Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Konsignera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
KON
KON
KONSIGNERA, kånnsiggnèra, v. a. 1.
(han-delsL) Öfversända varor till cn person att
försäljas i kommission. — Konsignerand e, n. 4.
o. Kon s i g ne ring. f. 2.
KONSISTENS, kånnsistä’nns, f. 5. 4)
Stadighet, täthet, tjockhet. — 2) Fasthet, bestånd.
[Co -.]
KONSISTORIEL, kånnsistoriä’ll, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på ett konsistorium.
[Co —ell.]
KONSISTORIUM, kånnsistöriumm, n. 3. pl.
— or ier. Andclig embcismyndighet i elt stift,
för kyrko- och skolangelägenheter. — Skrifves
äfv. Consislorium.
KONSJONELL, kånnschonä’11, m. sing. Se
Kochenill.
KONSKRIRERAD, kånnskribèrad, a. 2.
Inmönstrad till krigsljenst. [Co—.]
KONSKRIPTION, kånnskripplschön. f. 3.
Ut-skrifning till krigstjenst. [Co —.]
KONSKRIPTIONSSKYLDIG, a. 2. Skyldig
all låta utskrifva sig till krigstjenst. [Co—.j
KONSOL, kångsåll ell. kånnså’ll, m. 3. (fr.
Console) 4) Kragsten. — 2) Spegelbord, pelarbord.
(Co
KONSOLBORD. kånngså’lbörd ell.
kånnsall-börd, n. 5. Spegelbord, pelarbord.
KONSOLIDERA, kånnsolidèra, v. a. 4. 4)
Befästa. stadga. — 2) Anvisa fond till säkerhet för
afbetalning på statsskuld. —
Konsoliderande, n. 4. o. Kon solidcring, f. 2. [Co—.]
KONSONANT, kånnsonånnt, m. 3.
Mcdlju-dande bokstaf, medljud, d. v. s. som ej kan
utsägas utan tilihjelp af en vokal. [Co—.]
KONSONERA, v. n. 4. Medljuda,
samman-klinga. K-nde toner, hvilka ljuda tillsammans
på elt för örat angenämt salt (i motsats till
Dis-sonerande). [Co —.]
KONSORT, kånnså’rrt, m. 3. (mest i plur.)
4) Delägare i ett företag. — 2) (fig. fam.)
Lik-sinnad kamrat. [Co—.1
KONSPIRATION, kannspiratschön, f. 3.
Sammansvärjning. [Co —.]
KONSPIRATÖR,––––––-ö’r, m. 3. En, som är
delaktig i en sammansvärjning. [Co —.]
KONSP1RERA, v. n. 4. Sammangadda sig.
[Co —]
KONST, f. 3. (af Kunna) 4) (subjektivt;
utan plur.) a) Färdighet alt kunna göra,
förfärdiga, utföra något. Med k. gjord, utarbetad.
Kan äfv. sägas i fråga om vissa djur, t. ex.: Den
k., hvarmed bien bygga sina celler. — b) (estet.)
Förmågan aU bilda det sköna, att afspegla
skönhetens idé i yttre bilder, att gifva de inneboende
idealerna en motsvarande yttre form. — c) (fig.)
Skicklighet, slughet, klokhet. Med mycken k.
förslår han alltid all leda samtalet, dil han
behagar. — 2) (objektivt, mcd plur.) a) (i allm.)
Sättet att göra, förfärdiga, utföra något, efter
vissa reglor. K-en all sy, all slicka, att
skrifva, alt göra vers. Vara utmärkt skicklig i
en k. — b) (i inskränkt mening) Hvarje utöfning
af elt yrke, efler bestämda reglor och föreskrifter,
med en genom öfning förvärfvad mekanisk
färdighet och i afsigt att derigenom frambringa ell
åsyftade föremål. K-en all garfva läder, all sy
kläder, alt smida, arbeta guld, silver, o. s. v.
