Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Isgrå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1SG
Endast det söla vattnet fryser, men det salta
återstår.
ISGRÅ, a. 2. neulr. — grått. Hvitgrå som is.
ISGRÄNS, m. 3. Den eviga i-en, den
höjdpunkt uppöfver hafvels yla, uppom hvilken en
evig is är rådande.
ISGÅNG, m. 2. Isstyckens drifvande för
vinden eller ulföre en ström. Stark i.
ISGÄDDA, f. 4. Gädda, som leker i Mars eller
April, vid islossningen.
ISHAF, n. S. Benämning på de delar af
verldshafvet, som ligga omkring polerna,
emedan en evig is der är rådande. Norra, Södra
I-[vet.
IS1G, a. 2. 4) Belagd med is. Elt i-t bräde.
— 2) Full med isstycken. I-l vallen.
ISJÖKAR, i’schö’kar, m. 2. pl. Se Gletscher.
ISKALL. is’kåll o. fs kall, a. 2. Kall som is.
ISKARFVA, v. a. 4. Skarfva vid. — Iskar
[-vande, n. 4. o. Iskar [ning, f. 2.
ISKLÄDD, a. 2. (fig.) Isbelagd.
ISKOTTA, v. a. 4. Med skofvel ikasta.
Vatten [ryser [orlare, om man i-r snö. — Äfv.
Skotta i. — Iskoltande, n. 4. o.
Iskoll-n in g, f. 2.
ISKRA, fsskra, v. n. 4. (gam.) Gnägga, vrenska.
1SKUFFA, v. a. 1. Skuffa någon, så att han
faller i. Han [öll icke i vattnet, ulan han blef
i-d. — Äfv. Skuffa i. — Iskuffande, n. 4.o.
Is k uf [ning, f. 2.
ISKÄLLARE, m. 5. Källare, som öfver
sommaren hålles tillräckligt kall medelst is, hvilken
emol slutet af föregående vinter blifvit
upphuggen ur sjö eller flod och lagd bvarftals på
källarens botten.
ISKÄLLARDRICKA, n. sing. Dricka, som
förvaras sommartiden uti iskällare.
ISKÄNKA, v. a. 2. Vanligare Skänka t. —
Iskänkande, n. 4. o. Iskänkn ing, f. 2.
ISLAM, fslamm, m. sing. (arabiskt ord, som
egentl. betyder: fromhet) Mohamcdanska läran.
ISLAMLSM, –i ssm, m. sing. Se Islam.
ISLANDSMOSSA,* fslanndsmå’ssa. f. 4. Ett
lafsllgte, som växer på bar och stenbunden mark,
i nordliga trakter och fjällbygder, ganska födande
och derjcmte af medicinsk nytta. Celraria
islan-dica. Kallas äfv. Islandslaf, Hedelaf.
ISLOSSNING, f. 2. 4) Isens lossning ifrån
stränderna i sjöar och floder, vårtiden. — 2;
Tiden. då denna isens lossning infaller.
ISLUPEN, i’s-lüpen, a. 2. neutr. — et.
Öf-verdragen med is.
ISLÅ. v. a. 3.* (böjes som Slå) Slå ett
flytande ämne uti något. Jag bad honom hälla i
vin, men han islog vatten. — Äfv. Slå l. —
Islående, n. 4. o. Islagning, f. 2.
ISLÄGG, fs-lä’gg. m. 2. Jemnt och glatt ben,
som bindes under foten, att dermed skrida eller
löpa på snö.
ISLÄNDSK. fslFnndsk, a. 2. Som tillhör eller
liar afseende på Island eller dess bebyggare; som
är född, inhemsk, finnes, växer eller tillverkas på
Island; äfv. derifrån kommen, der brukad. 1-a
språket, litteraturen.
ISLÄNDSKA, f. 4. 4) Isländsk qvinna. — 2)
Isländska språket. Läsa i.
ISLÄPPA. v. a. 2. Vanligare Släppa i*. —
laläppande, n. 4. o. Is läppning, f. 2.
ISMYGA, v. a. 3. (böjes som Smyga)
Vanligare Smyga i. — Ismygande, n. 4. o.
