- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
782

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Intygande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

782 INT INV

INTYGANDE, n. 4. 4) Handlingen,
hvarigenom något intygas. — 2) Sc Intyg.

INTÅG, i’nnlå’g, n. 5. Handlingen, då man
intågar. Säges om krigsfolk, procession och
skämtvis om flera personer, som lill fots följas åt in i
ett ställe. EU högtidligt i. Göra silt i. i en
stad.

INTÅGA, v. n. 4. Ingå i tågande trupp,
lågvis. Brukas om krigsfolk och processioner,
äfven-soin skämtvis. Armécn i-de i staden. — Äfv.
Tåga in. — Intågande, n. 4.

INTÄGT, fnnläckl, m. 3. Hvad som
uppbä-res i skatt, afgift o. s. v., eller fås in genom
biljettförsäljning vid offentliga representationer, o.
s. v. Kronans i-er. I-en af elt recellspektakel.
— Syn. Uppbörd.

INUNDER, inünnd*r. prcp. Se Under, prep.
4. I. skåpet. — Adv. Under något
ifrågavarande föremål. Del låg i. och icke uppöfver.

INUTI, fnnutf, prep. I det inre af.
Städerna i. landet. — Adv. I det inre af
någol ifrågavarande föremål. Utanpå friskt, i.
skämdl.

INVALID, –li’d, m. 3. (lat. Invalidus,
orklös) 4) En genom ålder eller sår till vidare tjenst
oduglig krigare. — 2) (fig. fam.) En, som genom
ålder eller sjukdom är lill vidare tjenst eller
arbete oförmögen.

INVALIDHUS, –Ifdhüs, n. 5. Offentlig
anstalt, der krigsmän, som genom ålder eller
erhållna sår äro till vidare tjenst oduglige, njuta
husrum, föda och kläder. —Kallas äfv.
Invalid-inrättning.

INVANDRA, v. n. 4. 4) Vandra, gå in i elt
ställe. Stora folkskaror i-de i parken. — Äfv.
Vandra in. — 2) Inflytta i ett land. Många
tusende i. årligen i Amerika. — Invan dr
ande, n. 4. o. Invandring, f. 2.

IN VARPA, v. a. 4. Genom varpning införa
(elt fartyg).— In varpande, n. 4. o.
Invarp-ning, f. 2.

INVASION, –scbön, f. 3. Fiendtligl infall.

INVECKLA, v. a. 4. 4) Innesluta en sak i
något, som man vecklar deromkring. I. något i
papper. — Äfv. Veckla in. — 2) (fig.) a) Göra
trasslig, svår att utreda. I. en sak. — b) I.
någon i sin olycka, draga någon med sig i
olyckan. — Syn. Förveckla. — I. sig, v. r. 4)
Om-gifva sig med något, som vecklas omkring. I.
sig i en kappa. — Äfv. Veckla in sig. — 2)
(fig.) I. sig i motsägelser, ulan all man sjelf
märker det. göra stridiga uppgifter, så alt man
har allt svårare att reda sig. 1. sig i en fara,
genom oförsiglighet, utan att man sjelf märker
det, utsätta sig derför. — Invecklande, n. 4.
o. Inveckling, f. 2.

INVEFVA, v. a. i. Se Inveckla..— Äfv.
Vef-va in. — In ve fv an de, n. 4.

INVENTARIEBOK, innvännlåriebök, f. 3. pl.
— böcker. Räkenskapsbok, hvaruli införas de
årliga inventarierna af kontanta tillgångar, varor,
fastigheter, mobilier, debitorer och kredilorer.

INVENTARIUM, innvännlåriumm, n. 3. pl.
— ier. 4) Förteckning på lösegendom i ett bo,
på en gård, vid en fabrik, o. s. v.; äfv.
förteckning på de särskilta varorna, effekterna i ett
varulager, elt upplag, magasin, o. s. v. — 2)
Samte-liga effekter, varor, hvaröfver sådan förteckning
blifvit upprättad.

INVENTERA, v. a. 4. 4) Upprälta
inventarium. — 2) Uppfinna, uppdikta. —
Inventerande, n. 4. o. Inventering, f. 2.