— c) (eslet.) Framställning af skönhetens idé i
ytlrc bilder. Skön k., som behagar genom
framställning af det sköna. De sköna k-erna äro:
Bild-huggarekonsl, Målarekonst, Musik,
Byggnadskonst, Skaldekonst och Vältalighet. — d) Hemligt,
förborgadt, eller blott af få kändt sätt, medel att
göra, utföra, verkställa något, som fordrar
iakttagande af vissa reglor och öfning. K-en all
göra guld. En mästare i tusen k-er, se
Tusen-konsllare. Stjäla k-en af någon. Del är
ingen k., är icke svåri. Del är ingen k. all lefva
för den, som är rik. Göra k-er, uiföra
task-spelar- eller kortkonster. (Fam.) Göra en k. i,
ej fråga efler, sätta sig öfver. — Sc äfven
Trollkonst. — e) (fig.) Sättet alt utföra något svårt.
K-en all lefva lycklig. K-cn all behaga, all
öfver lata. Förstå k-en all ställa sig in. — f)
(fig.) K-er, knep, upptåg. Bruka k-er. Del är
bara k-er af honom. — Syn. Schoser. Fukter.
— 3) (tekn.) Vattenuppfordrings-maskin vid
gruf-vor.
KONSTA, v. n. 4. (fam.) Hafva konster,
upptåger för sig.
KONSTANT, kånnstånnt, a. 4. (lat. Conslans)
Beständig, varaktig. [Co —.]
KONSTAPEL, kånnståp’1, m. 2. pl. — aplar.
(af medelt. lat. Constabularius, stall- ell.
lägerkamrat) 4) Underofficer vid artilleriet. — 2)
Po-lisbeljenl.
KONSTAPPARAT, kå’nnslapparåt. m. 3.
Sam-teliga redskap, verktyg ocb tillbehör för
ulöfvan-det af laskspclarkonsler.
KONSTARBETE, n. 4. Arbete, utfördt mcd
konst.
KONSTATERA, v. a. 4. (fr. Constater)
Bevisa, styrka, bekräfta. — Konstaterande,
n. 4. o. Konslaterin g, f. 2. [Co—.]
KONSTBERIDARE, m. B. En, som är öfvad
i den högre ridkonsten och offentligen förevisar
prof på sin skicklighet deruli.
KONSTBLEKE, n. 4. eller
KONSTBLEKNING, f. 2. Sättet att bleka på
ganska kort tid medelst gödsels behandling t
chlorvatten eller på annat sätt. Kallas äfv.
Kemisk blekning. Snällblekning.
KONSTBYGGNAD, m. 3. Byggnad för
vatten-uppfordringsverk vid en grufva.
KONSTDOMARE, m. B. En, som granskar
och bedömer konstverk jemte alll hvad som
angår skön konst.
KONST ELD, m. 2. Se Fyrverkeri.
KONSTELLATION, kånnslällatschön. f. 3. <)
Sljernornas ställning lill hvarandra, från jorden
betraktade. — 2) Stjernbild. [Co—.]
KONSTERFAREN ell. KONSTFÖRFAREN.
a. 2. neutr. — el. Erfaren, skicklig i ett yrke.
Brukas som predikat i utanskriften på bref till
handtverkare. Snickaren. K-rne, Herr N. N.
KONSTERNATION, kånnstärrnalschön, f. 3.
Bestörtning, förbryllelse. [Co—.]
KONSTERNERA, kånnstärrnèra, v. a. 4. Göra
bestört, förbrylla. — K-d, part. pass. Bestörl,
förbryllad. [Co —.]
KONSTFLIT, m. sing. Flit i utöfvandet af
handtverkskonst.
KONSTI YR VERK ARE, m. B. En, som
förfärdigar fyrverkeripjeser.
KONSTFYRVERKERI, n. 3. Konsten att
förfärdiga fyrverkeripjeser.
KONSTFÄRDIG, a. 2. Som har mycken
färdighet i en konst.
KONSTFÄRDIGHET, f. 3. Färdighet i en
konst.
KONSTFÖRENING, f. 2. Sällskap af
konstälskare, som genom uppköp och utställning af alla
slags konstverk söker främja konsten, uppmuntra
konstnären och utveckla folkets skönhctssiniie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
