Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inropa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774 INR
som inropat del. — 2) Beloppet af den
penningsumma, man bjudit, då man inropal cn sak på
auktion. Betala sina i. — Ss. 1-ssumma.
INROPA, v. a. 4. 4) Genom ropande inkalla.
I. någon ifrån gatan. — 2) Bjuda högsla priset
för en å auktion utbjuden sak och genom
auk-tionsförrättarens klubbslag blifva ägare deraf.
Dessa böcker har jag i-l på auktion. — Äfv. Ropa
in. — Inropande, n. 4. o. Inropning, f. 2.
INROPARE, m. 5. En, som inropar eller
inropat en sak på auktion.
INROTA SIG, v. r. 4. 4) Väl rota sig, slå
djupa och starka rötter. Ogräset har så i-l sig,
all del ej kan utrotas. — 2) (fig.) Blifva till cn
vana, som ej lälleligen kan bortlagas. Flera
missbruk hade i-l sig. — Äfv. Rota in sig. —
Inrotande, n. 4.
INRULLA, v. a. 4. 4) Rulla till dct inre af
elt ställe. I. tunnorna i magasinet. — 2)
Genom rullning omsluta en sak med något yttre
höljande. /. elt klädesslycke i ell häslläcke. —
V. n. Rullande röras, förflyttas in. En tunna
kom i-nde på gården genom porlen. — Äfv.
Rulla in. — inrullande, n. 4. o.
Inrullning, f. 2.
INRUSA, v. n. 4. Med största häftighet
komma inspringande, häftigt inträda. — Äfv. Rusa
in. — Inrusande, n. 4.
INRYCKA, v. a. 2. 4) Rycka till det inre af
ett rum, ett ställe. I. någon i ell rum. — 2)
(fig.) Införa, låta införa (i cn skrift). I. etl
förbehåll i kontraktet. I. cn artikel i cn tidning.
— V. n. Intåga. Arméen i-ckle i släden. —
Äfv. Rycka in, för både v. a. o. n. —
Inryckande, n. 4. (både aktivt o. neutralt) samt
Inryckning, f. 2. (aktivt).
INRYMMA, v. a. 2. 4) Rymma uli sig, gifva
rum inom sig, innefatta. Huset kan icke i. så
många. — 2) (fig.) Öfverlåla, bevilja. I. någon
företrädet, allt för slora rättigheter. —
Inrymmande, n. 4. o. Inrymning, f. 2.
INRYMME, n. 4. Inrymd plats. Brukas mest
i fig. mening, i uttrycket Lemna i., Jemna plats
för, medgifva, bevilja, gifva gehör ål, lyssna till,
t. ex.: Lemna sanningen, öfverlygclscn i. Få
t., få insteg (se d. o.).
INRYMNTNGSBR EF, n. B. Åbobref,
hvarigenom landshöfdingeembctet i laga ordning gifver
en hemmansbrukare åborätt å ett kronohemman.
INRÅDA, v. a. 2. Ingifva, bibringa råd. Säges
merendels i elak mening. I. en någol ondl. Del
är han, som i-dde honom all göra del.
INRÅDAN, f. sing. indef. o. INRÅDANDE, n.4.
Bibringande af råd. Brukas vanligen i elak
mening. Delta alll skedde på hans i.
INRÄCKA, v. a. 2. Räcka något till det inre
af elt rum, ställe. I. handen genom fönstret. —
Äfv. Räcka in. — Inräckande, n. 4. o.
In-räckning, f. 2.
INRÄFSA, v. a. 4. Med räfsa införa. — Äfv.
Räfsa in. — Inräf sande, n. 4. o.
Inräfs-ning, f. 2.
INRÄKNA, v. a. 4. 4) Räkna något, som
in-Jemnas, inlevereras. — 2) Se Inberäkna. — Äfv.
Räkna in. — Inräknande, n. 4. o.
Inräk-ning, f. 2.
INRÄNNA, v. n. 2. (fam.) Löpa, springa in.
— V. a. (fam.) Köra, stöta in. I. värjan i
buken på någon. — Äfv. Ränna in. —
In-rännande, n. 4.
