Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klippig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLI
KLO
827
KLIPPIG, a. 2. Full af klippor.
KLIPPING, m. 2. L 1) Ett slags prägladt
mynt, i äldre tider. Kallades så, emedan dess
kant var afklippt i räta linien — 2) (mynlv.)
Benämning på små mynt, som präglas medelst
klippverk.
KLIPPING, m. 2. II. Beredt get- och
lamskinn, eller så kalladt Danskt skinn.
KL1PPINGSHANDSKE, m. 2. pl. —
handskar. Handske, förfärdigad af klipping (II).
KLIPPJERN, n. sing. Platt knippjern.
KLIPPMOSSA, f. 4. Elt moss-slägle på
skogs-klippor. Anoectangium.
KLIPPNING, f. 2. Handlingen, då man
klipper.
KLIPPNINGSTID, m. 3. Den lid pä året, då
får klippas.
KLIPP-PRESS, m. 2. Ell slags maskin,
hvarmed hål uthuggas i metallbleck.
KLIPPREF, n. B. Sammanhängande stengrund
i hafvet. som än är öfver, än under vattnet.
KLIPPSVALA, f. i. En art Svala, i
Nordamerika; bygger sitt bo vid klippor och boningar.
Hirundo fulva.
KLIPPVERK, n. B. Maskin, hvarmedelsl vid
myntverk små mynt präglas. Kallas äfv.
Slagverk.
KLIPPVÄGG, f. 2. Brant och jemn sida af
en klippa, liknande en vägg.
KLIPSK, klfppsk, a. 2. (af Klippa) Slug,
förslagen, illistig. Säges både om person och sak,
både i god och dålig bcm., och ofta hälft på
skämt. En k. karl. Det dr en k. flicka; hon
lålcr ej narra sig så lätt. K-a ögon. K-a
svar. — Syn. Se Slug. — Klipsk het, f. 3.
— Klipskt, adv.
KLISTER, n. sing. Förbindningsmedcl,
bestående i en tunn gröt af mjöl och vatten eller i
en lösning af lim i vatten. K. till väf.
KLISTERBORSTE, m. 2. pl. — borstar.
Borste, hvarmed klister påslrykes, t. ex. vid
väf-nad.
KLISTERBRÄDE, n. 4. Bräde, hvarpå i vissa
handtverk klistring förrättas.
KLISTIR, -fr, n. 3. (t. Klyslier, af grek.
Klysma) Läkemedel i flytande forrn, som
inspru-tas i ändtarmen. — Kallas äfv. Lavemang. [Kly-.]
KL1STIRSPRUTA, klistirsprüta, f. 4.
Särskilt slags spruta, som begagnas, för atl insprula
kiislir i ändtarmen. [Kly— .]
KLISTRA, v. a. 4. öfverstryka med klister.
K. väf. K. fönster, täta dem medelst beläggning
i kanterna med klistrade pappersremsor. K.
kartor på duk, fästa dem medelst klister på duk.
— K. fäst, fästa med klister. K. igén, medelst
klistring täppa, täta. K. ihöp, med klister
hopfoga. K. i’n, infästa med klister. K. néd,
besudla, nedsmutsa med klister. K. Öfver, mcd
klister Öfverstryka. — Klistrande, n. 4.
KLISTRIG, a. 2. Besudlad, nedsmord med
klister.
KLISTRING, f. 2. 4) Förrättningen, då man
klistrar. — 2) Ställe, der något är bopklistradt.
Gå upp i k-en.
KLO. m. 3. pl. klor. 4) Hornaktig, spetsig,
krökl betäckning på vissa däggdjurs och fåglar—
nes lår. K-rna på en katt, en örn. (Fig.)
Komma, vara i ens k-r, i ens våld. Hafva
någon i sina k-r, i sill våld. Slippa ur ens
k-r, ur ens våld. — 2) Benämning på kräftors
och humrars fötter. — 3) Säges om vissa delar
•f verktyg o. d., som likna klor. — 4) Udd på
en gaffel. — B) (bot.) Kronbladets nedre, smalare
del. — 6) (skepp.) Den inre, gaffelformiga ändan
af en bom eller gaffel. — 7) Ett stycke jern,
med en spetsig hake i ena ändan och i den andra
en ring; brukas att släpa timmer med. — Ss.
