Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kautionist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAU
KER
819
1 kaution. — Kautionerande, n. 4. o.
Rau-lionering, f. 2.
KAUTIONIST, kautschonfsst, m. 3.
Borgensman.
KAUTSCHU. - üttschu, ell. KAUTSCHUK,
- üttschuk, n. sing. (t. Kautschuk, fr. Caoulchu
ell. Caoulchouc) Ett segt och ganska spänstigt
gummi, som fås af åtskilliga i de södra länderna
växande träd. — Kallas äfv. Fjäderharts och
Gummi elasticum.
KAVAJ, - aj, m. 3. Ett slags
sjömans-kappa.
KAVALJER, - alljä’r, m. 3. (fr. Cavalier) 1)
Uppvaktande adelsman hos en furstlig person. —
2) Bildad man eller yngling, som fullkomligt
känner belefvenhetens fordringar. Han är nu full
k. — Säges ofta i samma mening som Herre.
Elt fruntimmer och en k. — 4) (fortif.) Högre
jordvall än hufvudvallen, hvarpå artilleripjeser
sältas. Styckvall. [Cav —.]
KAVALJERISK, a. 2. Såsom en kavaljer
(bem. 2) egnar och anstår. — Kavaljeri skt,
adv. (Cav —.)
KAVALJERSPAROLL, kavallja rsparå’11, m.
3. (bot.) Se Lejonland. [Cav —.]
KAVALKAD, - allkåd, m. 3. (fr. Cavalcade)
4) Högtidligt tåg till bäst. — 2) Luslridt af flera
personer. (Cav —.]
KAVALLERI,–––––ri’, n. 3. Rytteri. — Ss.
K-officer, -re ge men le, m. m. [Cav—.]
KAVALLERIST,–––––risst, m. 3. Ryttare.
[Cav -.]
KAVAT, - åt, a. 4. (fam.) Stor och dryg.
K A VER A, v. n. 4. Gå i borgen. (Cav —.]
KAVIAR, –år, m. sing. (ilal. Caviale)
Insaltad råm af Stör m. fl. slags fisk.
KAVITET, –ét, f. 3. (lat. Cavilas)
Hålig-het, fördjupning. Brukas isvnnerhet i anatomien.
[Cav -.]
K AX, m. sing. Ortslägtet Chærophyllum.
KAXE, m. 2. pl. kaxar. (pop.) 4)
Utmärkt dugtig karl; en som öfverträlTar andra i
mod och krafter. — 2) Mäktig och betydande man.
En k. bland bönder. — 3) Stolt, dryg och
myndig man. — Bildar sammansättningarna Slorkaxe,
Bondkaxe. — Syn. Bjesse, Matador.
Anm. Ordel iros af Ihre komma af det isl.
Ka-skur, karsk, käck.
K ED, tjéd. f. 3. eller
KEDJA, tjèdja, f. 4. 4) Rad af flera i
hvarandra infogade cirkelrunda eller långrunda ringar
(länkar). En k. af jern, stål, silfver, guld.
— Bildar flera sammansättningar, såsom: Hals-,
Bröst-, Häm-, Kind-, Ur-, Landlmätar-, Jern-,
Stål-, Guldkedja, m. fl. — 2) Säges om dylika
redskap af jern. då de begagnas att binda eller
fängsla med. Binda en hund vid k-n. Smida
en fånge i k-jor. Belägga med k-jor. Lossa
ur k-n. — Har sammansättningarna: Hund-,
Fångkedja. — 3) (fig.) Rad. följd af liknande
föremål, ting, saker. Säges både i fysisk och andlig
mening. En k. af berg, af kullar, af trupper.
En k. af olyckor, händelser. Följa i en k., i
en rad. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Bergskedja, Olyckskedja, m. fl. — Ss.
Ked-je for mig, -lik, -länk.
KEDJA, v. a. 4. K. [åst, ihöp, fästa, binda,
förena med kedja.
KEDJEKULA. f. 4. (artil.) Tvenne stycken
halfkulor. fäslade vid ändarna af en liten
jern-kedja.