INVENTION, innvänntschön, f. 3. Uppfinning.

INVENTIÖS, innvänntschös, a. 2.
Uppfinningsrik.

INVERKA, v. n. 4. (t. einwirken) Utöfva
verkan. Denna händelse i-de mycket på hans
lynne. — Syn. Se Verka.

INVERKAN, f. sing. indef. Verkan, som
ut-öfvas på någol. Denna omständighet dr ulan
all i på målets slutliga ofgörande. — Syn. Se
Verkan.

INVERSION, innvärrschön, f. 3. (gram.)
Omflyttning af ordens naturliga ordning. Omvänd
ordföljd.

INVERTES, i’nnvä’rrtäss, a. oböjl. Inre.
Säges både i fysisk och andlig mening. De t.
de-larne af kroppen. I. sjukdom. I. krig. I.
strid. — Adv. Inuti, i det inre. I. äro de
glupande ulfvar. Bruka ell medel i., genom
intagning. [Invärtes.]

1NVESTITUR, innvästitür, f. 3. (af lat.
In-veslire, bekläda) Högtidlig insättning i ett
em-bele.

INVEXLA. v. a. 4. Genom vexling
inbckom-ma, återtaga, återfå. Banken i-r sina sedlar.
— Äfv. Vcxla in. — Invexlande, n. 4. o.
Invexling, f. 2.

INVID, innvid o. i’nnvi’d, prep. Tätt utmed. I.
kyrkan. — Adv. Tält utmed någol ifrågavarande
föremål, ställe. Belägen der t.

INVIGA, v. a. 2. 4) Med vissa ceremonier
helga åt Gud eller någon gudomlighet. /. en
kyrka, en biskop. I. kyrkklockor. — 2 a) (med
afseende på Grekers ocb Romares fordoa hednisk*
religion) Upplaga bland anlalet af dem, som ägde
en högre, för den stora mängden obekant
kunskap i religionen och gudsljensiens betydelse, f.
någon i de Eleusinska mysterierna. — b) (i
utsträckt mening) Bibringa insigt i de högre
sanningarna af cn religion, hvilken som helst, och
dess inre, hemliga mening. — 3) (fig.) a) Bibringa
kunskap i cn sak, i vetenskap, konst, yrke, o. s. v.
Han är ännu icke i gd i hemligheten. I.
någon i filosofiens hemligheter, i politikens
hemliga läror. — b) (fam.) Första gången bruka
något. /. en ny klädning. — Viga in säges äfv.
för bem. 4 o. 3, b. — In vigande, n. 4. o.
Invigning, f. 2.

INVIKA, v. a. 3. (böjes som Vika) Vika inåt.
— Äfv. Vika in.— Invikande, n. 4.

INVIKN1NG, f. 2. 4) Handlingen, hvarigenom
något invikes. — 2) Inviket ställe; hvad som
blifvit invikeL En i. på en klädning.

INVIOLABEL,–––––låbl, a. 2. Okränkbar,
oantastlig.

INVIRA, v. a. 4. Se Invcfva. — Äfv. Fira
in. — Invirande, n. 4.

INVIRKA, v. a. 4. Virka (prydnader,
figurer o. d.) på ell tyg. I. blommor på ell tyg. —
Äfv. Virka in. — Invirkande, n. 4. o.
In-virkn ing, f. 2.

INVISÅ. v. a. 4. o. 2. 4) Visa någon vägen in. —
Äfv. Visa in. —2) Se Anvisa, 3. — Inv i
sande, n. 4.

INVISNING, f. 2. 4) Handlingen, hvarigenom
någon invisas. — 2) Se Anvisning, 3. Gifva, få,
hafva i. på någon.

INVIT, innviT, m. 3. (af lat. Invitare,
inbjuda) 4) (i vissa kortspel) Uppmaning lill
medspelaren genom utspelandet af elt lägre kort, att
hålla samma färg. — 2) Förtäckt tecken lill
någon, hvarigenom han anmanas, inbjudcs lill någoL
Göra någon cn i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free