Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knifsmidja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNI
KNO
635
KNIFSMEDJA, f. 4. En knifsmcds verkstad.
KNTFSMIDE, n. 4. 4) Tillverkning af alla
»lags knifvar. — 2) Benämning på samtliga varor,
sorn af knifsmed tillverkas.
KNIFSTÅL, n. sing. Sådant slags stål, som
begagnas för tillverkning af knifvar.
KNIFSUDD, m. 2. 4) Udden af en knif. —
2) Så mycket af ett ämne, som kan få rum derpå.
En k. sall.
KN1FVAS, v. d. 4. (pop.) 4) Slåss med
knifvar. — 2) (fig. fam.) Tvista, träta.
KNIP, n. sing. Se Knipning. K. i magen.
KNIPA v. a. 3. Impf. Knep. 4) Klämma med
tång eller annat dylikt. K. mcd glödande
tänger. Impersonell säges: Del k-per mig i magen,
jag känner smärta i magen liksom af något
knipande. — K. af, se Af knipa. — K. ihop, genom
knipning hoptrycka. K. ihop läpparna, bårdt
hoptrycka dem. — K. lill, al, hardt tillklänima
med något knipande. (Fig. fam.) Kölden k-per
lill, blir skarp. — 2) (fig. fam.) Fånga, taga, stjäla,
tillegna sig. — Syn. Se Taga. — 3) (sjöt.) K. i
vinden, segla myckel tält bidevind. —
Knipande, n. 4.
KNIPA, f. 4. 4) Ändarne af en kniptång, eller
den del, hvarmed man kniper. — 2) (fig. fam.)
Trångmål. Vara i k-n. Vara i k. för
penningar. — Syn. Se Trångmål.
KNIPA, f. 4. Simfågel, 19 tum lång, med
kroppens undersida hvit, öfversidan hos äldre
hanar rent svart, hos de yngre och honorna med
hvita eller blågrå fjäderkanter. Fuligula clangula.
Kallas äfv. Dopping, Hvitsida.
KNIPBÄNDSEL, m. 2. pl. — bändslar. (skepp.)
En bändsel om ett öga, i hvilket ell tåg
fasthål-les medelst en knop.
KNIPFULL, kni p full, a. 2. (fam.) 4) Helt och
hållet full. — 2) Helt och hållet berusad.
KNIPHAMMARE, se Knipphammare.
KNIPNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
kniper. — 2) Smärtsam känsla i magen, liksom af
något knipande. K-ar i magen. Hafva, fä
k-ar.
KNIPPA, f. 4. (af Knapp, urspr. Knut)
Samling af en mängd hopbundna saker. En k. lök.
Binda i k-por. — Bildar flera sammansättningar,
såsom: Lök-, Risknippa, m. fl.
KNIPPA, v. a. 4. K. ell. oftare k. ihop,
hopbinda i knippor.
KNIPPE, n. 4. Se Knippa.
KNIPPEVIS, adv. I knippor.
KNIPPEL, m. 2. pl. knipplar. (föga brukl.)
Sc Knölpåk.
KNIPPHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Mindre vattenhammare, hvarunder stångjern eller
stål ulsmides till hvarjehanda smärre arbeten eller
ämnen, såsom alla slags knippjern och
manufak-tursmide.
KNIPPJERN, n. sing. 4) (i vidsträckt
mening) Benämning på stångjern. af mindre
dimensioner, än som under vanlig stångjernsharnmare
kan åstadkommas. Inbegriper då äfven Bult-och
Bandjern. — 2) (i inskränkt mening) Elt slags
fyrkantigt eller platt jern, som bindcs i knippor på
% Sk®, 8. 10 eller 12 stänger i hvar knippa.
KNIPPSMED,m.3. Smed, som smider knippjern.
KN1PPSTÅL. n. sing. Ell slags stål,
egentligen Stcyerrnarkerslål.
KNIPSK, kni ppsk, a. 2. eller
KNIPSLUG, a. 2. (fam.) Ganska slug. —
Knipslughet, f. 3. — Knipslugt, adv.
