Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Idyllisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDY
IDYLLISK, a. 2. 4) Som utmärker, tillhör,
betecknar herdelifvet. — 2) Enkel och oskyldig.
IFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) Falla
så, att man kommer i något vått. Räll som han
stod i båten, vickade den, så all han i föll. —
Äfv. Falla i’. — Ifallande, n. 4.
IFRA, fvra, v. n. 4. Med ifver tala, skrifva,
verka, arbeta för eller emot något. Z. för dygd
och goda seder. I. mot brännvin.
IFRAN, f. sing. indef. o. I FR ANDE, n. 4.
Handlingen, då man ifrar.
IFRARE, m. 5. En, som ifrar för elleremot
något. Har åtskilliga sammansättningar, såsojn:
Nyklerhetsifrare, Svenskhetsifrarc, m. fl.
IFRIG, fvrigg, a. 2. 4) Som med nit och
ifver verkar för ett ändamål, omfattar cn tro,
lära, o. s. v. I. kristen, lutheran, läsare,
bed-jare, nyklerhelsvän. I. (örfäklare, anhängare,
beslraffare. I. i sill omvändclsenil. — 2)
Ganska trägen, driftig i arbete. Vara för i. i sitt
arbele. — 3) Förhetsad, het, ond. Dispulen
gjorde honom lill slut så i., all han slog
näf-ven i bordel. — 4) (fam.) Rädd, fruktande. Jag
är i., alt det går på tok med honom till slut.
När han fick höra del, blef han i. och log lill
bönboken. — Ö) (om sak) Som göres, sker,
förrättas, åtföljes af ifver. I-a bemödanden, böner.
I. önskan. I-a studier. — Syn. Trägen,
Enträgen, Varm.
IFRIGHET, f. 3. Se Ifver.
IFRIGT, adv. 4) Med ifver. Arbeta i. I.
bemöda sig om något. I. försvara någon. I.
predika mot lasten. — 2) Begärligt. 1. önska,
eflerslräfva, fika efter.
1FRÅGAK0MMA, v. n. 3. (böjes som
Komma) Brukas ofta i st. f. Komma i fråga.
IFRÅGASTÄLLA, v. a. 2. Se Ifragasälla.
— Ifrågaställande, n. 4. o.
Ifrågasläll-ning, f. 2.
IFRÅGASÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla)
Draga i tvifvclsmål, tvifla på. I. ens heder,
ärlighet. — Äfv. Sätta i fråga. — Syn. Sc
Be-Ivifla. — Ifrågasättande, n. 4. o.
Ifråga-sältning, f. 2.
IFRÅGAVARANDE, a. 4. Hvarom fråga, talet
är. I. händelse inträffade för tre år sedan.
IFRÅN, ifrå*n, ell. FRÅN, prcp. Betecknar:
4) (i fråga om rum) a) Stället, der cn rörelse haft
sin början. Jag kommer i. min bror. lian
kommer i. kyrkan. Resa från Paris lill Rom.
Vädret blåser i. hafvel. Förskrifva från
Stockholm, skrifva till S., att något derifrån skall
sändas. — b) Afstånd. Fem mil i. staden. — c)
Aflägsnande. Vrida i.’ sig, utåt. — 2)
Tidpunkten, då en handling, clt tillstånd, ett verkande,
varande o. s. v. börjat, eller då något händt.
Arbeta från morgon lill qväll. Från den dagen
var han aldrig frisk. Inom ålla dagar i.
hans ankomst. I. del alt kriget utbröt, lill
dess all freden slöts. Dag i. dag, År i. år,
sc Dag, År. — 3) Härkomst, ursprung, upphof,
härrörande. Ilan dr i. Skåne, frän Göteborg.
Delta ord härleder sig i. grekiskan. En
befallning har utgått i. regeringen, all ... . —
4) Frånskiljande, afdrag. Lossa köttet i. benen.
Tio frän lolf står tvä igen. Det gör hvarken
från eller lill, hvarken ökar eller minskar, gör
hvarken nytta eller skada. Vara ifran, vara
skild ifrån, t. cx.: Han är aldrig i. henne, är
alltjemt hos, med henne. Vara, blifva ifran
sig, i. förståndet, i. sina sinnen, ej hafva,
förlora bruket af sitt förnuft, vara ell. blifva alldeles
IGE 757
öfvcrgifven af sorg, utom sig af vrede, förlviflan,
o. s. v. Vara i. sig bclyderäfv.: vara tankspridd.