K-lik.
KLOA, v. a. 4. Förse (verktyg o. d.) med
klor.
KLOAK, kloåck, m. 3. (lat. Cloaca)
Underjordiskt aflopp för orenligbet. — 2) Ställe, der
orenlighet samlas.
KLOCKA, f. 4. (af forntyska ordet klochen,
klocken, klappa, slå) 4) Ihåligt, rundt, upptill af
ringa vidd, nedtill utvidgadt och öppet verktyg af
metall, hvarmedelst, genom en inuti uppvid fästad
kläpp, klingande ljud frambringas, när kläppen
slår emot de yttre kanterna. K-korna i ell lorn.
Ringa med k-korna. K. på en dörr. —
Bildar flera sammansättningar, såsom: Torn-, Kyrk-,
Ring-, Port-, Dörrklocka, m. m. — 2) Ur. Har
fålt sin benämning af den klocka (se bem. 4),
som i slag- och repeterur ända till nyaste lider
begagnats, för all framkalla ljuden vid timslagen.
K-n slår lolf. Hvad är k-n? hvad tid på
dygnet visar urtaflan? K-n är Ho. — Då liden
omedelbart följer efler, förkortas ordet vanligtvis
till kl., t. ex.: Kl. 10. Fi spisa kl. 2. Solen
går ned kl. % 8. — 3) Se Dykarklocka. —
4) (vid gaslysningsanstaller) Ell stort och
merendels cylindriskt kar, hängande upp och ned i ett
annat ännu större, vattenfyldl kar. — B) (bot.)
a) Klockformig blomma. — b) Se Klockblomsler.
— Ss. Klockformig, -kläpp, -lik, -ljud,
-lon.
KLOCKARE, m. B. Kyrkotjehare, som
förvarar kyrknycklarna, har vårdom i kyrkan förvaffde
saker, besörjer ringningen m. m. — Ss.
Kloc-karlön, -syssla, -Ijensl.
KLOCKAREBOL, n. B. Gård på landet,
anslagen lill boställe ål klockare.
KLOCKAREGÅRD, m. 2. Ställe, gård, hus,
der en klockare bor.
KLOCKARKATT, c. 4. Se Kär.
KLOCKARKÄRLEK, m. sing. (fam. skämlv.)
Ömma känslor, Ömhet. Han har en k. lill den
flickan, (lig.) lill den sysslan, skulle gerna vilja
komma ål dem. Del är en liten k. dem
emellan.
KLOCK BLOMMA, f. 4. 4) Klockformig
blomma. — 2) Se äfv. Klockblomsler.
KLOCKBLOMMIG, a. 2. Som har
klock-formiga blommor.
KLOCKBLOMSTER, n. B. Örtslägtet
Cam-panula.
KLOCKFODER, n. B. ell. KLOCKFODRAL,
kla ckfodrål, n. 3. o. B. Fodral till elt vägg- ell.
fickur.
KLOCKGALGE, m. 2. pl. — galgar. Den
träställning, i hvilken klockan på ett fartyg hänger.
KLOCKGJUTARE, m. B. Handlverkare, som
förfärdigar ringklockor, m. m.
KLOCKGJUTERI, n. 3. Verkstad, ställe, der
ringklockor m. m. förfärdigas.
KLOCKGODS, n. sing. Sammansatt metall,
bestående af 400 delar koppar och 2B delar tenn.
Kallas äfv. Klockmelall.
KLOCKGRODA, f. 4. Ett slags groda, hvars
läte liknar en på afslånd börd klockringning.
Bombinator igneus.
KLOCKLJUNG, m. sing. Se Kärrljung.
KLOCKMETALL ell. KLOCKMALM, m.sing.
Se Klockgods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
