Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kallande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAL
KAL
mans, upp, ut, å’ter, se Bortkalla, Framkalla.
&c. — 2) a) Benämna. K. någon vid namn,
tilltala honom med utsägande af dess namn. Ifuru
k-s han? Han k-s Gustaf efter fadren. Huru
k-s denna ört. delta djur? K. någon sin vän.
— Syn. Benämna, Namngifva. — b) Gifva namn.
Han blef i dopet k-d Gustaf. — K-d, part,
pass. Komma, som vore man k-, just i rättan
tid, väl till pass. Så k., som så kallas; äfv.
förment, förcgifven, t. ex.: a) En så k. kofot;
b) Denne så k-e grefve.
KALLANDE, n. 4. 1) Handlingen,
hvarigenom någon kallas. Jfr. Kalla, 1. — 2)
Benämnande.
KALLBIT, kållbi’t, m. 2. Elt slags stamp,
som begagnas all afskrota stång- eller tackjcrn i
kallt tillslånd.
KALLBLODIG, a. 2. 4) Som har kall blod.
Fiskar äro k-a djur. — 2) (fig.) Lugn till
sinnes; som icke är, icke lätteligen blir upprörd.
Han var vid tillfället myckel k. En k.
men-niska. — Syn. Se Lugn» adj.
KALLBLODIGHET, f. 3. (fig.) Lugnt
sinnelag; lugn sinnesförfattning. — Syn. Se Lugn, n.
KALLBRAND, m. sing. (med.)
Sjukdomstillstånd, då i någon af de mjukare kroppsdelarna
vätskornas lopp afslannat, så all förruttnelse och
fullkomlig känslolöshet inträder.
KALLBRÄCKA, f. sing. Egenskapen att vara
kallbräckt.
KALLBRÄCKT, a. 4. Så kallas stångjern, då
det vid luftens vanliga temperatur är sprödt, så
att det ej låter böja eller hamra sig, utan att
brista.
KALLBÄNK, m. 2. (trädgårdsk.) Drifbänk, hvari
Ingen egenllig strögödsel nyttjas, utan blott så
mycket gödsel eller mylla, sorn behöfs för
fruktbarheten, utan afseende på värmen.
KALLELSE, f. 3. 4) Omständigheten, alt
någon kallas eller blifvit kallad. Sc Kalla, 4.
Ållyda, efterkomma, hörsamma k. Inställa sig
på första k. K. för rälla. K. lill villne. Få
k. lill ell pastoral, blifva kallad lill pastor i cn
församling. — 2) Se Kall. 4. Gör din k. med
flit, var mån om alt uppfylla din pligt. — 3) a)
Böjelse, håg, lust. Inre k. Hafva k. lill någol.
Del känner jag ingen k. lill. — b) Naturligt
anlag. Han har ingen k. all bli presl. — 4)
(teol.) K-n, den Hel. Andes nådeverk, i hvilket
han genom Evangelium inbjuder den syndiga
men-niskan lill delaktighet af nåden i Christo.
KALLFÖRSILFRING, f. 2. Försilfring, som
ej sker i eld.
KALLGRÄS, n. 5. (bot.) Se Mjölkpungar.
KALLHAMRA, v. a. 4. Hamra en metall i
kallt tillstånd. — Kallha mrande, n. 4. o.
Kallhamring, f. 2.
KALLIGRAF, –af, m. 3. Skönskrifvare.
[Calligraph.]
KALLIGRAFI. f. 3. (från grek.)
Skönskrif-ning. (Ca lligraphi.]
KALLJORD, f. sing. (trädgårdssk.) Jord, som
blifvit gödslad endast på vanligt sätt, d. v. s. ej
för drifväxler.
KALLKÖK, n. 6. Förråd af kallmat.
KALLMAT, kållmat, m. sing. Kall mat, vare
sig kokt eller okokt.
KALLMEJSEL, m. 2. pl. — mejslar. Se
Mejsel.
KALLMUR, kållmür, m. 2. Mur, uppförd
utan mellanslaget murbruk emellan stenarna.
