- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
763

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inbita sig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INB

IND

763

på ett prydligt sätt infläta begynnelseboksläfvcrna
deraf. — För alla bem. säges äfv. Binda in. —
Inbindande, n. 4. o. Inbindning, f. 2.

INBITÅ SIG, v. r. 3. (böjes som Bila} Se
Bila sig t n.

INBITEN, i’nnbi’t’n, a. 2. neutr. — et. (egentl.
pari, pret.) Som bitit sig in, inrotad. Brukas fig.,
mest i elak mening, l. skabb. I. elakhet. —
Syn. Se Inrotad.

INBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda] 4)
Bjuda att inkomma. Man inbjöd honom, när
han gick förbi. — Äfv. Bjuda in. — 2) Se
Bjuda, 3. Säges endast i fråga om större
gästabud och högtidliga tillställningar. — Inbj
udan-de, n. 4. o. Inbjudning, f. 2.

INBJUDANDE, a. 4. (egentl. part, akt.)
Lockande. Anrättningen ser ganska i. ut.

INBLANDA, v. a. 4. Blanda något in uti ett
annat. Säges mest i fig. mening. /. främmande
ord i sill tal. — /. sig, v. r. Se Blanda sig
uti. — I-d, part. pass. Tal med i-de verser.
Vara i-d i ell brottmål, hafva delaktighet deruti
eller vara derför misstänkt, kallad till rätta. —
Äfv. Blanda in o. Blanda in sig. —
Inblandande. n. 4. o. Inblandning, f. 2.

INBLICK A, v. n. 4. Skåda in. I. i
framtiden. — Vanligare Blicka in.

INBLÅSA, v. a. 2. 4) Med andedräglen blåsa
något in uti elt föremål. Gud i-ste i Adam en
lefvande anda. — 2) (fig., föga brukl.) Se
Ingifta. I. någon, hvad han skall säga. — V. n.
Genom blåst indrifvas. Myckel snö har i-st på
vinden. — För v. n. äfv. Blåsa in. —
Inblåsande, n. 4.

INBOK RA, v. a. 4. Se Borra in. — I. sig,
v. r. Se Borra in sig. — Inborrande, n. 4.
o. Inborrning, f. 2.

INBORSTA, v. a. 4. Genom borstning göra*,
att något tränger in och fastnar. 1. smutsen på
en rock. — Äfv. Borsta in. — Inborslande,
n. 4. o. In bor slning, f. 2.

INBRINGA, v. a. 4. o. 2. (böjes som Bringa)
4) Föra in. Låta i. en sjuk ifrån galan i elt
invid liggande hus. — 2) (fig.) Gifva i
afkast-ning. hans egendom i-r honom 10,000 r:dr
om året- — Syn. Gifva, Rendera, Afkasta.

INBROTT, n. 5. 4) Inträngande med våld i
annans hus eller förvaringsställe, för all stjäla.
Göra i. hos någon. Slöld med i. — 2)
Fiendt-ligt infall i ett iand. Göra i. i ell land.
Fiendens i. lillbakadrefs.

INBROTTSSTÖLD, m. 3. Stöld, förenad med
inbrott.

INBROTTSTJUF, m. 2. pl. — tjufvar. En.
som begått inbrottsstöld.

INBRYTA, v. n. 3. (böjes som Bryta) 4)
Med våld intränga. I. i ett hus. Vanligare
säges Bryta sig in. — 2) Göra fiendtligl infall.
Danskarne hafva inbrutit i Skåne. 1. i
fiendens leder. — 3) Plötsligt, oförmodadt påkomma,
inträffa, öfverraska. Natten inbröt. — För alla
bem. äfv. Bryta in. — Inbrytande, n. 4.
(för alla bem.) o. Inbrytning, f. 2. (för bem.
1 o. 2).

INBRÄNNA, y. a. 2. 4) Med ett glödgadt jern
åsätta, åbringa något slags märke. l. elt namn
på en tunna. — Äfv. Bränna in. — 2) Se
In-nebränna. — In brännande, n. 4. o.
Inbränning, f. 2.

