Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Karlakarl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAK
KAR
8Ü
nes k. — Ss. K-ansigle, -längd, -röst,
-slä m m a.
KARLAKARL, m. 2. (pop.) Utmärkt duglig
karl.
KARLAKRAFT, f. sing. (pop.) Mycken kraft.
Ta* i med k.
KARLAKTIG, a. 2. 4) En man passande,
värdig. Eli k-l skick, väsende. — 2) (fam.) Stolt,
dryg. Han var inle litet k. öfver den
framgång, han hafl. — 3) (om qvinnor) Som i sätt,
skick, väsende, tänke- och handlingssätt liknar en
karl. En k. qvinna. — Kar la k lig t, adv.
KARLAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
karlaktig. (Jfr. d. o.) a) Man bör visa k. i
molgången. — b) Se, med hvilken k. han
stiger fram. — c) Hennes k. blir ofta stötande.
KARLAVLS, adv. (fam.) På k., dugligt.
KARLBÖRDA, f. 4. Lagom börda för en
karl.
KARLED, kårléd, m. 3. Nedersta leden på
hästens ben.
KARLGALExN. a. 2. neulr. — et.
(pop.)Sä-ges om en qvinna. som anfäktas af kärleksbrånad
och löper efler karlar.
KARLHJERTA, n. 4. (fig.) Manligt mod.
KARLIG, a. 2. (fam.; uttalas vanligen: kårig)
Stolt, högmodig. Säges isynnerhet om gossar och
ynglingar. Du skall tro, pojken var inle litet
k. öfver sin fångst.
KARLSTIL, m. sing. Sådan stil, som karlar
vanligtvis hafva, d. v. s. stadig, jemn och öfvad
(i motsats till Fruntimmersstil).
KARLSTUMP, m. 2. (fam.) Kortväxt karl.
KARLTYCKE, n. sing. Hafva k., säges om
en qvinna, som karlarnc tycka om.
KARLVAGNEN, m. sing. def. Benämning på
stjcrnbilden Stora Björnen.
KARLVULEN, a. 2. neutr. — et. (pop.) Se
Karlaktig. — K arlvulel, adv.
KARLVULENHET, f 3. Se Karlaklighel.
KARM, m. 2. 4) (i äldre språket) Täckt vagn.
— 2) Arm- och ryggstöden på cn länstol. Deraf
Karmstol. — 3) Infattning eller fodring af trä
eller sten kring dörrar, fönster och spislar.
Förekommer mest i sammansättningarna: Dörr-,
Fön-aicr-. Spiskarm.
KARMELIT, karrmelfl, m. 3. Se
Karmeli-termunk.
KARMELITERMUNK, karrmeliTrmünngk, m.
2. ell. -NUNNA, f. 4. Munk, nunna af:
KARMELITERORDEN, karrmelfUr-a rd’n,
m. sing. Munkorden, så kallad efter berget
Kar-mel i Syrien, stiftad icke långt efter första
korståget. af grefve Berthold af Limoges. — Skrifves
äfv. Car —.
KARMIN, karrmfn, m. sing. (fr. Carmin, af
arab. Kermes) Ett slags fin, högröd färg, som
bercdes förnämligast af Kochenill. [Car —
KARMOSIN, karnnosi n, m. sing. (t.
Kar-mcsin, medellat, Carmesinus, af arab. Kermes)
Ett slags dunkelröd färg, som bercdes af tysk eller
polsk kochenill (Coccus polonicus). — Ss. K-/ är g,
-färgad. — [Carm —.]
KARMSTOL. m. 2. Stol med karrn (bcm. 2).
KARNATION, –tschön. f. sing. (mål.)
Föreställning af blottade delar på mcnniskofigurer,
genom köttfärg.
KARNAVAL. –ål. m. 3. (ital. Carnevale,
egentl.: farväl rned kött!) En i vissa katolska
länder för lustbarheter bestämd tid, som slutar
mid-nattcn före askonsdagen. [Car-, Carncyal, [-Karneval.]-] {+Kar-
neval.]+}
KARNEOL, –6I. m. 5. En halfädrlsten, af
Silikaterna, blodröd, brunröd eller gulröd; slipas
till sigiller. [Car—.]