KALLMURA, v. a. 4. Mura utan mcllan-
808
slående af murbruk emellan stenarna. —
Kall-murnin g, f. 2.
KALLNA, v. n. 4. 4) Blifva kall. Malcn
har k-t. — 2) (fig.) Minskas, aftaga. Deras
vänskap börjar k. — Syn. Se Minskas. —
Kallna n de, n. 4.
KALLPISS, m. sing. Se Slranguri.
KALLPRESSA, v. a. 4. Pressa någonting,
utan föregående uppvärmning. —
Kallpressning, f. 2.
KALLROSTA, v. a. 4. (bcrgsbr.) Rosta malm
i öppna luflcn, uti särskilt murade roslgropar, vid
låg värmegrad. — Ka llroslning, f. 2.
KALLRUM, kållrümm, n. 5. 4) Rum ulan
eldstad. — 2) Rum i ell orangeri, der
temperaturen hålles låg, icke öfver 42 grader.
KALLSINNIG, a. 2. 4) Vid lugn
sinnesförfattning. En sådan förolämpning hade kunnat
reta hvem som helst lill vrede, men han
[ör-blef k. — Syn. Se Lugn. — 2) Utan deltagande,
ulan välvilja, vänlighet. Jag hade vänlal mera
deltagande af honom för saken; men han är
helt k. Visa sig k. emol någon. — Syn. Kall,
Likgiltig, Liknöjd.
KALLSINNIGHET, f. 3. 4) Lugn
sinnesförfattning. Oakladl denna hotande fara,
bibehöll han hela sin k. — Syn. Se Lugn. — 2)
Brist på deltagande, på vänlighel, välvilja. Han
svarade med mycken k. Den k., hvarmed man
emollog honom. — Syn. Köld, Likgiltighet,
Liknöjdhet.
KALLSINNIGT, adv. Med kallsinnighet, på
ett kallsinnigt sätt. K se faran i ögonen.
Svara helt k K. bemöta någon. — Syn. a)
Lugnl, Kallblodigl. — b) Med köld, Med
likgiltighet.
KALLSKÅL, f. sing. Kall supamat, bestående
af vin eller dricka, med socker eller sirap, citron
och rifvet muskoll.
KALLSVETT, m. sing. Svettning, hvarundcr
erfares en känsla af köld i kroppen.
KALLSVULST, m. 3. Se Vallcnsvulsl.
KALLT, adv. 4) På ett sätt, alt man erfar
en känsla af köld. Del blåser k. — 2) (Gg.) a)
Med lugn. Han såg faran k. i ögonen. Taga
saken k. — Syn. Sc Lugnl. — b) Utan
dellagande, ulan vänlighel. K. emollaga någon. K.
höflig.
KALMINK, kallmi’nnck, n. sing. En sort
figureradt ylletyg.
KALMUCK, kallmuck. n. sing. 4) En sort
klädeslikt ylletyg. — 2) En sorl pelsfoder.
KALMUS, kållmuss, m. sing. Vattenväxt med
små gula blommor på elt cylindriskt blomax.
Acorus Calamus. — Ss. K-ro t.
KALOMEL, kålåmäll, m. sing.
Qvicksilfver-chlorur, sorn användes i medicin och lill
flcre-handa behof. [Cal —.]
KALOMNT, kalåmmni’, f. 3. (lat. Calumnia)
Smädelse. [Cal —
KALOPS, kalå’pps, m. 3. (t. Klopps) Tunna
köllskifvor, mörbullade och kokade i sin sås.
KALORIFER, kalårifär, m. 3. (fr. Calorifère)
Värmningsapparat [Cal —
KALORIMETER, kalåriméfr, m. 2. pl. —
mclrar. (fys.) Instrument, som nyttjas att
bestämma kroppars egentliga värme, efter den
qvan-litet is, de förmå att smälla. [Cal —.]
KALOTT, kalått, m. 3. (fr. Calolle) 4)
(ur-sprungl.) Ett slags hufva af jern all bevara
huf-vudct för sabelhugg. — 2) Betäckning af läder
för skalliga hufvudcn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