INBUNDEN, a. 4. neutr. — et. (egentl. part,
pass, af Inbinda) Förbehållsam, dolsk och listig.
En i. menniska.

INBUNTA. v. a. 4. Binda in l en eller flera
buntar. — Inbuntande, n. 4. o. In b un
l-ning, f. 2.

INBYGGARE, m. 5. Person, som bor i ett
land, en ort, en by, o. s. v. För städer säges
helst Invånare. Rikets, landets, provinsens,
traktens i.

INBYGGD, a. 2. Byggd innanför, inom cq
eller flera andra byggnader.

INBYLTA, v. a. 4. Innesluta i ett bylte. —
Äfv. Bylta in.

INB YRD, a. 2. (fam.; egentl. part. pass, af
obrukliga verbet Inbyra) Alldeles genomträngd af.
1. med smuts.

1NBÅDA, v. a.*4. Se Inkalla. —
Inbådan-de, n. 4. o. Inbådning, f. 2.

INBÄDDA, v. a. 4. 4) Lägga någon in emellan
sängkläder o. d. L någon emellan bolslrar,
emellan björklöf. Ligga i-d emellan våla bolslrar.
— 2) (i utsträckt mening) Innesluta i en bädd,
ett lager, o. s. v. Naturrevolutioner hafva i-l
snäckor i jordens sköte. Man finner snäckor
i-de i kalklager. — Äfv. (för begge bem.) Bädda
in. — Inbäddande, n. 4. o. Inbäddning,
f. 2.

INBÖJNING, f. 2. 4) Handlingen, då något
inböjes. — 2) Inåt böjd riktning.

INBÖRDES, i’nnbö’rdäss, adv. (ford. Inbyrdis,
af In och Byrd, börd, lur, ordning) Å ömse
sidor, ömsesidigt. Lefva tillsammans i frid och
sämja i. Älska hvarandra i. — Adj. oböjl.
Ömsesidig; som äger rum emellan dem, hvilka
tillhöra samma folk, förening, samfund, o. s. v.
I. aktning, kärlek, lill gifvenhet. Elt i. krig.

INDALSR1S, i’nndalsri’s, n. sing. Se
Ta-marix.

INDEFINIT,––––-ft, a. 4. (gram.) Obestämd.

INDELA, v. a. 4. o. 2. 4) Dela elt helt i
vissa, från hvarandra afskilda och för sig
bestående delar. I. en våning i Ho rum. 1. en här
i divisioner. 1. ell rike i provinser. Väl i.
sin lid, bestämma vissa delar deraf till vissa
förrättningar, visst användande. — Äfv. Dela in. —
2) (kameral.) På hemmanen och hemmansdelarna
i ett land, en provins, fördela underhållet af
beständiga trupper. Denna provins är i-ll lill
kavalleri. — I-d eller vanligare I-ll, part. pass.
Brukas som adjektiv i uttrycken: I-ll regemente,
stående regemente, som underhålles af jordägarne
i en eller flera provinser. I-ll lön, lön, som till
någon del eller hel och hållen består i kronans
hemman och räntor.

INDELANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något indelas.

INDELIKAT, a. 4. Ogrannlaga.

INDELNING, f. 2. 4) Se Indelande. — 2)
(kameral.) Se Indelt lön.

INDELNINGSHAFVARE o.
INDELNINGS-TAGARE, m. 5. Tjensteman, som har indelt lön.

INDELNINGSHEMMAN, n. 5. Hemman,
hvaraf räntan är anslagen lill lön åt någon rikets
tjensteman.

INDELNINGSSTAT, m. sing. (kameral.)
Förordnandet om tjcnstemannalönernas utgående af
hemmansräntor och kronotionde, enligt viss
bestämd indelning.

INDELNINGSVERKET, n. sing. def. (kameral.)
Den inrättning, hvarigenom svenska krigsmaktens
underhåll är fördeladt på rikets jordägare, på det
sätt, alt soldaten tillika är jordbrukare.

INDEMNISERA, inndämmnisèra, v. a. 4. (af
ial. tn och Damnum, skada) Hålla skadeslös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free