖGVIGTIGHET, f. 3. Hög vigt, betydenhet.
HÖGVIS, hö gvi s, a. 2. I hög grad vis.
Brukas mest i skämtsam mening.
HÖGVISLIGEN, hö’gvi’sligänn, adv. Med
mycken vishet. Brukas helst skämtvis.
HÖGVÄLBOREN, hö’gvälbå’ränn, a. 2. neutr.
— el. Af högsta börd. Predikat, som tillägges
grefvar och baroner.
HÖGVÄLBORENHET. f. 3. (skämtv.)
Hög-välboren adelsman. Ers h. Der voro
många h-er.
HÖGVÄRDIG, hÖgvä’rdig, a. 2. Helig.
Brukas någon gång i uttrycket: Herrans h-a
nattvard.
HÖGVÖRDIG, hö’gvö’rdlgg, a. 2. I hög grad
vördig. Titel, som gifves åt biskopar, teologie
doktorer, m. fl. H-e herr biskop, doktor.
HÖGVÖRD1GHET. högvöVdigghét, f. 3.
Hög-vördig person. Titel, som tilldelas biskopar,
teologie doktorer, m. fl. Ers h. Hans h.
biskopen.
HÖGVÖRDIGST, högvö’rdiggst, a. 4. I
högsta grad vördig. Titel, som tilldelas erkcbiskopar
och biskopar.
HÖGÅLDER, hö’gå’lld’r, m. sing. Den tidrymd,
då våra hedniska förfäder brukade all insätta sina
döda obrända i högarna.
HÖGÄDEL,hö’gä’d’l (idef. högä’dle),a.2. Ganska
ädel. Tilel, som tilldelas aktade personer af
medelklassen. Brukspatronen, H-ådle Herr N-N.
HÖGÄREVÖRDIG, hö gärevö rdigg, a. 2.
Ganska ärevördig. Titel, som tillkommer pastorer i
församlingarna. Kyrkoherden. H-e och
Höglär-de Herr N. N.
HÖGÄTTAD, hö’ga lladd, a. 2. Af hög ätt,
af förnäm börd.
HÖJA. v. a. 2. (af Hög) 4) Göra högre.
Taf-lan sitter nog lågt; man måste h. den någol.
H. en mur cll par alnar. I utsträckt mening
säges: H. rösten, tala högre. H. priset på en
sak, begära mera derför, göra den dyrare. H.
skatterna. H. smaken, glansen, gifva högre smak,
glans. H. upp. se Upphöja. — Syn. Förhöja,
Stegra, öka, Påöka. — 2) Upplyfta. H. handen,
armen. I utsträckt mening: H. ögonen emol
himmelen, lyfta blicken m. h. H. sin röst, sin
stämma, låta den höras i tal, sång. o. s. v.; börja
alt tala, sjunga. (Fig.) H. sitt hjerla till Gud,
vända sig med sina tankar till Gud. H. upp, se
HÖJ
Upphöja. — Syn. Se Lyfta. — H.sig, v. r. 4)
Gifva sig rörelse uppåt, röra sig uppåt. Fågeln,
raketen höjde sig i luften. Elt dammoln höjde
sig i luflcn. H. sig på tå. — Syn. Lyfta sig.
Upplyfta sig. Uppfara, Uppflyga. — 2) Stå högt
upp i luften öfver marken. Berget höjer sig
2000 fot öfver hafvet. Byggnaden höjer sig
majestätiskt Öfver staden. — Syn. Resa sig. —
3) ökas i höjd. Floden höjer sig alll mer och
mer. — Syn. Stiga, Tillväxa, Växa. — 4) ökas
till antal, vigt, värde, o. s. v. Prisel höjer sig.
Nalionalbildningen har höjt sig. — Syn. Stiga,
Ökas, Förökas, Slcgras. — 5) (fig.) a) Gifva sig
högre värde, arbeta upp sig ifrån något lägre. H.
sig ifrån en ringa härkomst lill de högsla
värdigheler i staten. — b Vara höjd öfver, äga
mer värde, vara bättre, jemförelsevis med någol
annat. Han höjer sig öfver sitt stånd i
kunskaper. — c) Gifva sin själ en högre riktning,
uppöfver det lägre, jordiska. Menniskan höjer
sig genom konst och vetenskap. H. sig öfver
förtalet, förakta det. H. sig öfver fördomarna
anse dem för hvad de äro, d. v. s. såsom falska,
grundlösa; ej tro på dem. H. sig till Gud i
bönen, i bönen rikta sina tankar på Gud och
det öfverjordiska. — Syn. Lyfta sig. — H-s, v.
d. Se H. sig, 3, 4. — Höjd, part. pass. H.
öfver lyckan, som icke fruktar lyckans vexlingar;
som af ingen olycka låter sig modfällas; den
ingen olycka kan nå.
HÖJANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
någol höjes. a) En taflas h. Röstens, prisets
h. b) Handens, armens h. Ögonens h. mot
himmelen.
HÖJD, f. 3. 4) a) En ytas, ett föremåls
utsträckning i lodrät riktning nedifrån basen,
grunden, bottnen, upp till spetsen, toppen, öfversta
kanten, ytan. H-en af ell torn, ell berg, en
byggnad. Detta berg har en h. af 2000 fnl
öfver hafvel. — b) Afslånd ifrån marken eller
hafvels yla. På en h. af 1000 fol öfver
hafvet. Vid en h. af 50 fol ifrån marken. — r)
Högre del af luflkretsen. Fågeln svingar sig
upp i h-en. Luftballongen steg i h-en. — 2)
Högt belägen mark, högt ställe, hög trakt.
Israels barn offrade på h-erna. Staden är
belägen på en h. Besälla h-erna. — Bildar
sammansättningarna: Jordhöjd, Bergshöjd. — 3) Del
högsta af ell föremål. Klätlra upp lill h-en af
ell berg. Från h-en af klippan kastade han
sig rakl ned i sjön. — Syn. Topp, Spets. — 4)
Himlarymden. Mol h-en riktade blickar. — 5)
(i krigskonsten) Antalet af leder, som äro
uppställda bakom hvarandra i en trupp. H-en af
en bataljon. — 6) Betecknar någon viss grad af
elt ljuds starkare vibration. Angifva h-en af en
ton. I fråga om ljudets slappare vibration säges
Djup. — 7) (geom.) H-en af en punkt, dess
upphöjning Öfver en horisontel yta. — 8) (aslr.) Den
bage af en vertikal, som upptages emellan en
himmMskropps medelpunkt och horisonten.
Solens h. En sljernas h. Taga solens h. ell. blott
taga h-en, med ett astronomiskt instrument
observera dess höjd öfver horisonten. — 9) (gcogr.)
En orts afslånd ifrån eqvatorn. Vara på h-en
af en stad, en ö, befinna sig på samma
breddgrad. Kallas äfv. Polhöjd. — 40) (fig.) a) Del
högsta af någol, högsta grad. Hinna till,
uppnå h-en af ära, lycka. Olyckan, del onda har
nått sin h. Nedstörtas ifrån sin h. Del är
h-en af skamlöshet. Drifva vetenskaperna lill
sin h. På sin h., se Till del högsla (under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
