Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jernsko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792 JER
{mineral.) Konglomerat af qvarzkorn, blandade
med jernockra.
JERNSKO. v. a. 2. Beslå med jern.
JERNSKRÄP, n. sing. Gamla odugliga
jern-saker.
JERNSLAGG, m. sing. Slagg. som afsöndras
vid smältning af jrrnmalm, och vid jerncls
färsk-ning i härd eller smidning.
JERNSMIDD, a. 2. Smidd i jern, i bojor.
JERNSMIDE, n. sing. Smidda jernvaror.
JERNSPARF, m. 2. pl. — sparfvar.
Sångfågel af 6 tums längd, med hufvud, hals och bröst
askblå, ryggen brun med svarta fläckar, magen
hvit. Accenlor modularis.
JERNSPAT. m. sing. Mineral, som utgör en
förening af jernoxidul och kolsyra.
JERNSPETT, n. 5. Se Jernstör.
JERNSP1RA, f. i. (fig) Spira af jern.
Betecknar ett hårdt och strängt regemente, och
brukas endast i uttrycket: Regera med j.
JERNSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. 4) Smidd
stång af jern, af olika dimensioner. — 2) Kortare,
srnalt och jemntjockl stycke af sniidt jern, t. ex.
i ett galler.
JERNSTÖFVEL, m. 2. pl. — slöflar. Stöfvel
af jern, som fordom af krigsmän brukades lill
betäckning för foten.
JERNSTÖR, m. 2. Mot nedre ändan något
afspetsad. smal, fyrkantig jernslång, som
begagnas att bryta och bända med.
JERNTRÅD, m. sing. Metalltråd af jern,
tillverkad antingen genom dragning eller valsning.
JERNUGN, m. 2. Ugn af jern, som nyttjas
till boningsrums uppvärmning.
JERNVARA, f. 4. (mest i plur.)
Förnödenhels-sak af jern, såsom föremål för handeln.
JERNVATTEN, n. B. Mineralvatten, som
håller jern.
JERNVERK, n. 5. Se Jernbruk, Jerngrufva.
JERNVITRIOL, jä rnvltriöl, m. sing. Ett
metallsalt, bestående af jernoxidul, svafvelsyra och
krisUillvatten.
JERNVÄG, m. 2. Väg för ångvagnar, med
hjulspår af jernskenor, på hvilka vagnshjulen rulla.
JERNÅDER, f. 4. pl. — ådror. Malmåder,
som håller jernmalm.
JERNÅLDER, m. sing. J-n kallas af poeter
och filosofer den fjerde eller sista af
mennisko-slägtets åldrar eller bildningsperioder, den sämsta
af dem alla, då alla slags laster och dårskaper
framträdde, metaller uppgräfdes, orättvisa krig
fördes och menniskorna sträfvade efter herraväldet
öfver himmelen.
JERNÖRT, f. 3. ört, som växer vid vägar,
med srnå blommor. Verbena oflicinalis.
JERTECKEN, se Järtecken.
JESUIT, –ft, m. 3. Medlem af
Jcsuiter-orden.
JESUITERKLOSTER, n. B. Kloster,
tillhörigt Jcsuilerorden.
JESU1TERMUNK. m. 2. —NUNNA, f. 4.
Munk, nunna af Jcsuilerorden.
JESUITERORDEN, jesui l’r-å’rd’n, m. 2.
Katolsk orden, äfv. kallad Jesu Sällskap, stiftad af
Ignatius Loyola år 4534, och som hyllar den
grundsatsen, ott ändamålet helgar medlen.
JESUITISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på Jesuiterna eller deras lära. J-a
grundsatser.
JESUITISM,––––-i’ssm, m. sing. 4) Jesuiter*
nes lära. — 2) Jesuitisk grundsats, jesuitiskt
handlingssätt, beteende.
JOD
JESUS, jèsuss, nom. propr. m. (Hebr. Jesua.
frälsare, förlossare) Namnet pa kristna religionens
stiftare. Bibehåller äfven i svenskan den latinska
böjningen, t. ex.: Jesu blod. Tro pä Jetun.
