Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Konfedererad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RON
RON
848
KONFEDERERAD, a. 2. Förenad genom
förhund. — Substanlivt: De k-e, de förbundne.
[Co -.] ,
KONFEKT, kånnfä ckt, m. o.n.S. (ila]. Con fello,
af medelt. lat. Confeclio) Benämning pä
hvarjehanda slags läckerheter af socker eller
mandelmassa. tillagade af sockerbagare.
KONFEKTDOSA, f. i. Dosa, hvari man
plägar hafva konfekt.
KONFEKTPÅSE, m. 2. pl. — påsar.
Papperspåse med konfekt uti.
KONFEKTTALLRIK, m. 2. Tallrik, hvarpå
konfekt är upplagd.
KONFERENS, kånnferä nns, m. 3.
Sammankomst lill gemensam rådplägning,* isynnerhet af
furstar, ministrar, sändebud, angående politiska
angelägenheter. [Co —.]
KONFERERA, v. n. i. Rådslå gemensamt
vid konferens. [Co—.]
KONFESSION, kånnfässchön, f. 3.
Trosbekännelse. [Co —.]
KONFESS1ONS-FÖRVANDT.
kånnfässchöns-förvånnt. m. 3. TrosfÖrvandt. [Co —.]
KONFIDENTIEL, kånnfidänntsiä’ll, a. 2. 1
förtroende meddelad. [Co—.]
KONFIGURATION,––––––- tschön, f. 3. Den
figur, konturerna af elt föremål framställa. [Co—.]
KONFIRMATION, kånnürrmalschön, f. 3. (i
lutherska kyrkan) Religionsceremoni, då de, som
första gången skola begå Herrans nattvard, efler
undergångel förhör, gchom ell af preslen hållet
tal, liksom ånyo upptagas i församlingen och
deras döpelseförbund bekräftas. [Co—.]
KONFIRMERA, v. a. 4. Bekräfta en ung
krislens döpelseförbund. Jfr. Konfirmation. —
Konfirmerande, n. 4. o. Konfir mer ing,
f. 2. [Co-.]
KONFISKABEL. kånnliskåb’1, a. 2. Som kan
konfiskeras. [Confisc —.j
KONFISKATION, kånnfiskatschön, f. 3. 4)
Indragning af förbrytares gods till staten. — 2)
Beslag å till införsel förbjudet eller lullförsnilladt
gods. [Confiscation.)
KONFISKERA, kånnfiskèra ell. kånnfischèra,
v. a. 1. (lat. Confiscare, af Fiscus, statskassa)
Indraga till det allmänna, förklara förverkad, laga
i beslag, lägga beslag på. — Konfiskerande,
n.4. o. Kon fi sker ing, f. 2. [Confisccra, [-Kon-üscera.]-] {+Kon-
üscera.]+}
KONFITUR, kånnfity’r, m. 3. (fr. Confilure)
Frukter eller rötter, inlagda i socker, honung ell.
sirap. [Co —.]
KONFLIKT, kånnflfckt, m. 3.
Sammanstötning; strid, tvist. [Conflict.]
KONFONIUM. se Kolofonium.
KONFORM AT10N, kånnfårrmatschön, f. 3.
Bildning, daning till formen. [Co —.]
KONFORMER/k SIG. v. r. 4. K. sig efler,
rätta, lämpa, foga sig efler. [Co—.]
KONFORMIST, kånnfårrmisst, m. 3.
Benämning på anhängarne af den biskopliga kyrkan
i England. [Co—.]
KONFORMITET, - —ét, f. 3. Likformighet.
(Co -.]
KONFRONTATION, kånnfrånntalschön, f. 3.
Vittnens eller anklagades inställande och
förhörande i hvarandras närvaro. [Co —.]
KONFRONTERA, kånnfrånntèra. v. a. L
Inställa och förhöra vittnen eller anklagade i
hvarandras närvaro. — Konfronterande, n. 4. o.
Kon f ron ler in g, f. 2. [Co —.]
