Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Invitation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INV IRO 783
INVITATION,–––––tschön, f. 3. 4)
Inbjudning. — 2) Uppmuntran.
INVITERA, v. a. 1. 4) Inbjuda. — 2)
Anmoda. — 3) Uppmuntra.
INVOKATION,–––––tschön, f. 3. Åkallan.
INVOLVERA, innvållvèra, v. a. 4. Innebära.
* INVOTERA, fnnvoléra, v. a. 4. Genom
votering invälja. — Äfv. Votera in,— In v o ter
ande, n. 4. o. Involering, f. 2.
IN VRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida) Vrida
inåt. — Äfv. Vrida in. — In vridande, n. 4.
o. Inv ridning, f. 2.
INVUXEN, a. 2. neutr. — et. (egentl. part,
pret. M Invåxa) Som växt in.
INVÅNARE. i’nnvå’nare, m. 5. (t. Einwohner)
Person, som bor i stad, köping eller by. Stadens
i, — För land, orter, områden säges rikligare:
Inbyggare.
INVÄFVA, v. a. 2. Under väfningcn
tillväga-bringa (figurer o. d.) i väfven. I. blommor i ell
tyg. — Äfv. Väfva in. — Inväfvande, n. 4.
o. Inv äfning, f. 2.
INVÄGA, v. a. 2. Väga något, som aflemnas
och skall inläggas i magasin, bod, o. s. v. — Äfv.
Väga in. — Inväg ande, n. 4. o.
Inväg-ning, f. 2.
INVÄLJA, v. a. 2. (böjes som Välja) Välja
till inträde i församling, o. s. v. Herr N. har
blifvit invald i parlamentet. — Äfv. Välja in.
— Inväljande, n. 4.
INVÄNDA, v. a. 2. 4) Vända inåt. Brukas
i denna ordets egentl. bem. föga. — Man säger
hellre Vända in. — 2) (fig.) a) Till slöd för
påslåendet om oriktigheten af en sak, anföra
någol, som verkligen eller skenbarligcn strider
der-emol. Mot denna sats i-des, all ... .
Häremot i der jag, atl ... . Hvad har ni all i.
mot denna fordran? Man* vill kanske i. mot
mig, emot min sats, mitt påstående, o. s. v. —
b) Yttra tvifvel om lämpligheten af befallning,
tillsägelse, åtgärd, o. s. v. När han befaller en
sak, lål han icke, all man i-der någol. Emot
denna regeringens åtgärd i-der man, all... .
— c) I. någol emot någon, hafva^ något att
anmärka mot honom. Lålom oss då välja Hr N.;
jag hoppas, all emot honom har man
ingenting all i. — Syn. Anmärka, Erinra.
INVÄNDES, adv. Se Invändigt.
1NVÄNDIG, a. 2. Vänd inåt, inre, invertes.
Den i-a sidan af en pels.
INVÄNDIGT, adv. På inre sidan, innantill.
I. fodrad med kalmuck.
INVÄNDNING, f. 2. 4) Anförande af något,
som strider emot riktigheten af en yttrad
mening. Den salsen lål ingen i. Göra i-ar emol
en lära. — 2) Yttrande af tvifvel om
lämpligheten af befallning, tillsägelse, åtgärd. Göra
någol ulan i. Göra i-ar emol en befallning. Jag
tål inga i-ar. — 3) I. emol någon, anmärkning,
som göres emot honom. Emol honom har man
väl ingen i. — 4) (rättcg.) Förklaring, stödd på
något ställe i gällande lag, emot riktigheten af
något, som i rättegång förelupit. l. emol
domstols behörighet, förklaring, att den domstol, som
upptagit elt mål eller.till hvilken det blifvit
hän-vist, är obehörig alt del afdöma. — 3) Innehållet
af hvad som blifvit invändt. I-cn besvarades
punkt för punkt. Lemna en gjord i. ulan
afseende. — Syn. Anmärkning, Erinran.
