Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kardborre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAR
KAR
»15
teksväxt med taggigt och ludet blomfoder och
gula blommor. Centaurea bencdicta.
KARDBORRE, m. 2. pl. — borrar. 1)
Apoteksväxt med röda, pipiga småblomsler’i
blorn-hufvuden. Arclium Lappa. Kallas äfv.
Kardbor-rar, Borrar. Klädesborrar. — 2) Blomhufvud på
denna växt, som med blomfodrets krokformiga
taggar häftar sig fast vid kläder, ull o. d. [-[Kar-borre.]-] {+[Kar-
borre.]+}
KARDBÄNK, m. 2. Särskilt inrättad bänk,
hvarpå kardning verkställes.
KARDEL, kård’l, m. 2. pl. kardlar. (t.
Kar-deel) Benämning på hvarje af de tre trossar, af
hvilka kabelslaget tågvirke är sammansatt.
KARDEMUMMA. —mümma, f. sing. 4) (bot.)
Benämning på trenne särskilta slags kryddväxter
i tropikländerna, nämligen: Eletlaria
Cardanio-mum, Amomum Cardamomum och Amomum
aro-maticum. — 2) Fröen af dessa växter, som nyttjas
i medicin och matredning.
KARDINAL, –ål, m. 5. (lat. Cardinalis,
förnämlig) 4) Ledamot af det påfliga konsistorium
och innehafvare af högsta andliga värdighet näst
efier påfven. — Ss. K-svärdighel, — 2) (nat.
hist.) En sångfågel i Nordamerika, 8 tum lång,
högröd och med fjäderbuske. Fringilla cardinalis.
— 5) (bot.) En orangeriväxt från Mexiko med
de vackraste skarlakansröda blommor. Ipomæa
Quamoclit. — Adj. Hufvudsaklig. Brukas
endast i sammansättningar, såsom: Kar
dinal-[råga, -skäl, m. fl.
KARDINALDYGD, — åldyggd, f. 3.
Hufvud-dygd.
KARDINALSHATT, –ålshått, m. 2. Röd
hatt, med breda brätten, af siden eller bäfverhår,
och som utgör ell af kardinalsvärdighetens
in-signier.
KARDINALS-KOLLEGIUM, —ålskållcgiumm,
n. sing. Påfvcns högsta stats- och kyrkoråd,
hvilket utgöres af kardinaler.
KARDINALSTRECK, n. 5. Benämning på de
fyra hufvudstrecken på kompassen.
KARDMAKARE, m. ö. En, som tillverkar
kardor.
KARDMASKIN. kårdmaschi’n, m. 3. Maskin,
som på fabriker begagnas till kardning.
KARDNING, f. 2. Arbetet, förrättningen, då
man kardar.
KARDOR, f. 4. pl. eller
KARDTISTEL. m. 2. pl. — tistlar. Ört med
hög. taggig stjclk, som brukas på fabriker till
klädens beredande. Dipsacus fullonum.
KARDTRÅD. m. sing. En sort jernlråd, som
användes lill kardor.
KARDUAN, –ån, m. sing. (fr. Cordouan)
Läder, beredt af bock- ell. gethud, benämdl efter
spanska staden Cordova. [Ca—.]
KARDUANSLÄDER, n. sing. Se Karduan.
KARDUANSMAKARE, m. 5. Handtvcrkare,
som bereder karduan.
KARDUS, karrdüs. m. 3. (fr. Car touche) 4)
En bössa af papp, trä eller bleck, innehållande
krulladdningen för en kanon. — 2) Paket af
röktobak, som håller ett skålpund. [Ca-.]
KARDUSPAPPER, karrdüspåpp’r, n. sing. En
sort grofl och starkt, olimmadl, vanligtvis grått
papper.
KARDUSTOBAK. m. sing. Röktobak i
karduser.
KAR ESS, -rä’ss. f. 3. (fr. Caresse) Smekning.
KAR ESSER A, v. a. 4. Smeka; smickra.