KEDJELINIE, f. 3. (gcom.) Kroklinie, sådan
som bildas, då en kedja upphänges vid begge
ändarna och får falla fritl.
KEDJELOD, n. 3. (gam. krigsk.) Slät eller
taggig jernkula, fästad vid ändan af en kedja,
försedd med skaft, för att dermed utdela slängar.
KEDJELÅS, n. 3. Ell slags bösslås med
kedja.
KEDJEMAKARE. m. 3. Hand!verkare, som
tillverkar små kedjor, agraffer, m. m. d.
KEDJERÄKNING, f. 2. Elt slags
räknings-sält.
KEDJESALVA, f. 1. (krigsv.) Gevärssalva af
en jägarkedja.
KEDJESMED, m. 3. Smed, som tillverkar
smidda jcrnkedjor.
KEDJESÖM, m. 2. pl. — sömmar. Elt slags
söm, då nålen för hvart slyng föres tillbaka
mellan begge de föregående styngen.
KEGEL, kä’g’l, m. sing. (tyskt ord; boktr.)
Bokstafvens böjd i hvar och en stil.
KEGLA, m. fl., se Kägla.
KEJSARE, tjäjjsare, m. 5. (af lat. Cæsar,
grek. Kaisar) Den högsta titel, som lillägges en
regerande furste. Gifva k-n del k-n tillhör. —
Då namnet bifogas, bortfaller e i slutet, t. ex.:
Kejsar Nicolaus. — Ss. Kejsardöme, -rike,
-slat, -titel, -värdighet.
KEJSARESPEL, n. 5. Ett slags
sällskapsspel, hvartill begagnas ett enkom derlill inrättadt
bord med käglor och snurra.
KEJSARINNA, f. 4. 4) En kejsares gemål
eller enka efter en kejsare. — 2) Regerande
furstinna, som förer denna titel.
KEJSARKRONA, f. 4. 4) En kejsares krona.
— 2) (bot.) Trädgårdsväxt med rödgula, nedåt vända
blommor. Fritillaria imperialis.
KEJSARSNITT, n. 5. Ett slags
förlossningsoperation, då foslrel måste dödas i nioderlifvet,
för att rädda modrens lif.
KEJSARTÅRTA, f. 4. Elt slags tårta.
KEJSARVIFVEL, m. 2. pl. — viflar. En
tumslång skalbagge i Sydamerika, glänsande grön.
Curculio imperialis.
KEJSERLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på kejsare. Den k-a värdigheten. — S.
De k-e, de kejserliga trupperna; äfv. de, som
tillhöra en viss kejsares parli.
K EK. se Käk.
KEL, tjél, n. 3. Se Kelande.
KELA, tjèla, v. n. 4. Klema. K. med någon.
— Kelande, n. 4.
KEMI, tjemi’, f. 3. (lat. Chimia, af grek.
Cheo, jag gjuter) Läran om de enkla kropparnes
frändskaper eller olika begär alt i olika
förhållanden förena sig med hvarandra, samt orn de
sammansatta kropparnes egenskaper och konsten alt
skilja dessa ål lill enkla. [Chcmi.]
KEMISK, tjémissk, a. 2. Som tillhör eller
har afseende på kemien. [Che —.]
KEMIST, tjemfsst, m. 3. En, som är
kunnig i kemien. [Che —.]
KENTHORN, ka nnthörn, n. 3. Ett militär»
instrument, liknande trumpeten, men betydligt
vidare och med flera klaffar.
KERG, tjä’rrg, n. 3. (fam.) Se Sagg.
KERGA, ljä’rrga, v. n. 4. (fam.) Se Sagga.
KERGIG. tjä rrgigg, a. 2. (fam.) Se Saggig.
KERMES, kä’rrmess, m. sing. En insekt, i
södra Europa, som begagnas i st. f. Kochenill lill
beredande af röd färg. Coccus ilicis.
KERSBÄR, se Körsbär.
KERSING, m. sing. En sort tunt ylletyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