INVÄNJA, v. a. 2. (böjes som Vänja)
Fullkomligt vänja vid någoL — Brukas mindre ofta.
— Invänjande, n. 4.
INVÄNTA, v. n. 4. Vänta, tilldcss någon
kommer till det ställe, der man sjelf är.
Be-tjcnlen skickades förut, med befallning all vid
näsla skjutshåll i. sin husbonde. — Äfv.
Vänta in.— Inväntande, n. 4. o. Invänlning,
f. 2.
INVÄRTES, se Invertes.
INVÄXA, v. n. 2. o. 3. Växa inåt. Nageln
har i-xl i köttet. — Äfv. Växa in. —
In-växande, n. 4.
INYMPA, v. a. 4. 4) Genom ympning
bibringa. I. kopporna på någon. — 2) (fig.)
Bibringa. I. goda grundsatser hos någon. —
Inympande, n. 4. o. Inympning, f. 2.
INYRA, v. n. 2. Yrande drifvas in af blåst.
Snön i-rde. — Vanligare Yra in. —
Inyrande, n. 4.
IN YRD, i’nny’rd, a. 2. (egenll. pari. pass, af
Inyra) 4) Som yrt in. I. snö. — 2) Inspärrad af
snö till följe af urväder.
INÅT, i nnåt, prep. Åt det inre af. L
landet. — Adv. Åt det inre, ål insidan. Gå i.
med folierna.
INÄGA, f. 4. (mest i plur.) Åker eller fing.—
Motsats: Uläga.
INÄLFVOR, se Inelfvor.
INÄTA SIG, v. r. 3. (böjes som Äta) Äta
af någol, så att man tränger sig in deruli.
Råttorna hafva i-til sig i oslen. — Vanligare säges
Äta sig in.
INÖFVA, v. a. 4. Fullkomligt öfva i någol.
L någon i skötandet af en befallning. Säges
äfv. om djur, t. ex.: I. hundar lill jagi. — Äfv.
Öfva in. — Inöfvande, n. 4. o. Inö f ning,
INÖFVER, innöVr, prep. In på andra sidan
om. Plöja i. ägoskilnaden. — Adv. In på
andra sidan. Plöja i.
INÖGD, i’nnö’ggd, a. 2. Som har djupt
liggande ögon.
IOD. iå’dd, n. sing. (kem.) En af metalloiderna.
IODSYRA, iå’ddsy’ra, f. 4. (kem.)
Mineralsyra, bildad genom förening af iod med syra.
IORDNINGSTÄLLA, v. a. 2. och
IORDNINGSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sätta)
Ställa, sälla i ordning, i skick, i sitt rätta
tillstånd. — lordningsättande, n. 4.
IPECACUANHA, ––––––ånna, f. sing. (apot.)
Kräkrot, eller den kräkning befordrande roten af
åtskilliga växter, såsom Cephaelis L, lonidium,
Richardsonia scabra och emetica. Grå, brun*
hvil i.
IRIS, friss, nom. prop. L i) (myt.)
Regnbågen, hos Grekerna dyrkad som gudinna och
gu-darnes, isynn. Junos, budbärerska. — 2) (fam.
skämlv.) Älskarinna. — 3) (anat.) Främre delen
af drufhinnan i ögat eller den färgade ringen i
ögonstenen. Regnbåghinnan.
IRISSTEN, friss-stén. m. 2. Benämning på
vissa kristaller eller qvartser, som spela i
regnbågens färger.
IRONI, f. 3. (gr. Eironeia, förställning) 4)
Spefullt tal, då man under sken af enfald och
okunnighet gör den inbilska dårskapen mer
åskådlig och till mål för ållöjet. — 2) (rel.) Trop,
hvarigenom åsyftas motsatsen af den mening, sorn
orden bokstafligen innebära.
IRONISK, a. 2. 4) Spefull, hånande, under
sken af enfald och okunnighet. — 2) a) (om
person) Som menar motsatsen af hvad som säges.
Han är mycket i. — b) Som har annan mening,
än orden antyda. I-t tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
