Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kammakare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAM
KAM
807
sc Framkomma, &c. — Kammande, n. 4. o.
K amning, f. 2.
KAMMAKARE, m. B. Handtverkare, som
tillverkar kammar o. d.
KAMMAR, m. 2. pl. Örten Geranium
cicu-tarium.
KAMMARARKIV, kåmmarrarrtji’v, n. 3. o. 5.
i) Samteliga urkunder och handlingar, som
tillhöra Kammarkollegium och angå dess
cmbels-verksamhet. — 2) Stället, der de förvaras.
KAMMARARREST, –-rässt, m. 3.
Ar-rest, hvari någon hålles på sitt eget rum.
KAMMARBAND, n. 5. (artil.) Sirat vid en
kanons botten.
KAMMARBETJENT, m. 3. Betjent, som
tjcnstgör inomhus i boningsrummen.
KAMMARBORD, n. B. Så kallas, vid hof,
det bord, der personer af lägre rang spisa.
KAMMARDRÄNG, m. 2. (gam.)
SeKammar-tjenare.
KAMMARDUK, m. sing. En sort ganska fm
linväf.
KAMMARDUKSNÅL, f. 2. Benämning pä cn
sort lina synålar.
KAMMARE, m. 2. pj. kamrar, (lat. Camera)
1) Mindre boningsrum, såsom Säng-, Barn-, Köks-,
Handkammare, m. fl. Sluga och k. — 2) Den
delen af en skjutmaskin, der krutladdningen
antändes. — 3) Benämning på hvardera afdelningen
af representant-församlingen i Frankrike under
restaurationen. Den första kallades Pärernes K.
och den andra De Deputerades K. — 4) Se
Räntekammare. — 5) (anat.) Främre K-n,
rummet emellan hornhinnan och Iris. Bakre
K-n, rummet emellan Iris och kristall-linsen. —
Ss. Kammardörr, -nyckel.
KAMMARFRU, f. 2. Fru, som tjenstgör hos
en furstlig dam, biträder vid toaletten, håller
hennes kläder i ordning, o. s. v.
KAMMARFRÖKEN, f. 2. pl. — fröknar. Se
Uo/fröken.
KAMMARFÖRVANDT, m. 3.
Kontorstjcnste-man, näst under Kamrern, i vissa embetsverk.
KAMMARGODS, n. B. Se Kronogods.
KAMMARHERRE, m. 2. pl. — herrar. Högre
hoftjenare, som uppvaktar en furstlig person,
ernot-lager dess befallningar, beledsagar den vid
utfarter, t. ex. på spektaklet, o. s. v. Med K.,
utan vidare tillägg, menas nu för tiden endast
sådana personer, som fått denna titel. De
tjensl-görande kallas KabineUs-Kammarherrar och tura
om i Ijenstgöring.
KAMMARHUSAR, — år, m. 3. Husar, som
tjcnstgör i egenskap af betjent hos en officer af
hög rang eller en furstlig person.
KAMMARJUNGFRU, f. pl. — jungfrur.
Flicka, som betjenar elt förnämt fruntimmer vid
klädseln, biträder med sömnad, har tillsyn öfver
dess garderob, o. s. v.
KAMMA RJUNK ARE, m. 5. Hoftjenare, som
biträder kammarherren i dess tjenst. Öfverste
K., hofembelsman af högre rang.
KAMMARJÄGARE, m. 5. 4) Benämning på
ett slags lägre jägeribetjenle. — 2) Person, hvars
yrke är att ur hus och boningsrum fördrifva och
utrota råttor, möss, väggohyra, kakerlacker, m. rn.
KAMMARKAMRAT,––––åt, m. 3. En. som
bor tillsammans mcd en annan, i samma
kammare.
KAMMARKOLLEGIUM, - - kållégiumm, n.
sing. Embetsverk, som har vården om allmänna
ekonomien i landet och förvaltningen af kronans
jord, afgör nlla hemmans-förmedlings- och
skalt-läggningsfrågor, m. m.
KAMMÄRKONTOR, –kånntör, n. 8.
Af-delning för räkenskaperna i vissa embetsverk.
KAMMAR LAG, n. B. Soldater, som bo och
äta tillsammans.
KAMMARLAKEJ.–––––kä’j, m. 3. Lakej,
som passar upp cn furstlig person, när han är
på sina rum.
KAMMARLÄRD, m. pl. — lärde. Lärd man
ulan praktisk erfarenhet och vcrldskänncdom.
KAMMARMUSIK, m. sing. 4) Musik, som
uppföres på ett hof, för att roa de furstliga
personerna. — 2) Tonstycken, salla särskilt för delta
ändamål.
KAMMARMUSIKUS, –müsikuss, m. pl. —
musici. Tonkonstnär, anställd vid ett hof, för
att biträda vid uppförandet af kammarmusik.
KAMMARPAGE, –påsch, m. 3. Hoftjenare
af lägre rang, som passar upp hos en furstlig
person.
KAMMARPIGA, f. 4. Se Kammarjungfru.
KAMMARREVISION,–––––schön, f. 3.
Benämning på ett embetsverk, som inrättades 4651
och blef cn förberedelse lill Kammarrätten.
KAMMARRÅD, n. 3. Högre embelsman i
Kammarkollegium, näst under presidcnlen.
KAMMARRÅDINNA, f. 4. Elt kammarråds
fru eller enka efler ett kammarråd.
KAMMARRÄTT, m. sing. Embetsverk, som
granskar alla offentliga räkningar, utöfvar
kontroll öfver rikets kammarverk och utgör
öfver-domslol i alla kamerala ärcnder.
KAMMARRÄTTSRÅD, n. 3. Högre
embets-man i Kammarrätten, näst under prcsidenlen.
KAMMARSAK, f. 3. Sak, som angår
beskattnings- eller uppbörds-väsendet.
KAMMARSKRIFVARE, m. 5. Lägre
tjen-steman på ett embetsverks kontor.
KAMMARSNÄRTA, f. 4. (fam.)
Kammarjungfru. Sägcs i en något föraktlig mening.
KAMMARSPISNING, f. 2. Spisning vid
kammarbordet (se d. o.).
KAMMARSTIL, m. sing. Den stil i
tonkonsten, sorn ulmärker kammarmusiken.
KAMMARSTYCKE, n. 4. 4) Den tjockare
ändan af en kanon. — 2) Den del af en bössa,
som börjas vid pipans botten och fortfar lill det
ställe, der afsalsen är.
KAMMARSVANSSKRUF, m. 2. pl. —
skru/-var. Svansskruf på ett skjutgevär, med en
tratt-formig eller lingerborgslik urhålkning, vid hvars
botten fänghålet sitter.
KAMMARSVEN, m. 3. pl. — svcnner. K-nner
kallades fordom dc, som vid konungens af- och
påklädande voro honom dervid bchjelplige, hade
all vård om dess kläder, läto förfärdiga nya, när
så erfordrades, och tillhandagingo vid
högtidligheter, lekar och kroppsöfningar, så ofta
omkläd-ningar föreföllo.
KAMM ART JENARE, m. 5. Betjent, som
uppassar en förnäm enskilt person på dess rum.
En furstes k. är dess förste betjent.
KAMMARTON, m. sing. Den vanliga
stämningen af till kammarmusik erforderliga
inslru-menter, hvilken är en balf lon lägre än Korlon.
KAMMARVERK, n. sing. Rikets K., den del
af rikets förvaltning, som har alt göra med
skattläggningen, uppbörden och förcr kronans
räkenskaper.
KA MM AR VETENSKAP, f. sing. Sc
Kame-ralvelenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
