Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Konstförvandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON
KON
851
KONSTFÖRVANDT, m. 3. Sättare eller
tryckare på ett boktryckeri.
KONSTGJORD, a. 2. Med konst gjord,
frambringad, till väga bragt. Motsatsen till Naturlig.
KONSTGREPP, n. 5. 4) Sätt, medel, utväg,
som lättar ett arbete. — 2) (Cg.) OloCigt medel
att uppnå ell mål. — Syn. Konst. Grepp, Streck.
KONSTGÅNG, m. 2. Se Slånggång.
KONSTHANDEL, m. sing. Handel med
målningar, kopparstick, statyer, vaser, kaméer,
in-slrumenler, curiosa, m. m.
KONSTHANDLARE, m. 8. En, som drifver
konsthandel.
KONSTHJUL, n. 8. Hjul, som begagnas att
drifva en konst (bem. 3).
KONSTIG, a. 2. 4) Gjord med konst. EU
k-l lås. — 2) Besynnerlig, underlig. En k.
menniska. Del vore väl k-t, om det icke skall
gå lill sluts. — Syn. Se Besynnerlig. — 3)
Listig, invecklad. K-a anläggningar. K-a
vägar. se Krokväg.
KONSTIGHÉT, f. 3. Egenskapen att vara
konstig. Jfr. d. o.
KONSTIGT, adv. 4) På ett konstigt sätt,
med konsL K. gjord. — 2) Besynnerligt. Gå
k. lill väga i en sak. — 3) Listigt. K. anlagda
planer.
KONSTITUERA, v. a. 4. 4) Utgöra (ett helt).
— 2) Förordna, utnämna. — K-nde, part. akt.
Adjeklivt brukas: K. församling, som stiftar
grundlagarna för en stat. [Co—.]
KONSTITUTION, kånnstilutschön, f. 3. 4)
KroppsbeskafTcnhet. — 2, Statsförfattning;
grundlagar. — Ss. K-senlig, -svidrig.
KONSTITUTIONEL, kånngtilutschonO, a. 2.
4) Som tillhör, har afseende på, samband med en
grundlag; bunden, beroende deraf; äfv. deraf
föreskrifven. — 2) Grundlagsenlig. — 3) (med.)
Grundad på kroppsbeskaffenhelen. K-lla
sjukdomar. — S. Anhängare af en grundlag. [Co—.]
[-KONSTITUTIONS-UTSKOTT,––––-tschöns-ütskå’lt,-]
{+KONSTITUTIONS-UTSKOTT,––––-tschöns-
ütskå’lt,+} n. 8. Utskott vid riksdagarna, som
bereder och i vissa fall afgör alla frågor om
förändringar i grundlagarna, om statsrådets
ansvarighet och om grundlagens rätta mening.
KONSTITUTIV,–––-i’v, a. 2. Väsendlligt
bestämmande. [Co —.]
KONSTITUTOR1AL,––––-ål, n. 3. o. 8.
Förordnande, hvarigenom cn person utnämnps att
föreslå en tjensl, ulan att dock erhålla fullmakt
derpå. [Co —.]
KONSTKABINETT,––––-nätt, n. 3. o. 8.
Ställe, der allehanda slags konstsaker och
kuriositeter förvaras. [- ca —.]
KONSTKÄNNARE, m. 8. — KÄNNERSKA,
f. 4. Person, som studerat och väl känner skön
konst i allmänhet eller någon särskilt af de sköna
konsterna, samt förslår alt bedöma konstsaker.
KONSTKÄNNEDOM, m. sing. Kännedom af
skön konst i allmänhet eller af någon särskilt
bland de sköna konsterna.
KONSTLA, v. n. 4. Bruka konster, list,
ränker, knep; krångla. K. börl, sc Borlkrångla.
— Kon silande, n. 4.
KONSTLAD, a. 2. Förställd, tillgjord. Elt
k-l väsende. K-l säll all vara. K. artighet.
— Syn. Se Låtsad.
KONSTLARE, m. 8. (föga brukl.)
Ränk-makare.
KONSTLÅS, n. S. Lås med endast för
ägaren kända inrättningar, hvilkas användande inan
nödvändigt måste känna, för alt kunna öppna låset.