INRÄTTA, v. a. 4. (t. cinrichten) 4)
Anordna, anbringa, passa. I. en trappa i muren. —
INS
2) (fig.) a) Ordna, reglera, ställa» afpassa. Då cU
förnuftigt sätt i. sin lefnad, sin hushållning.
I. sill lif efler omständigheterna. — b) Stifta,
anlägga, upprätta. I. en fabrik, en syssla, ell
embelsverk. — I. sig, v. r. Ställa, foga, lämpa
sig. I. sig efter omständigheterna.
INRÄTTANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något inrättas.
INRÄTTNING, f. 2. 4) Se Inrättande. — S)
Hvad som blifvit inrättad!,* offentlig eller enskilt
anstalt. Enskilla, offentliga, allmänna i-ar. —
Bildar sammansättningarna Sambälls-,
Statsinrättning, m. fl.
INRÄTTARE, m. 5. Den, som inrättar eller
inrättat något.
INRÖSNINGSJORD, f. sing. (ekon, lagt.)
Odlingsbar jord. Motsats; Afrösnlngsjord.
INSAGA, f. 4. (gam.) Beskyllning, tillvitelse;
äfv. protest.
INSALTA, v. a. 4. Med salt bereda någol
(isynnerhet matvaror), så att del kan förvaras en
längre lid, utan alt skämmas. I. fisk, sill, kött.
I. hudar. — Äfv. Salla in. — Insaltande,
n. 4. o. Insallning, f. 2.
INSALTARE, m. B. En, som insaltar något
(t. cx. sill, hudar).
INSAMLA, v. a. 4. Samla och införa, inhämta
eller inlcmna, cller afgifva till vederbörlig ort eller
person. I. jordens frukter. 1. almosor. (Fig.)
I. rösterna vid en omröstning. — Äfv. Samla
i n. — Insamlande, n. 4.
INSAMLARE, m. B. En, som insamlar.
INSAMLING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom något insamlas. — 2) Hvad som blifvit
io-samladt. I-en för de faltiga gick till 20 r:dr.
INSATS, fnnsatts, m. 3. Hvad som insattes
eller blifvit insatt, t. ex. i ett bolag, i spel,
lotteri, o. s. v. Hvar och cn af delägarne i
bolaget beräknar sin andel af vinsten efler i-en.
I. t spel, i lotteri. Hög, låg i.
INSATSHÄRDNING, f. 2. Se Sällhärdning.
INSATSVIGT, i nnsatisvfckt, c. 3. Säges om
vigtcr af koppar, så inrättade, att dc insättas den
ene i den andra, från den minsta till den största,
utgörande tillsammans med den yttre» omslutande,
clt skålpund. En sals i-er.
INSE, i nnsé, v. a. 2. (af In och Se; brukas
endast fig.) Med själens öga se, förslå, begripa.
I. ens afsigler. Del i-r jag ganska väl. Jag
i-r nog, all ... . Jag kan icke i, huru man
kan begära någonting så orimligt.
INSEENDE, n. 4. Tillsyn, uppsigt. Hafva
i. öfver något.
INSEGEL, n. B. Sigill. Är numera föråldrade,
utom i högre stil och poesi, samt i
regeringshandlingar. Dclla hafve Vi med vårt i.
bekräfta låtit.
INSEKT, i’nnsä’ckt, m. 3. (af lat. Insecare,
inskära) Djur med hvit och kall blod, tvenne
spröten eller känselverktyg i hufvudet och minst
sex fötter. Yrfä. Benämningen härleder sig
deraf, att dessa djurens kropp har en djup
inskärning emellan bröstet och bakdelen. — Ss. I-bo,
-samlare, -samling.
INSEKTNÅL, i’nnsäcktnå’l, f. 2. Benämning
på elt slags nålar, som brukas alt derpå uppsätta
insekter i naturaliesamlingar, 4’/a turn långa,
mycket smala och med helt små hufvudcn.
INSEPARABEL,–––––råb’l, m. 3. pl. — blcr.
Slägte af Kläilerfåglarna, stor som cn lärka, grön,
med röd hals och panna, känd för hanens ömhet
för honan, hvilken han malar. Har sitt uamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