O Jesu! — I talspråket brukas dock äfven för
de böjda kasus Jesus, utom i genitiv, som alltid
har Jesu.
JETTE, m. fl., se Jätte, åec.
JO, adv. 4) Bejakar en fråga, som innehåller
en nekande partikel. År han icke kommen ännu?
Jo. — Jo visst säges, då man vill höja uttrycket,
samt med cn viss ton af förundran, harm, o. s.
v-t. ex.: Har du icke läst boken ännu? Jo rissl
(det förstås, det behöfver du icke fraga). — Ah jo
(å jö) säges i en något likgiltig eller halft
föraktlig ton, eller då man vill uttrycka, att det
jakan-dc svaret tål någon inskränkning, t. ex.: Känner
ni honom icke? Ähjo,nog känner jag honom.
Mår du icke väl? Äh jo (det går an). —
Jo, jo, ger ett förstärkt uttryck åt elt jakande
svar, t. ex.: Skall jag inte göra del? Jo, jo. —
S. n. Bekräftande. Milt jo kan vara sä godl
som ert nej. — Inl. Nyttjas i samtal stundom
blott såsom en början eller inledning till drt
man vill svara. Hvad tycker ni om staden?
Jo, den är vacker. Alll förvärras. Hvarfäre?
Jo, för del menniskorna blifva alll mera
sin-liga. Hvad bör jag göra? Jo, ni bör ....
— Brukas ofta på samma sätt efter en negativ
sals, ehuru den icke är frågande, L ex.: Jag vet
minsann icke, hvari del lagil vägen. Jo, se
här är det. Vet du, hvari papperet tagit
vägen? Nej, del vel jag icke; jo tyst, nu
kommer jag ihåg. — Någon gång äfven i sarkastisk
eller ironisk lon, med afseende på yttrande eller
handling af en person, l. ex.: Jag trodde, all
rättvisa skulle finnas i verlden. Jo, det skall
man se! (så enfaldigt!). Jo, ni har just burit
er vackert ål! — Jo men (jomä’nn), bejakar en
fråga, med en viss ton af likgiltighet eller
inskränkning, t. ex.: Vill ni inte gå ul? Jo men
(del bar jag ingenting emot). Huru står del
till? Jo men (det går an). — Jo men (jöömä’nn\
rättare Jo jo men (se detta). — Jo pytl’ säges
i en harmsen eller spefull lon, då man vill ge ell
nekande svar på en fråga eller förneka en yttrad
förmodan, l. ex.: Han blef väl ihågkommen med
ell pasloral? Jo pytl! eller äfv. Jo pytl ock! —
Jo, jo: a) (uttalas jöjo) Betecknar: «) Ell
erkännande. Jo jo, del är nog sant. — fl)
Inledningen till någol slags reflexion eller lill ett
sarkastiskt eller ironiskt uttryck. Jo jo. del går
så lill i verlden. Jo jo, du gaf dig inte ro,
förrän du blef bränd. — b) (uttalas jojö) Säges.
då man i lifligarc ton och med förböjdt uttryck
vill yttra en anmärkning, förebråelse, bestraffning,
o. s. v. Jo jo, del går inle så lält heller! Jo
jo, jag kunde väl Iro del! Jo jo, så går del,
när pojkar vilja löpa med skägg. — Säges äfv.
ofta utan vidare tillägg, såsom ell slags
reflekterande och bekräftande svar på hvad en annan
berättat eller yttrat, stundom i samma mening
som Ja så. — Se Anm. under Ja.
JOCKEY. schåkäj (efter engelskan: dschåcki.
m. 3. (eng.) Lätt, vig och skicklig ridknekt, klädd
i kort jacka, läderknäbyxor och rund skärmmö<«a.
JOCKO, jå’cko, m. Afrikansk apa, som mycket
liknar menniskan, får en höjd af 4 till 5 fot, går
upprätt, är i hög grad läraktig, och har en röst,
som liknar elt barns skri. Simia Troglodyles.
JOD, jådd, n. 5. Benämning på långl J uti
hebreiskan och äfven i svenska boklryckarspråkeL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