KONSTLÖS, a. 2. 4) Gjord utan konst. —
2) Enkel, okonstlad. — Konstlöshet, f. 3. —
Konstlöst, adv.
KONSTMAK ARE, m. 8. 4) En, som gör
konster. Taskspelare. — 2) Se Bänkmakare.
KONSTMESSIG, a. 2. Som sker, göres eller
blifvit gjord efter konstens rcglor. K-l arbete.
— Kon s Imes si g he l, f. 3. —
Konslmes-sigl, adv.
KONSTMÄSTARE, m. 8. 4) Person, som
förstår att anlägga en vattenkonst eller har
upp-sigt öfver en sådan. — 2) Se Bi unnsmäslare. —
3) Sc Konstmakare.
KONSTNÄR, kå’nnstnä’r, m. 3. 4) Utöfvare
af skön konst. Artist. Jfr. d. o. 4. — 2) En,
som med utmärkt skicklighet, förenad med snille
och smak, ulöfvar någon mekanisk konst,
handt-verk, o. s. v.
KONSTNÄRLIG, a. 2. Som tillhör, har
afseende på, utmärker en konstnär. —
Konstnärligt, adv.
KONSTNÄRSKAP, -n. 3. Konstnärlig
skicklighet. Ett ar bele, som vittnar om sant k.
KONSTORD, n. 8. Ord, hvarmed ett föremål
eller ett begrepp i konst, yrke eller vetenskap,
betecknas. Kallas äfv. Teknisk term, Tekniskt
ord. Konstterm.
KONSTPOESI, kå’nnstpocsi’, f. 3. Det slags
poesi, som är bunden af vissa antagna konstreglor.
Motsatsen till Folkpoesi.
KONSTPRODUKT, kå’nnslprodückt, m. 3.
Alster af konstfärdighet.
KONSTRIK, a. 2. Gjord med mycken konst.
— Konslrikhel, f. 3. — Konstrikt, adv.
KONSTRUERA, v. a. 4. 4) Uppbygga,
upprätta, sammansätta, sammanfoga. — 2) (log.)
Framställa ett begrepp genom en detsamma
motsvarande åskådning. — 3) (geom.) Upprita en Ggur. —
4) (gram.) Sammanfoga orden i en mening. —
Konstruerande, n. 4. o. Konslr uering,
f. 2.
KONSTRUKTION, kånnstrucklschön, f. 3. 4)
Byggnad, sammansättning. — 2) Uppställning ell.
ordnande af delarna i ett helt. — 3) (geom.)
Upp-ritning af en figur. — 4) (gram.) Ordens
samman-fogning i en mening; ordställning.
KONSTRUKTIONS-ORDMNG, f. 2. (gram.)
Se Ordföljd.
KONSTSAK, f. 3. Mindre föremål, arbcladt
med ovanlig konstfärdighet eller som förråder en
högst sinnrik uppfinningsgåfva.
KONSTSAMLING, f. 2. Samling af konstsaker.
KONSTSCHAKT, n. 3. o. 8. Scbakt i en
gruf-va, der uppfordringsverket har sin plats.
KONSTSINNE, n. sing. Naturligt anlag och
kärlek för skön konst.
KONSTSKICKLIG, a. 2. Skicklig i en konst,
ett vrke. — Konstskicklighet, f. 3.
KONSTSKOLA, f. 4. Läroanstalt för dem,
som vilja egna sig åt någon af de sköna konsterna.
KONSTSNICKARE, m. 8. Se Ebenisl.
KONSTSNICKERI, n. 5. En konstsnickares
yrke.
KONSTSPRÅK, n. 8. Sammanfattningen af
de allmänt antagna konstorden.
KONSTSTYCKE, n. 4. 4) Se Konstsak. —
2) Utförandet af cn konst, som förvånar genom prof
på utomordentlig styrka, vighet, Öfning, o. s. v.
KONSTSVARFNING, f. 2. 4) Förfärdigande
på svarfstol af allehanda finare arbeten utaf ben,
born, elfenben, perlemor, sköldpadd, bernslen ocb
alla slags metaller. — 2) Se Guillochering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