å smy g n ing, f. 2.
1SN1NG, f. 2. Handlingen, då man isar.
kST 785
ISNOT, t. 2. Sc Vinternot.
ISOGON, isågå n, m. 3. (geom.) Likvlnklig
figur.
ISOLATOR, isålåtårr, m. 3. (uttalas i plur. —
törärr) (fys.) Icke ledande kropp, som begagnas
lill så kallade Ledares isolering.
ISOLERA, isålera, v. a. 4. (af ilal. Isola,
lat. Insula, ö) 4) Afsöndra från beröring med
om-gifvande föremål, ställa enstaka, fritt. — 2)
Försätta i ensam belägenhet, afsöndra från umgänge
med andra. — 3) (fys.) Afskilja en kropp ifrån
all förbindelse med ledande kroppar. — L sig,
v. r. Afsöndra sig ifrån umgänge med andra. —
Part. pass. I-d brukas ofta nästan adjeklivl och
betyder: enstaka; fristående; som lefver ensam
eller for sig sjelf. — Isole rande, n. 4. o.
Isolering, f. 2.
1SOLERPALL, isalcrpåll, m. 2. (fys.) Pall
med glasfölter, således isolerande, hvarpå en
person ställes, som skall elektriseras.
ISOM ERI, isåmerf, f. 3. (kem.) Den
egenskap hos tvenne eller flera kroppar, då
atomernas antal är absolut detsamma, men deras
relativa läge olika.
ISOP, fsåpp. m. sing. Apoteksväxt med blå,
stundom röda eller hvita blommor. Hyssopus
ofli-cinalis.
ISPARKA, v. n. 4. Sparka Ull person eller
sak, så all den faller i något. — Äfv. Sparka
t. — Isparkande, n. 4, o. Ispar kning,
t. 2.
ISPRINGA, v. n. 3. (böjes som Springa)
Vanligare Springa i’. — Is pri n g ande, n. 4.
ISPRUTA, v. a. 4. Spruta elt flytande ämne
uti något. — Äfv. Spruta — Isprulande,
n. 4. o. Isp ru tning, f. 2.
ISPRÄNGD, a. 2. Se Spräcklig.
ISPÅLE, m. 2. pl. — pålar. Påle, nedslagen
i en ström, uppom en bro o. s. v., för att skydda
den emol is.
ISPÄDA, v. a. 2. I ett vått ämne islå ett
tunnare, till spädning. /. vallen. — Äfv. Späda s.
— I späd a n de, n. 4. o. I spädning, f. 2.
ISRANDSJERN, n. sing Tackjern, som i
brottet är hvitt, med en grå kärna midt uti
tackan. — Kallas äfv. Askrandsjern.
ISREGN, n 5. Sc Isbark.
ISSKORPA, f. i. Yttre betäckning af is
omkring en kropp.
ISSKRED, i’s-skrcd, n. 3. Se Fjällskred.
ISSLAGG, m. sing. Sc Snöglopp.
ISSPRICKA, f. 4. Spricka uti is, L cx, på
tillfrusna sjöar.
1SSÅG, f. 2. Stor såg till sågning af is.
ISSÖRJA, f. 4. Vatten, uppblandadt med half—
smält snö. så att det är tjockt som cn välling.
ISTADIG, a. 2. 4) a) Säges om häst eller
åsna, då den stannar på ell ställe af vägen och
ej på något sätt låter förmå sig att gå vidare.
— b) Säges äfv. om häst eller åsna, som har
detta olag. — 2) (fig., skämtv., om menniskor) Se
Uppstudsig. — Istadigt, adv.
ISTADIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
istadig.
ISTAPP, m. 2. Lång, Irind, nedåt
afsmal-nande och spetsig isbit, som bildar sig genom
drypande vattens frysning, t. ex. vid foten af tak,
o. s. v. — Kallas äfv. Ispigg.
ISTER, n. sing. 4) Fettet uti magen pä
menniskor och djur. — 2) Fett i allmänhet.
ISTERBUK, m. 2. 4) Stor, tjock och fel
mage. — 2) (fig. fam.) Person med sådan mage.;
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
