Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inställelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778 INS
— 2) a) Lata upphöra. I. utgifningen af en
tidning. — b) Gifva tillkänna, att någon
tilläm-nad högtidlighet, tillställning ej blifvcr af eller
kommer att uppskjutas. Spektaklet för i dag
har blifvit i-ldt. — 3) Med tjenliga medel laga,
alt någon infinner sig på ort som vederbör. I.
någon inför domstol. — I. sig, v. r. Efter
föregången kallelse infinna sig på förcskrifven ort.
I. sig för rätten, för domaren, vid domstolen.
— Inställande, n. 4. (för aktiv, alla bem.) o.
Inslällning, f. 2. (för aktiv, bem. 1 o. 2).
INSTÄLLELSE, f. 3. 1) Händelsen, att någon
inställer sig. Iakttaga i. vid domstol. — 2)
Omständigheten, att någon blir inställd vid
domstol. Anbefalla en persons i. med tjenliga
medel.
INSTÄLLELSEDAG, m. 2. Dag. då någon
är kallad att inställa sig på förcskrifven.
uppgif-ven ort. I-en för parterna i ell mål. 1. i
konkurs, den dag. till hvilken domstol instämt
borgenärerna att sig derstädes infinna, för att sina
fordringar förete och bevaka.
INSTÄLLMNGSGÅFVA, f. 4. Gåfva, förmåga
att ställa sig in hos folk.
INSTÄLLSAM, a. 2. Som söker att ställa sig
in, att göra sig behaglig. En i. menniska. Man
säger äfv. I-t väsende, skick, o. s. v. I-ma
maner. — Syn. Insinuant.
INSTÄLLSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
inställsam. insiällsamt skick, väsende.
INSTÄMMA, v. a. 2. 1) Kalla någon att
inställa sig vid domstol. Han har blifvit i-md
lill hofrällen. — 2) Genom laga stämning göra
en sak anhängig vid domstol. Saken är i-md
till häradsrätten. — V. n. 4) a) Börja att
sjunga tillsammans. Hela församlingen i-mde i
psalmen: Lofvcr Herren! — b) Börja att sjunga
samma melodi som en eller ficra andra. Jag
i-mde i den nyss började sången. — c) Börja
att säga eller ropa det samma som andra. Han
i-mde i mängdens glädjerop. — 2) (fig.) a)
Yttra sig vara af samma tanke med någon. Jag
i-mer med honom i den saken. Dcruli i-mde
alla. — b) Vara af samma mening, vara
öfvcr-ens. De i. deruli, all ... . — c) (om sak)
Öfvercnsstämma. Det i-mer med milt intresse.
Del afgifna utlåtandet i-mer lill alla delar
med förslaget. Någon gång säges äfv. Slämma
in. — Syn. Sc Öfverensslämma.
INSTÄMMANDE, n. 4. 4) (aktivt) Se
In-tlämning, 4. — 2) (neutralt) a)n Handlingen,
hvarigenom någon instämmer i en sång, cn yttrad
mening, o. s. v. — b) Sc Öfverensstämmclse.
INSTÄMNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom
person eller sak inslärnmcs till domstol.
INSTÄNGA, v. a. 2. Slänga någon inne i
hus, rum eller på annat ställe, så alt han ej
slipper ut. I. någon i en kammare, cn källare. —
Äfv. Slänga in. — Instängande, n. 4. o.
Inslänqning, f. 2.
INSTÖRTA, v. n. 4. 4) Se Inrusa. — 2)
Falla ihop i en hög. Säges om hus o. d. — Äfv.
Slörla in. — Instörtande, n. 4. (för begge
bem.) o. Inslörlning, f. 2. (för bem. 2).
INSTÖTA, v. a. 2. Med en stöt eller med
stötar indrifva. — Äfv. Stöta in. — In slöt
ande, n. 4. o. In slöt nin g, f. 2.
INSUBORDINATION, innsubbårrdinatschön,
f. 3. Olydnad i tjcnslen, förgripclsc mot förman.
INSUGA, v. a. 3. (böjes som Suga) Genom
sugning indraga. Kan till subjekt hafva både
person och sak. 1. någol i munnen. Svampen
INS
i-ger vatten. — Äfv. Suga in. — I. sig. ▼. r.
