Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
KNO
K NY
KNOTA, v. n. 4. Yttra missnöje. K. öfver
något. — Syn. Brumma, Knorra, Grumsa, Fnurra.
— Kno tan de, n. 4.
KNOTAKE, m. 5. En, som ofta knotar, är
fallen för att knota.
KNOTFISK, m. 2. Se Knorrhane.
KNOTIG, a. 2. Som har stora, utstående
knotor.
KNOTT, knå’tt, n. 5. Stinkande insekt af
Tvåvingarna, stor som en fluga, brun; i polartrakterna,
till oerhörd mängd. Slratopogon pulicaris.
KNOTTER, n. sing. Knottror på huden, tätt
och i mängd.
KNOTTRA, f. 4. Helt liten, knappt märkbar
upphöjning på huden.
KNOTTRIG, a. 2. Full mod knottror.
Bildar sammansättningen Småknoltrig. —
Knott-righet, f. 3.
KNUBB, m. 2. Se Kubb.
KNUBBIG, a. 2. (fam.) Kort, men mycket fet.
— Knubbighel, f. 3.
KNUFF, rn. 2. Stöt med axeln, armbågen,
knytnäfven eller hela sidan af kroppen. Gifva
någon en k.
KNUFFA, v. a. 4. Stöta lill med axeln,
armbågen, knytnäfven eller hela sidan af kroppen.
K. ell. k. lill någon. K. bort, fram, i n, néd,
omkull, ut. K. sig fram, genom knulTningar
bana sig väg fram. — K-s, v. d. 4) Gifva
knuffar. Låt bli all k. — 2) (v. recipr.) Gifva
hvarandra knuffar. De började med all k., men
snart kommo de i fullt slagsmål. — K-d, part,
pass. Brukas adjcklivt, i del lägre
umgängssprå-ket, i samma mening som: Sårad, slött,
förolämpad, förtörnad. — Knuffande, n. 4.
KNUFFNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
knuffar. — 2) Se Knuff.
KNUSSEL, n. sing. (fam.) Se Knussleri.
KNUSSLA, v. n. 4. (fam.; t. knausern) Visa
Öfverdrifven och småaktig sparsamhet. —
Knuss-lande, n. 4.
KNUSSLARE, m. 5. (fam.) En, som är böjd
för att knussla.
KNUSSLERI, n. 3. (fam.) Knussligt beteende.
KNUT, m. 2. I. (af Knyta) 4) Förening af
begge ändarna utaf ett band, snöre, o. s. v. eller
af tvenne hörn af en duk, ett kläde, en handduk
o. s. som göres på det sätt, att snibbarne
slingas om hvarandra och hårdt tilldragas. Befästa
med en k. Lösa upp en k. Den Gordiska
k-en, se Gordisk. — 2) Dylik slinga, som göres
antingen i snibben af något mjukt (t. ex. en
näsduk) eller på något ställe af ett band, rep, o. s. v.
Slå k. på en näsduk, en tråd. (Fig. fam.) Slå
i k., säges om en uppväxande, då hans växt
tyckes liksom stå stilla. Slå k. på näsan, rynka
näsan af ovilja, hån, spotskhet. — 3) (fig.)
Svårigheten, den väsendtliga punkten i cn sak, cn
fråga. Deri ligger k-en. Lösa k-en eller
gåtan. — 4) Ställe på cn väf, der en knut slagit
sig på någon tråd. — 3) Fogarne af timren på
ett och samma ställe af en vägg i ett timradt
trähus, från takel ned till grunden. Del fryser
så, all del smäller i k-arna, är ganska stark
köld. Utom k-en ell. k-arna, utom hus, t. ex.:
Jlan kommer ej utom k-arna, han vel aldrig
hvad som sker utom k-arna. — 6) (bot.)
Knu-tigt uppsvälld led på cn stjelk.
KNUT, m. II. (slaviskt ord) 4) Kort
läderpiska till afslraffning, i Ryssland. — 2) Slag med
cn sådan piska. Gifva k. Afslraffa med k.