KARET, -ét, m. 3. (L Carrele, af fr. Char-
retle) Brukas någon gång skämtvis, för atl
beteckna en dålig vagn.
KARFKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Knif, som
begagnas vid karfning.
KARFMASKIN, kårrvmaschi’n, m. 3. Ett
slags maskin, hvarmed tobak karfvas.
KARFNING. f. 2. Arbetet, förrättningen, då
man karfvar.
KARFSTOCK. m. 2. Två långa, smala
trästickor af en klufven träbit och således
fullkomligt passande mot hvarandra, hvilka af i
skrif-konslen okunnigt folk eller eljest för vighetens
skull begagnas att hålla räkning på hvarjehanda,
såsom förrälladt arbete, lemnade varor,
ulborg-ningar o. d., hvilket tillgår på det sätt, atl för
hvarje enhet, som skall betecknas, en skura göres
tvärs öfver de begge hoplagda stickorna, hvarefter
hvardera af de begge personer, som sålunda hafva
räkning med hvarandra, förvarar sin slicka lill
nästa gång, då teckning behöfver göras, eller tills
liqvid skall ske.
KARFVA, v. a. 4. 4) Sönderskära smått. K.
lobak. — 2) (fam.) Skära med dålig knif. K. åf9
bort, synder. — Syn. Se Skära. —
Karfvan-de, n. 4.
KARFVOR, f. 4. pl. Ett af några refllor
sammansatt ornament, anbragt strax under ringen på
en nyckel, och som anlyder, huru långt den bör
inskjutas i låset.
KARG, kårrj, a. 2. Snål. — Karghel, f.3.
— Kargt, adv.
Anm. Karg är sammandraget af Karri g, hvilket
kommer af Kara, raka, och betyder ursprungl.:
Som gerna vill raka ål sig.
KARGADÖR, karrgadö’r, m. 3. Se Superkarg.
KAR1KATUR,––––––y’r, m. 3. (ital. Caricalura,
af Caricare, öfverlasta) 1) öfverdrifven skildring
af det felaktiga eller löjliga hos ett föremål. —
2) Löjligt oformlig bild, hvarigenom person eller
sak förlöjligas. — Ss. K-målnin g. [Cari —,
Carri—. Karri—.]
KARIKERA, v. a. 4. Framställa något på ett
öfverdrifvet löjligt sätt. [Carik—, Carri—, Karri—.]
KARKASS, karrkäss, m. 3. (fr. Carcasse) 4)
Stommen lill en maskin, en modell. — 2) Stål—
trådsställning lill fruntimmershattar. — 3) (fyrv.)
Jernställning till brand- och lichtkulor.
KARL, m. 2. (uttalas vanligen: kar) 4) Man.
En lång, grof k. En k. i sina bästa år. En
duglig, hederlig, bra, dålig k. Liten blir ock
k. en gång. Hvad är del för en k.? Hurudan
k. är han? (Talesäli) AT är just min k., er
tycker jag om; äfv. ni är jusl den jag behöfver.
— 2) Mansperson, i allmänhet. Flera
fruntimmer, men ingen k. — 3) Brukas i tal om och
tilltal till personer af lägre klassen, bönder,
arbetare, Ijenare. samt i föraktlig mening. Del dr
en k. der ute, som vill tala med herrn. Jag
mötte en full k. på galan. Hör hil, k.! Svara,
k., när jag frågar. Slå, k., annars skjuler
jag. En simpel k., en af gemenskapen. Den
der k-en. — 4) (fam.) Duglig man. Vara k. för
sig ell. blott vara k., visa fasthet i sitt
handlingssätt, ej låta leda eller skrämma sig af andra.
Del är k. del ell. en hel k., en k. hela da’n,
en dugtig man. Han skall finna k. för sig,
han skall finna den, som ej låter skrämma sig.
Han är k. att försvara sig, har förmåga alt
f. s. Del är han k. lill. del kan han. — 3) (i
folkspråket) Man, med hvilken en qvinna är gift.
En rnan, som lefver tillsammans med en
qvins-person, säges äfven, i lägre språket, vara
hen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
