Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Julklapp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUL JUN 797
JULKLAPP, m. 2. Gåfva, som på julaftonen
lcmnas eller tillsändes någon. Förmodas hafva
f? sin upprinnelse från de gåfvor, hvarmcd i fordna
tider husets herre vid jul fägnadc sina gäster.
Gifva en något Ull j.
k JULKUBBE, m. 2. pl. — kubbar. Stort,
grofl, kärnfullt vedträ, som lägges på spiscln
jul-i aftonen.
i, JULKUSE, m. 2. pl. — kusar. Bröd i form
af ett djur, som bakas till julen: clt minne af
Freyrs galt, hvilken fordom vid julen högtidligt
inbars på bordet, och hvarvid gjordes löften och
eder.
JULLBEN, n. 5. (anat.) Ett af benen i
fot-vrislen.
JULLE, m. 2. pl. jullar. i) Ett slags
mindre båt. — 2) Se Jullben.
JULLEK, jül-lék. m. 2. Benämning på hvarje
af dc flera slags folklekar, som under jultiden äro
sedvanliga: en lemning af de fordna olTerlekarna.
JULLJUS, jül-jüs, n. 8. Ljus, tjockare än
vanligt, som slöpcs till jul, att då brännas,
isynn. på Julaftonen.
JULMÅNAD, m. sing. December månad.
JULNATT, f. 3. pl. — nätter. Natten
emellan julaftonen och juldagen.
JULOS, jülös, n. 5. (fam.) Sinnesyra,
uppkommen af julens nöjen och njutningar. J-el sall
ännu gvar.
JULOTTA, jül-ölla, f. 1. Otlesångcn på
juldagen.
JULPSALM, julsallm, m. 3. Psalm, författad
att sjungas vid och i anledning af julhögtiden.
JULRO, julro, f. sing. 4) Ledighet ifrån
arbete under julen. Knappt få j. för arbete. —
2) Julens nöjen. Störa j-n.
JULSKINKA, f. 4. Skinka, som alltid
fram-sättes på bordet juldagen eller på clt julkalas, till
minne af Freyrs galt. Jfr. Julkuse.
JULÖL, n. 5. öl, som brygges till jul, att då
förtäras.
JUNGERMANSMOSSA, f. 4. Ett moss-slägtc.
e Jungermannia.
* JUNGFRU, f. 3. pl. jungfrur. 4) a) Flicka
från tidpunkten för manbarhclens inträdande. En
blomstrande j. Gammal j.. sorn Öfvcrlefvat sin
ungdomsblomstring. — b) Sc MÖ. — J. Maria,
Jesu moder. — c) Titel, som gifves ogifta
qvin-nor af ringare klassen. Betydde fordom detsamma
som Fröken, hvilken betydelse bibehållit sig i
åtskilliga benämningar, t. ei.: Wadstena adcliga
Jungfrustift, hvarföre man äfven ännu någon gång
i giflcrmålsannonser får sc ordet användt i st. f.
Fröken. — d) Hö fl i g benämning i st. f. Piga. —
2) (skepp.) Plattrundt trästycke med trenne hål,
att, medelst taljerep, fästa släng- och undervanten
vid märsar eller röst. — 3) Stenläggarklubba. —
4) (bot.) J-n i det gröna, en ört med ganska
vackra, bvila blommor inom en grön bladskärm.
Nigclla damasccna. — J. Mariæ Hand eller
Nycklar, en ört med röda, fläckiga blommor.
Orchis maculata. — J. Mariæ Lin, se
Fågelört, 2. — J. Mariæ Sänghalm, ört med stor gul
blomvippa. Galium verum. — J. Mariæ Kåpa,
se Kåpörl. — 8) (nat. hisl.) J. Mariæ Höna ell.
Nyckelpiga, en liten brandgul insekt, med sju
svarta punkter. Coccionella septempunctala. —
6) Benämning på elt af dc tolf tecknen i
Djurkretsen. — 7) Sc Jungfrumålt.
JUNGFRUAKTIG, a. 2. Blyg som cn jungfru.
Säges på spe om män och ynglingar.
