Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klargöra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
KLA
KLE
skeppare, göra honom färdig till afsegling. K.
cn udde, kringsegla den. K. Sundet, gå
derigenom; äfv. betala Sundska tullen. K. landet,
hålla fartyget på afstånd dcrifrån, så att man ej
löper fara alt stranda. — Klarerande, n. 4.
o. Klarcring, f. 2.
KLARGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) 4)
Göra klar, ren. — 2) (Gg.) Göra klar, färdig.
K. kanoner (lill skjutning). — Klargörande,
n. 4. o. Klargör n ing, f. 2.
KLARHET, f. 3. Egenskapen att vara klar
(i ordets alla bem., utom 6). a) Vattnets,
källans k. — b) Glasets, fönstrets, luftens k. —
c) Himmelens, ögals k. — d) Lågans, eldens k.
— e) Ljudets, tonens, röstens k. — f) K-en af
ell bevis, af en föreställning.
KLAR1N, - i n. m. 3. Elt slags trumpet med
gällt och genomträngande ljud. [Clar -.]
KLARINETT, —nä lG m. 3. (ilal. Clarinello)
Biåsinstrument af buxbom eller ebenhols, med
klaffar och en rörfjäder, kallad blad, som är fäst
öfver öppningen af munstycket och frambringar
en klar och gäll ton. [Cl —.]
KLARLIGEN, adv. På clt klart, tydligt sätt.
K. ådagalägga. — Syn. Se Klart.
KLARNA, v. n. 4. Blifva klar. Kaffet
börjar k. Ilimmelen, luften, vädret k-r.
(Impcr-sonelt) Del k-r ell. k-r upp, blir klart väder.
Bmkas äfv. stundom i Gg. mening, t. ex.: Hans
ansigte, uppsyn k-de, han Gck cn gladare
uppsyn. — Klarnande, n. 4.
KLARNING, f. 2. 4) Handlingen, hvarigenom
något klaras. — 2) Den småningom fortgående
verkningen, då xiågot klarnar.
KLARPANNA, f. 4. Panna, hvari elt ämne,
t. ex. brännvin, socker, klaras.
KLARSKINANDE, a. 4. Som har ett klart
skon. En k. engel.
KLARSYNT, a. 4. Som har klar syn. — 2)
(Gg.) Som klart inser sakers förhållande. —
Klarsyntkel, f. 3. — Klarsynt, adv.
KLART, adv. 4) Med klart sken. K.
lysande. — 2) Med klar ton. K. klingande. — 3)
(fig.) På ett klart och tydligt sätt. K. bevisa
något. — Syn. Tydligt, Klarligcn.
KLARÖGD, a. 2. Som har klara ögon.
KLASA SIG, v. r. 4. 4) Sätta, bilda, forma
sig i klasar. — 2) (om koppor) Sammanflyta.
KLASBÄR. n. Ö. Sc Jungfrubär.
KLASE, m. 2. pl. klasar. 4) Samling af tätt
sittande blommor, bär eller frukter på skaft längs
efter ctl utdraget fäste. En k. af vinbär. Frukt
som växer i k-sar. Silla i k-sar. — Se f. ö.
Blomklase. — 2) Säges för öfrigt om
hvarjehanda föremål, som likna en sådan samling af bär
eller blommor. — Ss. Kl as lik.
KLASIG, a. 2. Växt eller sillande i klasar.
KLASS, m. 3. (lat. Classis) 4) Afdelning af
ett flertal, efter vissa bestämningar och
kännemärken. De beväringsskyldigc äro indelade i
fem k-er. — 2) (nal. hist. o. bot.) Benämning på
vissa större afdelningar af djur och växter, olika
efter olika systemer. Linné indelar växterna
i 24 k-er. — 3) Säges äfven om de olika
samhällstillstånd, hvari menniskorna i en stat lefva.
Samhällets olika k-er. De högre, lägre,
fattigare k erna. De arbetande k-erna. — Har
ålskilliga sammansättningar, såsom: Embetsmanna-,
Borgar-. Arbets-, Handtverksklassen. — 4) a)
Afdelning af lärjungarna i en skola. Gossen är
i första k-en. — b) Lärjungarnc i en och samma
klass. Hela k-en har fåll lof. [Ciass.]
