Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jodla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOD JOR 793
JODLA, Jå’ddla, v. n. 4. Så kallas ett Ibland
Alpernas innebyggare egendomligt sätt alt sjunga,
bestående dcruti, att sångaren ifrån bröstslämman
slår öfver till falsenens högre toner. — Jo
diande, n. 4. o. Jodlin g, f. 2.
JO FUR, jöfurr, nom. propr. Se Jupiler.
JOGABLUND, –blünnd, m. sing. (i
barnspråket) Se Jonblund.
JOHANNTSBLOMMOR, f. 4. pl. Se Färggräs.
JOHANNISBRÖD, johånnissbrö’d, n. sing. De
stundom en fot långa och turnsljocka, med cn söt
och välsmakande merg fyllda skidorna af:
JOHANNISBRÖDTRÄD, n. 3. En högväxt
buske i Söderländerna, med små röda, knippvis
sittande blommor. Ccralonia Siliqua.
JOHANNISLÖK, m. 2. Se Schaloltenlök.
JOHANNISMASK, m. 2. Se Lysmask.
JOHANNIS NYCKLAR, m. 2. pl. En ört
med rödspräckliga blommor. Orchis militaris.
JOHANNISÖRT, f. 3. Ört, som växer på
ängsbackar, med gula blommor, grenig och rak
stjelk. Hypericum perforatum. Kallas äfv. Pirkcn,
Hirkenpirk.
JOHANNITERORDEN, m. sing. Tysk
munkorden, som uppstod i Palestina under korstågen
och hade lill föremål att skydda pilgrimer och
försvara det heliga landet emot de otrogna. Kallad
efter sin skyddspatron aposteln Johannes.
Flyttades ifrån Palestina lill Cypern, derifrån lill Rhodos
och slutligen till Malta, hvarefler den fick namn
af Malteserorden.
JOHANN1TERRIDDARE, m. 5. Riddare af
Johanniterorden.
JOLL ell. JOLLE, jå’lle, m. 2. pl. — jollar.
Ell slags mindre båt.
JOLLER, jå’ll’r, n. sing. 4) Små barns försök
att tala. — 2) (fig.) Barnsligt, dåraktigt tal, dumt
tal, — Har sammansättningen Ålderdomsjollcr.
JOLLRA, v. a. o. n. 4. 4) Säges om barn,
som försöka att tnla. — 2) (fig.) Tala barnsligt,
dåraktigt. J. af ålderdom. J. för ell
fruntimmer. J. fram, se Framjollra. — Jo Hr an de, n.4.
JOLLRARE, m. 5. (föga brukl.) En som
jollrar, pratar barnsligt, dåraktigt.
JOLSTER, jå’llst’r, f. 2. pl. jolslrar. En art
af Pilträdens slägte. Salix pentandra. Kallas äfv.
Hilstcr, Halster, Vekar, Jälslcr.
JONBLUND, jönblünnd, m. sing. (skämtv.)
Sömnen.
JONÆ KURBITS, m. 3. Se Kalebass.
JONGLÖR, schånnglö’r, m. 3. (fr. Jongleur)
Gycklare, lindansare, laskspclarc, m. m.
JONISK, a. 2. Som tillhör, har afseende på,
har sitt ursprung ifrån Jonien. (Bypgn.k.) J-a
ordningen, cn af byggningsordningarna, med lätta,
smärta, glada pelare, utsmyckade med snäckor och
voluter på kapitalen.
JONS, jånns, se Jans.
JORD, f. sing. 4) Ytan af den planet, vi bebo,
för så vidt den består af mull eller söndersmulade
mineralier. Djur, som lefva i j-en. J-cns frukter.
Lägga sig på j-en. Gräfva i j-en. Slå någon
lill j-en. Sjunka lill j-en af blygsel. Af j.
äsl du kommen och lill j. skall du åter varda.
Under j-en, under jordytan. Ofvan j., öfver
jordytan. Hålla sig vid j-en. Bära cn lill
j-en, lill grafven. Ligga i vigd j., vara
bcgraf-vcn i kyrka eller på kyrkogård. (Fig.) Jemna
med j-en, i grund förstöra. — Syn. Mark. —
2) Jordmån.’ Mager, fel, god, dålig, lucker,
stcnbunden j. (Fig.) Falla i god j., få god
framgång, göra god verkan. — 3) (kem.) Jurdart.
