Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Igenblåst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
IGE
1I1Ä
sammansättningar: Igendraga, -falla,
-fästa, -haka, -häkta, -knyta, -läsa,
-mura, -regla, -skjuta, -slå, -smeta,
-snöra, -spika, -spänna, -spärra,
-stoppa, -slänga, -täppa, -vrida. Dessa
sammansättningar, liksom de i förra bem.
anförda, brukas dock oftare skilda från partikeln, t. ex.:
Kalla igén, Draga igén, o. s. v. — 3) Öfrigt,
qvar. Hafva något, intet i.
Anm. Igen kommer af I och Gen, emot.
IGENBLÅST, ija nnblå’st, a. 4. (Egentl. part,
pret. af obrukliga verbet Igenblåsa) Stängd,
spärrad af snö genom stark blåst. Vägen är, har
blifvit i.
IGENFORDRA, v. a. 4. Begära alt återfå. —
Äfv. Fordra igén. — Igenfordrande, n. 4.
o. I q en fordring, f. 2.
IGENFYLLA, v. a. 2. Fylla cn öppning med
etl ämne. I. en graf med jord. I. en
vallendam. — Äfv. Fylla igén. — Igenfyllande,
n. 4. o. I g en fyllning, f. 2.
IGENGRO, v. n. 2. Vanligare Gro igén; se
Gro. — Igengroende, n. 4.
IGENGRUNDA, v. n. 1. Småningom blifva
allt grundare och till slut alldeles fyllas igen.
IGENHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla}^
Hålla tillsluten. — Vanligare Hålla igén. —
Igenhållande, n. 4. o. I g enhållning, f. 2.
IGENKASTA, v. a. 4. Genom ikastning af
något ämne fylla. I. en graf. — Vanligare
Kasta igén. — Igenkaslande, n. 4. o.
Igen-kastning, f. 2.
IGENKÄNNA, v. a. 2. Vid återseende af
person eller sak minnas, alt man förul sett dem.
I. en person. I. en sak såsom sin. — Äfv.
Känna igén. — Igenkännande, n. 4. o.
Igenkänning, f. 2.
IGENKÄNNELIG, a. 2. Som kan igenkännas.
En lätt i. person.
IGENLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
4) Lägga något, som varit öppnadt, åler
tillsammans. I. cn bok. — 2) (om åker) Låta åker
ligga obcsådd, för all igenväxa till ängsmark.
I. cn åker. — För begge bcm. brukas oftare
Läggaigén. — Igenläggande, n. 4. o.
Igen-läggning. f. 2.
1GENLÄKA, v. a. 2. Läka någol (sår, o.
s. v.), så alt dct åter blir helt. — V. n. Åter
blifva hel. Såret i-kle ganska hastigt. — Läka
igén säges äfven, både för v. a. och v. n. —
jgcnläkande, n. 4. o. Igenläkning, f. 2.
IGENLÖSA, v. a. 2. Åter inlösa. — Äfv. Lösa
igén. — Igenlösande, n. 4. o.
Igenlös-ning, f. 2.
IGENOM, se Genom.
IGENSKAFFA, v. a. 4. Se Tillrällaskaffa.
— Äfv. Skaffa igén. — Igenskaffande, n. 4.
o. Igen ska ff ning, f. 2.
IGENSNÖAD, a. 2. (Egentl. part. prct. af
obrukl. verbet Igensnöa.) Stängd, spärrad genom
fallen snö. Vägen är i.
IGENSOPA, v. a. 4. Genom sopning fylla,
utplåna, förborga. I. en golfspringa. I. spåren
af någol. — Vanligare Sopa igén. —
Igensopande, n. 4. o. Igensopning, f. 2.
IGENVALLA, v. n. 4. Säges om kärr,
myror, dammar, m. m., som småningom blifva
igenväxta. så att till sluts gräsvall bildar sig på ylan.
IGENVÄXA, v. n. 2. o. 3. (böjes som Växa)
4) Genom växande fyllas, ulplånas, försvinna. Dc
på trädstammen inskurna namnen ha
igenväxt. — 2) Säges om sjö, träsk, dam o. s. v..
som småningom igenfylles af vattenväxter och
gräs.