KNIPTaNG, f. 3. pl. — län ger. (lekn.) Etl
slags tång, som användes, för att afskära tunna
trådar, äfvensom för all borttaga smärre bitar af
tunna bleck.
KMTTELVERSER, m. 3. pl. (l.
Knüllelver-se) Parvis rimmande verser, utan bestämdt lika
meter, med fri rytm.
KNOCKA, v. n. 4. (jäg.) Säges om tjäder-ocb
orrhönans lockläte.
K NODD, knå’dd, m. 2. (speord) Bodbetjent.
KNOGA, v. n. 1. (fam.) Spara Öfverdrifvel. K.
ihop, samla genom snålhel. — Syn. Gnida. —
Knogande, n. 4.
KNOGARE, m. 3. (fam.) En, som knogar. —
Syn. Se Girigbuk.
KNOGE. m. 2. pl. knogar. Den yttre
upphöjningen på en fingerled, då fingret krökes.
KNOP, m. 2. (skepp.) Knut > ändan eller
buglen af ett tåg. Far tygel gör 10 k-s farl, 10
knoplängder på logglinan.
KNOPP, m. 2. (bot.) Början till hvarje
stam-eller grenbildning, på ell eget sätl omgifven af
ett större eller mindre antal outvecklade blad.
Trädel går i k. K-en öppnar sig. Blomman
utvecklas ur sin k. — Ss. K-full. -lik.
KNOPPAS, v. d. 1. Få knoppar, slå ul i
knoppar. Träden k.
KNOPPGRÄS, n. 3. örten Cenlaurca
sca-biosa.
KNOPPLAF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.) Elt
lafslägle. Cenomyce.
KNOPPLÖK, m. 2. (bot.) Sådan lök, som efler
någon tids förlopp affaller ifrån moderväxteh och
utvecklar sig lill ny planla.
KNOPPNING, f. 2. 1) Knoppars utveckling
på träd eller andra växter. — 2) Tiden, då delta
sker.
KNOPPSILKE, n. sing. Groft flocksilke.
KNORLA, knarla, f. 4. Ringel af
knor-ligt bår.
KNORLA, kna rla, v. a. 4. Göra knorlig. —
K. sig, v. r. Blifva knorlig. — Knorlande,
n. 4. — K n or lin g, f. 2.
KNORLIG, a. 2. Sägcs om bår, då del af
naluren är krusigt. K-l hår. — Knor lighel,
f. 3.
KNORR, m. sing. indef. Cirkelrund krökning.
Katten slår k. på råmpan.
KNORR, m. 2. (fordom) Etl slags
utomordentligt stora skepp, med höga kaslell i för och
akler.
KNORR, n. sing. Se Knorrande.
KNORRA, v. n. 4. (bibi.) Knota.
KNORRANDE, n. 4. ibibl.) Knölande.
KNORRHANE, m. 2. pl. — hanar.
Tagg-fenig fisk, 2 fot lång, med breda svarta,
blåkari-lade fenor. Trigla Hirundo. Kallas äfv. Knotfisk.
KNORRSIMPA, f. 4. En art Simpa, i
Brasilien, 10 till 12 tum lång; gräfver ner sig i
sandbottnen och låler höra ell knorrande läte, när hon
oroas. Cottus grunniens
KNORRIG, a. 2. (bibi.) Som ofta knorrar;
fallen för att knorra.
KNOSTER, knösUr, n. 3. (af isländ. Knosa,
krossa) Grof hammare, slägga, som brukas lill all
sönderslå stenar, o. s. v.
KNOSTRA, v. a. 1. Sönderslå med knostcr.
— Kn oslr ande, n. 4. o. Kn os l rin g, f. 2.
KNÖT, n. sing. 4) Yttring af missnöje.
Denna åtgärd förorsakade ell allmänt k. —
2) Yllradt missnöje.
KNOTA, f. 1. (af Knyta) 4) Tjockändan af
en benpipa. — 2) (särskilt och vanligare) Se Kola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
