Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kaffevisit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
RAF
KAL
hvaraf ärterna begagnas som surrogat i st. f.
kaffe-bönor. Astragalus bæticus.
KAFFEVISIT, käffevisl’1, m. 3. Visit, som
göres på eftermiddagen, till kafledags.
KAFLA, kavla, v. a. i. Med kafle utplatta.
K. deg. — K. upp, se Uppka/la.
KAFLE, kåvle, m. 2. pl. — kaflar. 4) Vals,
rörlig omkring sin axel och med handlag i begge
ändarna, t. ex. en Degkafle. Draga k., elt slags
lek. — 2) Valsformigt trä, hvaromkring kläder,
som skola manglas, blifva rullade, då
mangelki-slan sedan skjutes fram och åler deröfver.
Man-gelkafle. — 3) Det tjocka handlaget på cn värja.
— 4) Se Munkuflc. Lägga k. i munnen på
någon. — 5) Se Kaflegräs.
KAFLEBRO clL KAFVELBRO, f. 2. Väg i
sumpiga trakter, med underlag af ris, hvarpå
stockar och trästammar äro lagda.
KAFLEGRÄS, n. 5. Ell grässlag.
Alope-curus.
KAFLETRÄ, n. 4. Se Kafle, 2.
KAFTAN, kafflån, m. 3. österländsk rock,
lik en kort nattrock, af bomulls- eller sidentyg,
mest hvit, med ljusgula blommor. [Cafelan, [-Koftan.]-] {+Kof-
tan.]+}
KAFVA, v. n. 4. 4) (i äldre språket) Dyka
under vattnet vid simning. — 2) (nu) Ifrigt och
oskickligt röra armarna vid rodd eller simning.
KAFVELDUN, m. sing. Se Kasedun.
KAGGE, m. 2. pl. — kaggar, (af lat.
Ca-dus) Ett slags laggkärl af minsta sort. En k.
holländsk sill, an jovis.
KAHAU, f. Ett slags apa. Simia nasica.
KAH1NCASYRA, kahi nngkasy ra, f. 4. (kem.)
Ett slags syra, som crhålles af Kahincaroten.
(Radix caincæ.
KAJ, m. 2. (t. Kai, fr. Quaie) 4)
Hamn-eller strandmur, vid hvilken fartyg kunna lastas
eller lossas. — 2) Strandgala. — 3) Rad af hus
utmed en strandgata. — 4) Strandplats vid
hamnar, der varor uppläggas. [Kä.]
KAJA, f. 4. En art af Korpslägtet, omkring
44 tum lång, med svart hufvud, askgrå nacke,
och tinningar skimrande i blått, gräsgrönl och
violett. Corvus monedula. (Talesätt) Full som
en k., mycket berusad. — Ss. Kaj bo, -näsle,
-unge.
KAJA, v. a. 4. (sjöt.) K. rårna, brassa dem
långskepps och toppa dem.
KAJDAM, kajdåmm, m. 2. Se Kaj, 4.
KAJEPUTOLJA, se Cajeputolja.
KAJMAN, kåjmann, m. 3. pl. — männer.
(finska ordet Kaima) En, som har lika namn med
en annan. — Syn. Namne.
KAJMAN, m. 3. Se Alligalor.
KAJSA. Blås, Kajsa! uttryck, vanligt på
KjÖn, då man önskar frisk vind i seglen, och
uppkommet af Blås, Kåre! hvilket sednare ord man
af okunnighet förvexlat med Kari. Kare (deraf
vårt Kåre) betyder i fornspråket: vind.
KAJUTA, kåjutla, f. 4. Hvarje i aktern af
ett fartyg varande boningsrum för befälet.
KAJUTVAKT, kåjultvåckt, m. 3. Uppassare
i kajutan på ett handelsfartyg.