IGENYRA, v. a. 2. Fylla med yrsnö. Blåsten
har i-rt vägen. Vägen har blifvit i-rd. —
Vanligare Yra igén.
IGNATII-BÖNA. f. 4. En tropisk växt, hvars
frukt är ganska giftig. Ignatia amara.
IGNORANT, iggnorånnt, m. 3. Okunnig
men-niska.
IGNORERA, iggnorèra, v. a. 4. (lat. Ignorare)
Ej vela, ej känna, vara okunnig om.
IGUANÖDLA, iguånö’dla, f. 4. Elt slags ödla
i Sydamerika, med stjerlen inberäknad 2 till 3
alnar lång. Iguana tubcrculala.
IHJEL, ijä’l, adv. Till döds. Slå i. någon.
Slicka, skjuta i. Frysa i. Arbeta, skr alla,
supa i. sig, arbeta o. s. v. så, att man
derigenom ådrager sig döden. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, hvilka cj tarfva någon förklaring,
såsom: 1-bila, -krama, -osa, -skjuta,
-skrämma, -slå, -slicka, -svälta.
Anm. Helle ursprungligen I hæl af Hæl eller
Hel, död. ÜUaias äfv. i vissa landsorter: ihä’l.
IHOP, ihöp, adv. Betecknar närmande,
sammanförande, sammanbringande, fogning, förening
eller sammanfästande, t. ex.: Bringa,
föra,\dri[-va i. Flytta i. Foga i. Binda, blanda,
samla i. Del går icke i, passar ej tillhopa, kan ej
hopfogas; (lig.) öfverensstämmer cj det ena med
dct andra; är ickc rikligt; kan ej utföras; lyckas
ej; bär sig ickc. Bära i., se Bära. Alla i. ell.
alla ihopa, alla tillhopa, se Allihop. — De med
denna partikel sammansatta verber ses under ordet
Hop. — Syn. Tillhopa, Samman, Tillsammans.
IHOPBINDA, m. fl., sc Hopbinda, m. fl.
IHOPPA, v. n. 4. Hoppa ned i någol, t. ex.
i vatten, i en båt, o. s. v. — Äfv. Hoppa T. —
Ihoppande, n. 4. o. Ihoppning, f. 2.
IHÅG, ihå g. Komma i., se Hågkomma.
IHÅG KOMMA, v. a. 3. (böjes som Komma)
Se Hågkomma.
IHÅLIG, fhåligg, a. 2. (af Hål) 4) Urhålkad,
uthålkad. En i. land, l-a ögon, djupt
insjunkna. — 2) Inuti tom. En i. käpp, pelare. — 3)
I. lon, röst, djup och dof, liksom komme den ur
ett grafhvalf.
IHÅLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
ihålig. — 2) Sc Hålighel, 5.
IHÅLIGT, adv. Låta i., säges om föremål,
hvilka, då man slår, bullar, knackar på dem,
gifva från sig ett ljud, som lillkännagifver, att de
äro ihåliga.
1HÅLLA, v. n. 3. (böjes som Hålla) Träget,
oafbrutel fortfara. Regnet i-llcr ännu. I. med
något, träget fortfara dermed. — Vanligare säges
Hålla i’. — Syn. Sc Fortfara. — Ihållande,
n. 4.
IHÅLLIG. a. 2. Sc Ihärdiq.
IHÅLLIGHET. f. 5. Sc Ihärdighet.
IHÅLLIGT, adv. Sc Ihärdigt.
IHÄKTA, v. a. 4. Införa haken i öskan;
medelst häktning ifästa. — Äfv. Häkta f. —
I häk lan de, n. 4. o. 1 häk In i ng, f. 2.
IHÄLLA, v. a. 2. Hälla clt flytande ämne i
etl kärl. Är vinet i-ldl? — Äfv. Hälla t. —
Ihållande, n. 4. o. Ihällning, f. 2.
IHÄNGSEN, rhä’nngs’n, a. 2. neulr. — el.
Se Ihärdig, Efterhängsen.
IHÄRDIG, fhärdigg, a. 2. 4) Som träget
håller i med hvad man börjal. I. i sill arbete.
— Syn. Framhärdig, Ihållig, Ihängscn. — 2) (om
sak) Som träget fortsattes. I-l arbete, l-t regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