KARMS, karrni s, m. 3. (byggn. k.; fr.
Cor-niche) Krans, list öfver pelare eller under tak.
KARNYFFLA, v. a. 4. (pop.)Mörbulta, piska
på, örfila upp.
K A RON AD, se Karronad.
KAROSS, - rå’ss. m. 3. (fr. Carrosse) Elt slags
större, beqväm täckvagn.
KAROTT, se Ca ro lie.
KAROTT, -råTt, m. 3. En sort mindre
pors-linsfal.
KARP, m. 2. Mjukfcnig benfisk af 2 till 3
fots längd, med stort hufvud och fyra små
skä?g-trådar; på ryggen brungrå, på sidorna gulaktig.
Cyprinus Carpio. — Ss. K-dam, -hufvud,
-språng, -sump, -lunga.
KARPA, v. a. 4. (fam.) K. ål sig, roffa ål
sig. — Syn. Se Roffa. — K-s, v. d. 4. Ligga l
tvist och strid med hvarandra, slåss. — Syn. Se
Slåss.
Anm. Kommer af fordna ordet Garp, en djerf,
öfverdädig kämpe; slagskampe.
KARPUS, karrpüs, m. 3. Eli slags
l&ndl-mannamössa, med på sidorna uppTäsladc klaffar,
som kunna fällas ned vid fult väder.
Anm. Ordet kommer förmodligen af del tyska
Kapuze (fr. Capuce, kapuschong, af laL
Cap*-liutn),
KÄRRET, se Karet.
KAR RIK ERA, m. fl. se Karikera, Sec.
KARRIOL, - -öl, m. 3. (fr. Carriol) Eli lått,
tvåhjuligt åkdon på fjädrar.
KARRONAD. - -åd, m. 3. Ett slags
skjutvapen, lättare och kortare än kanoner, med
mindre krutladdning än dessa; brukas på skansen
af fartyg och pä bålar. Har silt namn af staden
Carron i Skottland, der de först tillverkades.
KARSK, kårrsk, a. 2. (fam.) Frisk och rask.
K. och kry. — Ordet är sammandraget af
Kar-lisk, manlig, af Karl.
KARRYERA, v. a. 4. (manuf.) Lindrigt filta
ylleväfnader under rcfllade Irävalsar.
KART, (a långt) m. 2. Ej full växt. omogen
frukt. Har flera sammansättningar, såsom: Apel-,
Päron-, Körsbärs-, Surkart, m. fl.
KARTA, karta, f. 4. (lat. Charta, papper)
4) Afbildning af jordytan eller någon dess del på
en plan. Göra k. öfver ell land. Afjalla en
Irukl på k. — Ingår i åtskilliga
sammansättningar, låsom: Land-, Fält-, Krigs-, Specialkarta,
m. fl. — 2) Stämpladi papper. Är för denna bem.
förkoriadt af Charta Sigillata. Belägga
handlingar med k., bifoga dem ett slämpladt papper
till visst åsalt, derför betalt pris. — 3) Se
Postkarta. Göteborgs k. Öfverblefna k-n,
förteckning på öfverblifna, ej uttagna bref. (Fig. fam.)
En flicka, som kommit på öfverblefna k-n, som
är för gammal att blifva gift. — 4) Grundlag.
Göra k-n till sanning.
KARTA, v. a. 4. (fam.) K. ål sig, se Kara
ål sig. K. sig upp, med mycken möda arbeta
sig upp; (fig.) k. upp sigy arbeta sig upp af
intet.
KARTBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok.
innehållande cn samling landkarlor. Kallas äfven
Atlas.
KARTEL, karlä’l, n. 3. (fr. Cartel, af lat.
Charlella) 4) Fördrag emellan tvenne krigförande
om krigsfångars ulvexling, m. m. — 2)
Fejde-bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