JUNGFRUBLOCK, n. 8. Se Jungfru, 2.
JUNGFRUBUR, m. 2. Se Frustuga. — Jfr.
äfv. Bur.
JUNGFRUBÄR, n. 8. 4) Bär af växten Rubus
Saxalilis. — 2) Se Åkerbär.
JUNGFRUDOM, m. sing. Se Mödom, 2.
JUNGFRUHINNA, f. 4. Sc Mödom, 4.
JUNGFRUHONUNG, m. sing. Sjclfrunncn
honung eller som af sig sjelf drupit ur
honungs-kakorna.
JUNGFRUKAM, m. 2. pl. — kammar. En
liten, ettårig växt. Aphones arvensD.
JUNGFRUKLOSTER, n. 8. Kloster, der
endast jungfrur upptagas till nunnor.
JUNGFRULIG, jimngfruligg. a. 2. Sedig, kysk
och blygsam som en jungfru. J-l skick, väsende.
JUNGFRULIK, junngfruli’k, a. 2. Sc
Jung-fruaklig.
JUNGFRULIN, n. sing. Se Fågelört.
JUNGFRUMJÖLK, f. sing. Bcnzoclinklur.
JUNGFRUMÅTT, n. 8. Mått för våla varor
= kanna.
JUNGFRUOLJA, f. 4. Den renaste oljan, som
vid pressningen först afflylcr.
JUNGFRUPILT, m. 2. Man ell. yngling, som
gör sig mycken möda alt behaga fruntimmer.
JUNGFRURIS. n. sing. Se Gullris.
JUNGFRUSLÄNDA, f. 1. (nat. hisl.) En ort
af Sländorna, med sköna blå vingar. Agrion Virgo.
JUNGFRUSTIFT, n. 8. Se Jungfrukloster.
Wadstena adcliga j.
JUNGFRUSTAND, n. 8. Ogifta tillståndet för
fruntimmer.
JUNGFRUSVAFVEL, n. sing. Rent, gcdieget
svafvel.
JUNGFRUSVÄRM, m. 2. Första svärmen, som
flyger ut ifrån en^ kupa af unga bin.
JUNGFRUTVÅL, m. sing. Ört, som växer vid
diken, med något spetsiga, kantiga blommor och
bittra frön; örten, krossad och lagd på huden,
drager upp blåsor; saften säges borttaga fräknar
och solbränna. Polygonum Hydropipcr. Kallas
äfv. Bitterblad.
JUNGFRUVAX, n. 8. Kvitt vax.
JUNGMAN, m. 8. pl. — män. Ung, obefaren
sjöman.
JUNI, m. sing. (lat. Junius) Sjellc månaden
i året. Sommarmånad.
JUNK, dschünngk. m. 3. Kinesiskt, tvåmastadt
fartyg af ytterst plumpl byggnadssätt.
JUNKER. jünngk’r, m. 2. pl. junkrar. (af t.
Jungherr) 4) Betyder egentligen: Ung herre, och
var i början cn titel, som tillädes prinsar och
höglför-nämc män; brukades sedan all beteckna unga män af
adel, men slutligen endast om medlemmar af den
lägre adeln. — 2) Nyttjas nu på skämt eller
föraktligt, spefullt, i samma mening sorn: Gynnare,
Munsjör. Sådana der j-krar. Kom hil. god j.
— 3) Säges i brädspel om en spelare, som har så
många brickor slagna, att ban är utstängd ifrån
inslagsbrädet.
JUNO, jüno, nom. propr. f. 4) (rom. myl.)
Den förnämsta af gudinnorna. Jupiters gemål. —
2) En år 1804 upptäckt planet.
JUNONISK, a. 2. Lik Juno: stor, stolt,
majestätisk. En j. gestalt.
JUNTA, jünnta. f. 4>o (spanskt ord) 4) I allm.
Församling. — 2) Statsrådsförsamlingcn i Spanien
och Portugal.
JUPITER. jüpilfr. nom. propr. m. 4) (rom.
myt.) Den högste af gudarna; åskans gud. — 2)
Benämning på den största planeten i vårt
solsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
