Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798
JUR
JÄG
JUR, se Jufver.
JURIDIK, –i’k, F. sing. Lagfarenhet,
lagkunskap.
JURIDISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende pa lagfarenheten. J-a fakulteten. J-a
studier. J. stil, term. — Juridiskt, adv.
JURISDIKTION, jurissdicktschön, f. 3. 1)
Donisrält. — 2) Dom- eller lagsaga.
JURIST, - i’sst, m. 3. Lagklok, rätt slärd.
JURNAL, schurrnäl, m. 3. (fr. Journal) 4)
Dagbok, daglista. — 2) Dagblad, tidskrift.
JURNALISM, schurnali’ssm, m. sing.
Tid-ningsväsende.
JURNALIST, schurnali’sst, m. 3.
Tidnings-skrifvare.
JURY, jury, m. 3. (eng.) Nämd af edsvurne
vid domstolar, hvilken det tillhör alt afgifva sill
utlåtande, huruvida en anklagad är skyldig eller
icke.
JURYMAST, jury masst, f. 3. Se Nödmast.
JUST, jüsst, adv. (från fr. Juslement, af lat.
Justus) Rikligt, alldeles. J. deri ligger
svårigheten. Han är kommen j. för att . . . Han
kom j. nu, j. i går. J. så är det. Han har
j. icke för mycket. J. som han kom. J. i del
han gick ut. Jag vet ej j. så noga. Del var
j. icke min mening. Du dr j. en lälling, som
aldrig vill göra någol. Hon ser ul j. som
ell hampspöke. Del är j. detsamma, hur del
går.
JUSTERA, schystèra, v. a. 4. 4) Rätta, göra
riktig. J. ell prolokoll. — 2) Uppmäta. J. mall,
mål och vigt. — Justerande, n. 4. o.
Justering. f. 2.
JUSTERARE, schystérare, m. 3. En, som
justerar.
JUSTERINGSMAN, m. 3. pl. — män. En,
som är tillsatt alt justera mått, mål och vigt.
JUSTITIARIE, justittsiaric, m. 3.
Dumhaf-vande vid åtskilliga lägre domstolar.
JUSTITIARIAT, justittsiariål, n. 3. o. 5. En
juslitiaries syssla.
JUSTITIE-KANSLER, jusli’ltsie-kannslä’r, m.
3. Hög cmbetsman, som är konungamaktens
juridiska ombud, sarnt högste åklagaren i riket,
hvilken del åligger att föra eller genom de under
honom ställda fiskaler låta föra konungens talan
i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt,
samt alt, å konungens vägnar, hafva tillsyn öfver
rällvisans handhafvande.
JUSTITIE-KOLLEGIUM, jusli’
ttsie-kållégi-umm, n. sing. Första afdelningen af Stockholms
magistrat, hvarunder höra alla ofrälse
sladsinne-vånares arfs- och slerbhus-angclägenheter, samt de
tvister, som af dem kunna föranledas.
JUSTITJE-MINISTER, se
Juslilie-Slalsmi-nister.
JUSTITIE-OMBUDSMAN,
jusli’ttsic-å’mm-buddsmånn, m. 5. pl. — män. Rikets Ständers
j., en af Ständerna tillsatt cmbetsman, som å
deras vägnar ulöfvar kontroll öfver domaremakten
och de förvaltande myndigheterna.
JUSTITIE-REVISION, juslfttsie-revischön, f.
sing. J-en kallades fordom en domstol, dit
rättsökande ägde att vädja från hofrällen; upphörde,
då högsta domstolen inrättades. Konungens
nedre J. kallas nu samtcliga rcvisions-sckretcrarnc,
som skola bereda jusliliemålen till föredragning i
Högsta Domstolen.
JUSTITIERÄD, justi’ltsicrå’d, n. 3.
Benämning på ledamöterna i konungens Högsta
Dom-stoL
JUSTITIE-STATEN, justilisie-slåCn. m. def.