KLASSICITET,––––-ét, f. S. Klassiskt
anseende.
KLASSIFICERA, v. a. 4. Indela i klasser.
— Klassificerande, n. 4. o.
Klassificering. f. 2. (Class—.]
KLASSIFIKATION.–––––tschön, f. 3.
Indelning i klasser. [Classific—.]
KLASSIKER, klåssick’r, m. 5. Klassisk
författare. [Cl —.]
KLASSISK, a. 2. (Egentl.: Af första klassen)
Som kan tjcna lill mönster, utmärkt, af försia
rangen. K. författare. K-a litteraturen (i
inskränktare bem.). de gamla Grekernes och
Homar-ncs litteratur. [Cl—.]
KLASSISKT, adv. Som en klassisk författare.
Skrifva k. [Cl —.]
KLASSLÖTTERI, n. 3. Lotteri, indelade i
vissa klasser, allt efter större och mindre insatser
och vinster. [Cl —.]
KLASTALS, KLASVIS, adv. I klasar.
KLATSCH! klåttsch, int. (fam.) Ord, hvarmed
genom likhet i ljudet betecknas smällen af en
pisksläng. — S. m. 2. (fam.) Pisksläng. Gifva
hästarna en k.
KLATSCHA, klåltscha. v. n. 4. (fam.) Smälla
med en piska. K. pa, gifva flera piskslängar
efter hvarandra. K. lill, gifva en pisksläng.
KLAUDERA, v. a. 4. Innesluta inom
klau-deringstccken eller klamra. — Klaud e rande,
n. 4. o. Klaudcring, f. 2. [Cl—.]
KLAUDERINGSTECKEN, n. 6. Klamra, som
i skrift eller tryck tillkännagifver, alt det, som
deraf omslutes. hör tillsammans. [Cl —.]
KLAUSUL, –ul, m. 3. (lat. Clausula)
För-behåll vid ett fördrag eller testamente. iCl—.]
KLAV, m. 3. (lat. Clavis, nyckel) 4) (i musik)
Det olika rum i notsyslemet, som för olika
instrumenter eller stämmor begagnas att beteckna
samma ton. Man har sålunda Bas-, Diskanl-,
Alt-, Violinklav, m. fl. — 2) (fig.) a) Hvad som
innehåller förklaringen af diktade namn, ord, af
ett diktadt alfabet, o. s. v. K-en lill ett
chiffer-alfabel. — b) Förklaringen af någol mörkt,
otydligt, hemligt. Hvar skall jag finna k-en lill
denna hemlig hel? [Clav.]
KLAVER, -ér, n. 5. (fr. Clavier) 4) Se
Klaviatur. — 2) Ett bekant slränginsirument med
tangenter. — Ss. K-makare, -sträng,
-spelare. [Cl-.]
KLAVERHARPA, -crhårrpa, f. 4. Ett slags
harpa, som är försedd med klaviatur.
KLAVERMAKAREBORR, -èr—ba rr, m. 2.
Sc Tryckborr.
KLAVIATUR,–––––-ür, f. 3. Samleliga
tangenterna på ett tangentinstrument. [Cl —.1
KLAVI-CYMBAL, klåvisymmbål, m. 3. Elt
slags klaver, till formen likt ett flygclfortepiano.
med små pennor, som knäpple strängarna. Cl—.1
KLEM, klémm, n. sing. (fam.) Se Klemande.
KLEMA, klcmma. v. n. 4. K. med, behandla
med alllför stor cfterlåtenhet, alltför öfverdrifven
ömhet och omsorg. Hon k-r för myckel med
sina barn. K. med sig.
KLEMANDE, n. 4. Förhållandet, att man
klemar.
KLEMIG, klcmmig, a. 2. öfverdrifvet
ömtålig i afseende på helsa, smak, tycken; veklig.—
Klemighel, f. 3. — Klcmigl, adv.
KLEN, a. 2. (t. klein) 4) Som har ringa
krafter, svag, dålig. En k. karl. Derlill är han
för k. K. i arbete. Den sjuke är mycket k.
— Syn. Se Svag. — 2) Späd, ömtålig, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