KAKA, f. 4. 4) Flalt, tunt, jemntjockt bröd
af rund form. En k. bröd. (Ordspr.) K. söker
maka, de, som likna hvarandra till tycken,
böjelser och bildning, irifvos bäst tillsammans. — 2)
Bakverk af mjöl med tillsats af smör, ägg, m. m.,
gräddadt i kokpanna öfver glödcld. I dagligt tal
säges vanligen Pannkaka. — 3) Brukas äfv. om
åtskilliga flata och tunna tillredningar af hvarjc-
handa form, t. ex.: choklad-, tvål-, oljekakor, m.
m. — 4) Sägcs likaledes om åtskilliga flata, lunna
föremål af rund form. t. cx. honungs- eller
vax-kakor, m. m. — Se f. ö. Blodkaka,
Moderkaka.
KAKADU, –dü, f. 3. En art af papegoja
i Nya Holland och på Sydasiens öar, med tofs på
hufvudet, stor, tjock och krokig näbb; namnet
hämtadl af fågelns vanliga läte. Kallas äfv.
Ka-kador. Cacatua ell. Psittacus cristatus.
KAKAO, kåkao, m. sing. Bönorna eller fröet
i Kakaoträdets frukt. Af k. beredes choklad. —
Ss. K-böna,-planlage.
KAKAOSMÖR, n. sing. OJjaktigt ämne af
smöraklig konsistens, hvilket gebom pressning eller
ulkokning crhålles af kakao.
KAKAOTRÄD, n. 5. Ett trädslag i
Vestin-dien, som lemnar en gurklik frukt, innehållande
öfver 30 stora frön, kakaobönor kallade.
Theo-broma Cacao.
KAKAOTVÅL. m. sing. Ell slags till
medicinskt bruk tjcnlig tvål, som beredes af
kakaosmör.
KAK BRÖD, n. 5. Bröd, bakadt i kakform.
KAKEL, kåk’l, n. 5. (t. Kachel) 4)
Fyrkantigt. formadt och glaceradl stycke af bränd lera,
som begagnas lill uppsättande af kakelugnar. —
2) (kollektivt) Sådana stycken i mängd.
KAKEL, kack’l, se Kackel.
KAKELFORM, m. 2. Form, hvari kakel
formas.
KAKELPANNA, f. 4. Sc Kakel, 4.
KAKELUGN, (uttalas vanligen: kåklünngn)
m. 2. Eldstad i boningsrum, uppsatt af kakel.
KAKELUGNSMAKARE. (uttalas vanligen:
kaklunngsmåkare) m. 5. Handtverkare, hvars yrke
är atl uppsätta kakelugnar.
KAKERLACK. kackcrlåck, m. 3. (l.
Kaker-lake) Rätvingad insekt, 4 tum lång, svartbrun,
platt, med långa fina spröt; illaluktande; gömmer
sig om dagen, men framkommer i mörkret, ocb
förtär då socker, matvaror, skinn och
klädespersedlar. Blalla orientalis.
KAK LA, se Kackla.
KAKLAF, kåklåv. m. 2. pl. — lafrar.
Laf-artcn Lichen compressus.
KAKOFONI, kakåfåni’, f. 3. (från grek.)
Missljud i tal eller skrift.
KAKPANNA, f. 4. Panna, hvari kakor
gräddas öfver glödeld.
KAKSPADE, m, 2. pl. — spadar. Spade,
hvarpå de formade degkakorna flyttas ifrån
bakbordet.
KAKSTAD, m. sing. (skämtv.) Mage.
(Talesätt) Del kliar i kaksta’n, jag är hungrig.
KAL, a. 2. Som är ulan träd, buskar eller
hår. K-a berg, backar, fäll. K. hjesse.
KALAMITET, - –ét, f. 3. (lal. Calamilas)
Allmän olycka, landsplåga. — Man har deraf
bildat Rikskalamitel.
KALAS, - ås, n. 3. o. 5. 4) Se Gästabud.
Stort, litcl k. Dundrande k. Göra k. Göra
k. för någon, lill hans ära. (Fig. talesätt)
Betala k~et, se Betala fiolerna (under Fiol). Deri
bestod hela k-el, det var alltsammans. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Afskeds-,
In-trädes-kalas, m. fl. — Syn. Se Gästabud. — 2)
(fig. fam.) Säges om stor förstörelse, slagsmål o. d.
Komma de i träta, då blir del k. af, skall man
få se.
KALASA ell. KALASERA, v. n. 4. 4) Hålla
kalas. — 2) (fig.) Äta eller dricka, som om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