Alkalisk j. Turkisk j., se Bolus. Engelsk j.,
cn mycket fin och lös trippclsort, af mörkt
askgrå eller brungrå färg, hvilken användes som
vanlig trippel. — Bildar liera sammansättningar,
såsom: Ler-, Ytter-, Bcryll-, Zirkon-, Kiscljord,
m. 11. — 4) (i bestämd form) a) Den planet,
vi bebo, med både haf och land. J-cns bana,
l^j-ens innersta. — b) (fig.) Delta lifvel, i
motsats lill det1 tillkommande. J-cns fröjder och
sorger. J-en har både godt och ondl all bjuda
på. — c) Jordklotets samteliga inbyggare.
Alexander ville underkufva hela j-en. — 5) Ägojord,
ägomark. Bygga på annars j. Lifegnc, som
ej kunna skiljas ifrån sina herrars j.
Kronans j. Han får räntan, men är cj ägare
till j-en. — Ss. J-aklig, -artad, -blandad,
-blandning, -klimp, -klump, -koka,
-partikel, -produkl, -remna, -smak.
JORDA, v. a. 4. 4) Gräfva ned i jorden. —
2) Se Bcgrafva. — Jordan de, n. 4.
JORDABALK, m. 2. Den afdclning af
svenska lagen, som handlar om besinning af egendom
på landet cller i staden, med hvad mera derlill hörer.
JORDAFÄNG, n. sing. (lagt.) Sättet, huru
någon kominer till besittning af jordegendom.
JORDAGODS, n. 5. 4) Se Jordegendom. —
2) Skatt, ncdgräfd i jorden.
JORDAGRUND, m. sing. (föga brukl.) Grund
och mark.
JORDART, m. 3. 4) (kem.) Benämning på
vissa föreningar af åtskilliga metaller med syre,
som hafva mycken likhet med alkalicrna, men äro
eldfasta, gifva med åtskilliga syror svårlösta eller
alldeles olösliga saltcr, och med fela oljor i vallen
olösliga ivålarter. — 2) (i allmänt tal och i
åkerbruket) Viss särskilt blandning af söndergrusade
mineralier, med dcruti inblandade organiska
qvar-lefvor, som jemte andra sådana blandningar
be-täcker alluviallagren och tjcnar lill växternas
fortkomst. Man har således Mylla, Mergeljord, Ler-,
Sand-, Mojord, m. m.
JORDASKA, f. 4. Aska efter jordarter och
vegeiabilier, som uppkommer vid förbränning af
gräsvall, o. s. v.
JORDBAD, n. 3. (kir.) Den sjukes
nedgräf-vande i jorden ända upp till halsen.
JORDBANA, f. sing. J n, jordens bana kring
solen.
JORDBECK, n. sing. Se Asfalt.
JORDBESKRIFN1NG, f. 2. Se Geografi.
JORDBESKRIFVARE, m. 3. Se Geograf.
JORDBI, n. 4. Elt slags bi, som har sin
boning i jorden.
JORDBOBR, m. 2. Borr, hvarigenom i jorden
åsladkommes borrhål af några tums vidd, till flera
hundrade fots djup; användes till undersökning
af jordlagrens beskaffenhet och till frambringande
af artesiska brunnar, samt består af flera stänger,
som skrufvas på* hvarandra, hvart efter som borren
nedtränger i djupet.
JORDBOR RARE, m. 3. Se Jordlöpare.
, JORDBRAND, m. sing. Brand i jordens
innandöme eller i sjelfva marken på dess yta.
F JORDBRO, f. 2. Upphöjd väg af jord på
sanka ställen.
JORDBRUK, n. S. Jordens brukande för
odling af säd, jordfrukter, m. m. — Syn. Se
Landtbruk.
JORDBRUKARE, rn. 3. En, som idkar
jordbruk. — Syn. Sc Landlbrukare.
JORDBRYN, n. 3. Del öfvcrsta af jorden ell.
dess yta.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