KNUTA, v. n. 4. I. (fam.) Draga lott på det
sätt, att en knut slås på en af snibbarna utaf
en näsduk, hvarpå denna gömmes i handen, så
att endast det yttersta af de sammanlagda
snibbarna synes, då lotten faller på den, som far
knuten.
KNUTA, v. a. 4. II. Gifva knut, afstrafTa med
knut.
KNUTIG, a. 2. 4) (om väf) Full med knutar.
— 2) (bot.) Så kallas cn stjelk. då den består af
flera afdelningar, liksom sammanfaslade den ena
ofvan den andra genom knutigt uppsvällda leder.
KNUTLED. m. 3. (bot.) Knutig led på en stjelk.
KNUTPISKA, f. 4. Piska med knutar.
KNUTSTRAFF, n. 3. Afslraffning med knut
(II).
KNUTTRIG, a. 2. (fam.) Vresig.
KNY, n. sing. Svagt ljud. (Fam.) Hvarken
knäpp eller k., icke ringaste ljud.
KNYCK, rn. 2. Plötslig och häftig, men kort
ryckning uppåt med hufvudel. Göra, slå en k.
på nacken.
KNYCKA, v. n. 4. Göra en knyck. K. på
nacken.
KNYTHAFRE, m. sing. Ett slags fodergräs.
Avena elaiior. Kallas äfv. Hafregräs, FromcotaL
Franskt Raygräs.
KNYPPELDYNA. f. 4. Liten, ofvantill
stoppad. lutande låda eller pulpct, som begagnas vid
knyppling.
KNYPPELMÖNSTER, n. 3. Mönster för
spetsar, som knypplas.
KNYPPELPINNE, m. 2. pl. — pinnar.
Benämning på hvardcra af de 3 tum länga,
svart-vade träpinnar, sorn begagnas vid knyppling. och
på hvilka garnel är upplindadl.
KNYPPELTRÄD, m. sing. Tråd, som begagnas
till knyppling.
KNYPPLA, v. a. 4. Tillverka spetsar på
knyppeldyna medelst knyppclpinnar. K. spetsar.
— Knypplande, n. 4. o. K nypplin g, f. 2.
KNYSTA, v. n. 4. (farn. af Kny) EgentL:
yttra ett svagt ljud. Han törs inte k., törs ej
säga ett ord.
KNYTA, v. a. 3. Impf. Knöl. Sup. Knutit.
Part. pass. Knuten. 4) Göra knut eller knutar.
K. en knut. (Fig.) K. ell band, en förbindelse
med någon, ingå en förbindelse. K. elt
vänskapsband. K. äkla band. K. vänskap,
äktenskap, ingå v., ä. K. af, se Af knyta. K. fäst,
fästa genom knytning. K. fö’r, slå cn knut för
öppningen af något, t. ex.: K. för en säck. K.
igén, ihop, genom knytning tillsluta. K. Tn,
innesluta, instoppa och knyta till om. K. öm,
omkring, ombinda och tillknyla. K. öm, äfv.
knyta ånyo. K. lill, knyta; äfv. åter knyta
nigot. som gått upp i knuten; äfv. k. tTll ell. al,
draga hårdare till en knut. K. upp, se
Uppknyta. — 2) K. handen, näfven, hårdt hoptrycka
fingerlederna inål handen. (Fig. fam.) K. näfven
i byxsäcken, ej våga yttra sin vrede. — 3)
Medelst knytnål förfärdiga. K. mössor, schalellcr,
m. m. K. nät, binda nät. — K. sig, v. r. om
växter) Sluta sig ihop och formera hufvud. Kålen
börjar k. sig. — Knytande, n. 4.
KNYTE, n. 4. (af Knyta) 4) Duk, kläde,
handduk o. s. v., hvaruli något blifvit inknutet.
Eli k. med kläder. — 2) (fam.) Litet k., qvinoa
af ganska kort växt.
KNYTKAFLE, m. 2. pl. — kaflar. Litet
tunt, glatt, jemnbredt, åt ömse sidor
afsmal-nandc trä, hvaröfver maskorna bindas vid
knyl-ning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