KONFUNDERA, kånnfunndèra, v. a. 4.
För
brylla. — Konfunderande, n. 4. o.
Knn-fundering, f. 2. [Co—.]
KONFUS, kånnfys, a. 2. Förbryllad. [Co—.
KONFUSION, kånnfuschön, f. 3. 4) Oreda,
villervalla. — 2) Förvirring, förbrylladl
sinnestillstånd. [Co —.]
KONG. kå’nng, m. 2. Sammandraget af
Konung. Brukas numera sällan, utom i vissa
provinser.
KONGESTIONj kånnjästschön, f. 3. (med
Vätskors trängning till elt visst håll och deraf
förorsakad slockning. [Co —.]
KONGLIG, a. 2. Se Kunglig. Brukas
na-stan endast i förvallningsslil, t. ex.: Kongliga
Majestät och Kronan. Förkortas vanligen tiU
Kgl., t. ex.: Kgl. Förordningen af 1762»
KONGLIGIIET. se Kunglighet.
KONG LIGT, se Kungligt.
KONGLOMERAT, kännglomerål, n. 3. o. 5.
(geul.) Slen, beslående af mekaniskt, genom
enkelt ell. sammansatt bindemedel, förenade stycken
af flera olika mineralier. [Co—.]
KONGREGATION, kånngregalschön, f. 3 1
Sällskap af andeliga eller verldsliga personer, som
lefva tillsammans efter samma reglor. — 2)
Benämning på vissa andeliga brödraskap hos
katolikerna. — 3) Päfvelig högsta domstol af
kardinaler och prelater. [Co —.]
KONGRESS, kånngrä’ss, m. 3. 4) Möte af
sändebud till afslutande af fred eller andra
fördrag. — 2) Lagstiftande församlingen i
Amerikanska Förenta Frislaterna. [Co —.]
KONGRUENS, kånngruä’nns, f. 3.
öfverens-stämmelse, likformighet. [Co —.]
KONGRUERA, v. n. i. örverensstämma.
sani-manpassa. [Co —.]
KONGSGÄSTNING, f. 2. (ford.) Skyldigheten
att gästa konungen och hans följe, da han var
stadd på resa genom riket.
KONGSHUS, n. S. (gam.) Hus, slott, der
ko-nunganie bodde.
KONGSLJUS, n. 5. Örtslägtel Vcrbascum.
Gult K., en art deraf, med hög, rak stjelk och
gula blommor. V. Thapsus.
KONGSSRJUTS, m. 3. Skjuls, som äger
rum, då någon af kongl. familjen reser genotn
landet.
KONGSSPEL, n. 5. Se Krigsspel.
KONGSSPIRA, f. i. Ört med stora guldgula
blommor och blodröd öppning. Sceptrum
Caro-linum.
KONGSÅDRA, f. 1. Viss del af sjöar, åar
och strömmar, sorn icke får stängas.
KONGSÄNGSLILJA, f. L Se Damspelslüja.
KONISK, a. 2. (mat.) Kägelforrnig. K.
sektion, kroklinie, som uppkommer, dä en kon
skares af elt plan.
KONJEKTUR, kånnjäcklür, f. 3. Gissninc
[Co-]
KONJUGATION, kånnjugatschön, f. 3. (gram.;
Sättet, huru ett verb konjugeras. [Co —.]
KONJUGERA, v. a. 4. (gram.) Genom
böjning eller på annat sätt förändra elt verb, så a’t
derigenom dess olika förhållanden (person,
numr-rus, lempus och modus) betecknas. — Kan
ju-ger an de, n. 4. [Co—.]
KONJUNKTION, kånnjuncklschön, f. 3. i)
Sammanfogning, förening. — 2) (grain.) Partikel,
sorn sammanbinder ord och meningar. Bindeord.
— 3) (astr.) Planeters läge, då de. på sitt slörsia
afstånd ifrån jorden, hafva solen emellan sig uch
jorden. [Conjunctiun.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