Samleliga embets- och tjcnslemän, som tillhön
lagskipningen i riket.
JUSTITIE-STATSEXPEDITION,
juslittsie-ståtsäckspedillschön, f. sing. def. Så kallas
ju-slilie-dcpartementet, såsom rådgifvandc och
förvallande embelsvcrk, med justilie-slatsministern lill
chcf.
JUST1TIE-STATSMINISTER,
justi’Usie-süu-mini’sst’r, m. 2. pl. — ministrar. Högste
?m-bctsmannen i riket, eller den ledamot af
konungens statsråd,; som är föredragande för
justitie-ärender.
JUSTITIE-ÄRENDER, jusli’tlsie-ä’rännd’r, m.
3. pl. Sådana riksärendcr, som angå
lagskipningen.
JUTVAGN, jütvånngn, m. 2. Se Korgvagn.
JUVEL, - él, m. 3. (fr. Joyau, af Jouer.
leka, från lat. Jocus) 4) Slipad ädelsten. — 2
Med ädelstenar och pcrlor besatt smycke. — 3}
(fig.) Säges om någonting dyrbarl. Hästa j-cn
i hans krona. — 4)* (fam. iron. skämlv.)
Oor-denllig, utsväfvande, dålig menniska Del är just
en j., en vacker j. — 3) (fam. skämtv.)
Uulags-blemma. Han har fullt medj-er på händerna. —
Ss. J-handel, -handlare, -handier ska.
JUVELASK, -èl-assk, m. 2. Ask alt förvart
juveler uli.
JUVELERARE, m. 3. En, som infattar
juveler eller handlar dermed. — Ss. J-a r be le, -bod,
-handel, - h a n d t v e r k, -konst.
JUVELRING, m. 2. Ring, med en eller flera
infattade juveler.
JUVELSKRIN, n. 3. Skrin att förvara juveler
uli.
JUVELSMYCKE, n. 4. Smycke med en eller
flera infattade juveler.
JÅNS, se Jans.
JÄF, n. 3. 4) (lagt.) a) Förklaring, att man
anser en person, lill följe af vissa i lag uppgifna
förhållanden, icke kunna gälla för opartisk i ell
visst mål. J. emol vittne, domare. — b)
Protest. J. emol äktenskap. — 2) (i allm.) Protest,
invändning.
Anm. Jwf betyder i fornspråkel: tvifvel.
JÄFAKTIG, a. 2. Se Jäfvig.
JÄFVA, v. a. 4. i) (lagt.) Förklara, alt et
person, lill följe af vissa i lag uppgifna
förhållanden, ej kan anses för opartisk i ett visst måL
J. elt villne, en domare. — 2) (i allm.) Förklara
ogiltig, bestrida, förkasta. J. ell skäl. J.
sanningen. — J. sig, v. r. Förklara sig sjelf
partisk. — Jäfvande, n. 4.
Anm. Jæwa betyder i fornspråkel: ivifla.
JÄFVIG, a. 2. Som kan förkastas, ogillas,
såsom partisk. Etl j-l vittne.
JÄFVIGHET, f. 3. Egenskapen all vara jäfvig.
JÄGARCORPS, jägarrkå r, m. 3. Trupp af
fältjägare. [— korps.]
JÄGARE, m. 3. (af Jaga) a) En, som jagar.
Vi träffade i skogen på några j. ’— b) En,
som kan jaga och utöfvar jägaryrket. Han dr
j., god j. — c) Person, kunnig i jagi yrket,
anlagen i tjensl af kronan eller enskilt person. — 2
Ell slags beljent, klädd som jägare. — 3) Se
fältjägare. — Ss. Jägar måltid, -r edskap-
JÄGARHORN, n. 3. Se Jaglhorn.
JÄGAR1NNA, f. 4. Qvinna, som jagar eller
är öfvad i konsten all jaga.
JÄG ARKOJA, f. i. Liten koja, der jägare
lura på villebrådet eller uppehålla sig öfver
natterna, under det de jaga pä någon aflägscn irakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