— 3) Beröfvande. Taga något i. någon ell.
Taga i. en något. — 6) Aflägsnande, afvikelse.
Nu äro vi komna från ämnet. — 7) Befrielse.
Jag är nu lyckligtvis i. saken. Man är
ändl-ligen i. den fördomen. Skrifva, läsa i. sig,
m. m., sluta att skrifva, läsa, &c. — 8) Ifrån
brukas för Öfrigt i åtskilliga uttryck, talesätt och
ordvändningar, som svårligen kunna föras under
någon af förestående bemärkelser, t. ex.: Falla
i., dö. Säga i., säga ul sin tanke, om den ock
kan befinnas obehaglig. Växa i. sig, under
växandet förlora fägring, behag. I. ord lill ord,
ord i. ord, se Ord för ord (under Ord). I. all
vara rik, har han blifvit fallig, han har förut
varit rik, men är nu fattig. — Hvad
sammansättningarna beträffar, se Från.
Anm. Fran brukas vanligen, då föregåendeordel
slutas på en vokal; Ifrån, dä del slulas på en
konsonant, äfvensom i vissa talesätt, t. ex.:
Vara ifrån sig, göra i. sig, falla i., säga i,,
växa i. sig, m. fl., för hvilka dock i talspråket
äfven säges Frän,
IFVER, iVr, m. sing. 4) Hvarje liflig och
•verksam yttring af ett fattadt intresse för ett
föremål, en sak, elt ämne, genom ord ell. handling.
Med i. predika en lära, förfäkta en sals.
Bedja med i. Med i, angripa cn sak. Arbeta
med i. Han visade en ädel i. alt försvara de
olycklige. I första i-n. — Högre grader af Ifver
äro Entusiasm, Hänförelse. — 2) (fam.)
Sinnes-helta, upphelsadt sinnestillstånd. / i-n af
dis-pulcn slog han sin motståndare vid örat. —
3) (fam.) Oro, fruktan. I den i., hvari denna
hotande nyhet försatte honom, glömde han sig.
IFYLLA, v. a. 2. 4) Gjuta, hälla ett flytande
ämne i ett kärl, tills det blir fullt. — 2) (i allm.)
Tillägga något som fyller. I. hvad som fattas i
cn kolumn. — Äfv. Fylla i’. — 1 fyllande,
n. 4. o. Ifyllning, f. 2.
IFÄSTA, v. a. 4. o. 2. Fästa något i ett
annat. — Äfv. Fästa T. — Ifästande, n. 4. o.
Ifästning, f. 2.
IFÖL, f fö’l, a. oböjl. Som går med föl. Säges
om ston.
IG EL, i’g’l, m. 2. pl. — iglar. Sc Blodigcl.
IGELKOTT, fg’lkå’tt, m. 2. 4) Elt
insekt-ätande rofdjur, med korta öron, styfva, hvassa
taggar på ryggen, bruna lill färgen med hvila
och svarta ringar; kan genom hudens rörlighet
sammanrulla sig lill elt klot, med alla taggarna
utåt vända, och hufvud jcmte tassar indragna
under buken, så alt hans kropp åt alla håll är
skyddad af taggarna. Erinaceus europæus. Kallas
äfv. Pinnsvin, Piggsvin. Långörad L, cn art af
Igelkottslägtct, hemma i norra Afrika, samt norra
och vestra Asien. Erinaceus auritus. — 2) (gam.
krigsk.) Formera i., benämning på ett slags
fordom bruklig fältmanöver.
IGEN, ijänn, adv. 4) Åter, tillbaka. Nu i.
Nu är han här i. Få, gifva i. Fordra,
kalla i. Slå i. Taga sina ord i. Köpet går i.
Gå i., säges äfv. om aflidne mcnniskors andar,
som tros ibland komma tillbaka till jorden och
uppenbara sig för menniskor (deraf Gengångare).
— Bildar för denna bem. följande
sammansättningar, hvilka lätt af sig sjelfva kunna förslås:
Igenkalla, -komma, -skicka, -sända,
-laga, -vinna. — 2) Betecknar tillslutande,
tillyklandc. Slå, slänga, läsa i. dörren. —
Ingår för denna bem. i följande lätt begripliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