Säges om flytande ämnen, då de intränga genom
porerna på fasta kroppar. Vatten i-ger sig i
sandsten. — Äfv. Suga in sig.
INSUGANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen, då något insuges.
INSUGNING, f. 2. 4) Se Insugande. — 2)
Ett flytande ämnes inträngande i porerna på fasta
kroppar.
INSUGNINGSRÖR, n. 5. (anaL) Rör. som
insuger flytande eller luflformiga ämnen utifrån
och förer dem till mjölkkärlen.
INSULÄR. –ä’r, a. 2. (af lat. Insula, ö)
4) Som tillhör, har afseende på eller egenskap
af ö. — 2) Som bor eller finnes på en ö.
INSULT. innsüllt, m. 3. Skymf, förolämpning.
INSULTERA, v. a. 4. (lat. Insullare) Skymfa,
groft förolämpa.
INSUPA, v. a. 3. (böjes som Supa) 4) Med
mun eller näsa indraga. Han insöp med
begärlighet den ljufva drycken. I. en frisk och ren
luft. — 2) Säges äfv. om kroppar, ämnen, som
draga i sig flytande ämnen eller fuktighet. Sa ll
i-per fuktighet ur luften. — Syn. Insuga, Dricka
in. — 3) (fig.) Inhämta, i sjal och sinne emottaga.
Han har i barndomen i-pil goda grundsatser.
Han insöp med modersmjölken hal lill allt
ondt. — Insupande, n. 4. o. Insupning,
f. 2.
INSURGENT, innsurrjä’nnt, m. 3. 1 uppror
stadd undersåte.
INSURGERA, innsurrjèra, v. a. 4. Uppvigla
till uppror, försätta i upprorstillstånd.
1NSURREKTI0N, innsurräcktschön, f. 3.
Un-dersålers uppresning emot deras regering, uppror.
INSVEPA, v. a. 2. På alla sidor tätt
om-veckla med något betäckande. I. elt barn i en
schal. (Fig.) I. sill tal i mörka liknelser. —
I. sig, v. r. Veckla tätt omkring sig något
betäckande. I. sig i kappan, i täcket. — Äfv.
Svepa in o. Svepa in sig. — Insvepande,
n. 4. o. Insvepning, f. 2.
INSY, v. a. 2. 4) Innesluta något i en sak
och sy till derom. I. penningar i kläderna. —
2) Sy hvarjehanda prydnader, figurer o. s. v. på
elt tyg. Hon har ill hans namn på
portföljen. — Äfv. Sy in. — Insyende, n. 4.
INSYLTA, v. a. 4. Göra tjenlig till förvaring
genom inkokning i socker. I. frukt, ingefära.
— Äfv. Sylta i’n. — I. sig, v. r. Genom eget
förvållandc, dåligt uppförande, försätta sig i
någon svår belägenhet, göra sig föraktad, o. s. v. —
Vanligare Sylta in sig. — I-d, part. pass. /.
ingefära, frukt. (Fig. fam.) I. i skuld, mycket
skuldsatt. De äro myckel i-e, de ha mycket att
göra med hvarandra, äro förtroliga vänner. —
Insyltande, n. 4. o. Insyllning, f. 2.
INSÅPA, v. a. 4. Öfverstryka med såpa.
INSÄNDA, v. a. 2. 4) Sända till del inre af
cn ort, ett ställe. I. någon lill släden. — t)
Till vederbörande myndighet sända, låla aflemna.
Han har i-dt sin afskedsansökan. — Äfv.
Sända in. — Insändande, n. 4. o. In
sändning, f. 2.
INSÄNKA, v. a. 2. Göra djupare inåt. —
Äfv. Sänka in. — Insänkande, n. 4.
INSÄNKNTNG, f. 2. 4) Handlingen,
förfarandet, då något insänkes. — 2) Insänkl ställe.
INSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sätta) 4) Sätta
i det inre af något. I. ell fal i skåpel. I.
några blad i en bok. — 2) Införa, låta införa. /.
någon i fängelse. — 3) (om penningar) Nedsätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
