Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kontur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
KON
KON
KONTUR, kånntür, m. 3. (fr. Conlour)
Omkrets af en kropp ell. teckning. Utlinie. [Co—.]
KONTURTECKNING, f. 2. Teckning, der en.
dast föremålens ullinier äro uppdragna. [Co —.]
KONTUSION, kånntuscbön, f. 3. Skrubbsår,
märke efter stöt. • [Co —.]
KONUNG. kå’nunng, m. 2. Sammandraget
Kong och Kung, hvilket sednare nästan alltid
begagnas i talspråket. 4) a) (i äldsta tider) En
oafhängig, med högsta makten beklädd person i
en större eller mindre stat. Ursprungligen voro
konungarne antingen stamhöfdingar eller
krigs-höfdingar och öfverste presler. I Sverige bars
konunganamnet äfven af dem, som hade styrelsen
öfver någon de) af riket; likaledes af
krigshöfdin-gar; man hade således Fylkes-, Härads-, Näs-,
Skatt-, Här-, Sjökonungar. (Se alla dessa ord
på sina ställen.) — b) (nu) Titel på regenterna i
större sjelfständiga stater (Konungariken). K-en
i Preussen, Spanien, Sverige. 1 skrift brukas
äfv. prep. af, för alt utmärka det land, der cn
person är konung, t. ex.: K-en af Sverige och
Norge. K-en af Danmark. Delta iakttagcs
alltid i diplomatisk stil. (Talesätt) Fråga, om
kungen är adelsman, det förslås af sig sjelft. — 2)
Säges om vissa djur, dem man betraktar som de
ädlaste af sitt slag. Lejonet är djurens k.,
örnen fåglarnes. — 3) I följande bemärkelser
brukas alltid Kung: a) (i kortspel) Förnämsta
målaren i hvar färg. Spader kung. — b)
Förnämsta pjesen i schackspelet. — c) Den kägla,
som har sin plats i midten af en kägellek. — d)
(kem.) Se Regulus. — e) (fig.) Den förnämste,
styrande i ett samfund, sällskap, en viss klass af
menniskor. Anders Danielson var en lid
böndernas kung på riksdagarna. Se f. ö. Bi-,
Not-, Bönkung, m. fl. — Ss. Konungaborg,
-dotter, -krona,
-mord,-mördare,-mör-derska, -son, -stad, -stol, -styrelse,
-titel, -värdighet. Öfriga sammansättningar
ses under Kung och Kong.
KONUNG ABREF, n. 5. Öppet bref, utfårdadt
af en konung, rörande någon regeringsåtgärd.
KONUNGABÖCKERNA, f. 3. pl. def. Så
kallas de böcker i bibeln, hvilka innefatta
konun-garncs i Juda och Israel historia.
KONUNGAED, m. 3. Ed, som en konung,
då han tillträder regeringen, offentligen atlägger,
att lag styrka och frid hålla.
KONUNGAFÖRSÄKRAN, f. sing. indef. Se
Konungaed.
KONUNGAHUS, n. B 4) En konungs familj.
— 2) Se Konungaätt.
KONUNG ALÄNGD, f. 5. Förteckning på
konungarna i ett land.
KONUNGAMAKT, f. sing. En konungs makt
och myndighet i egenskap af regent.
KONUNGARIKE, n. 4. Land, som styres af
en konung.
KONUNGASÄTE, n. 4. Stad, der en konung
har sitt residens.
KONUNGAVAL, n. B. Tillfället, då en ny
konung skall koras.
KONUNGAVÄLDE, n. 4. Se Konungamakt.
KONUNGAÄTT, m. 3. Ätt, slägt, den
konungarne i elt rike tillhöra eller tillhört.
KONUNGSBLÅTT, n. sing. Finaste
kobolt-färg.
KONUNGSFRID, m. sing. (ford.) Förbud emot
enskilt hämd, under den lid konungen vistades i
ett landskap.
KONUNGSK, kå’nunngsk, a. 2. Som är
an
hängare af konungamakten, tillgifven konungen
och hans ätt. — Syn. Rojalistisk.
KONUNGSKHET, f. 3. Tillgifvenhet för
konungamakten, eller konungen och hans ätt. — Syn.
Rojalism.
KONUNGSLIG, a. 2. Som anslår, höfves en
konung; cn konung värdig.
KONUNGSNÄMD, m. 3. En af konung Erik
XIV inrättad högsta domstol.
KONVALJE, konnvållje, f. sing. Örlsläglet
Convallaria. Se f. ö. Liljekonvalje.
KONVENABEL, kånnvenåb’l, a. 2. Passande,
lämplig; tillbörlig. [Con —.]
KONVENANS, kånnvenånngs, f. 3. Antaget
bruk: det passande och tillbörliga. [Con—.]
KONVENERA, kånnvenèra, v. n. 4. Passa,
anslå. [Con —.]
KONVENT. kånnvä’nnt, n. 3. o. B.
Sammankomst; församling. Se Nalionalkonvent.
KONVENTIKEL, kånnvänntick’l, m. 2. pl.
— liklar. Hemlig, förbjuden sammankomst af
flera personer, för gemensamma andaktsöfningar.
[Co -.]
KONVENTION, kånnvänntschön, f. 3.
öfver-enskdmmelse, fördrag. [Co —.]
KONVENT1ONEL, kånnvinnlschonMll. a. 2.
Som grundar sig på öfverenskommclse eller
fördrag. [Co —
KONVERSABEL, kånnvärrsåb’1, a. 2.
Um-gängsam. [Co —.]
KONVERSATION, kånnvärrsalschön, f. 3.
Samtal vid sällskapligt umgänge, samspråk. [Co—.j
[-KONVERSATIONS-LEXIKON.–––––––tscböns-lä-]
{+KONVERSATIONS-LEXIKON.–––––––tscböns-
lä+} xikånn, n. pl. — lexika. Ordbok, upptagande
sådana ord, som förekomma under konversationen.
[Con — lcxicon.)
KONVERSATIONSSTYCKE, n. 4.
Tcater-pjes, som rörcr sig inom kretsen af del högre
borgerliga lifvel.
KONVEX, kånnvä’x, a. 2. Upphöjdt rund,
kupig. — Motsats: Konkav. [Co—.]
KONVEXITET, kånnväxilél, f. 3. Rund
upphöjning, kupighet. [Co —.]
KONVEXSPEGEL, kånnvä’xspcg’1. m. 2. pl.
— speglar. Spegel med rundt upphöjd yta.
KONVOJ, kånnvå j, m. 3. (fr. Convoi, eng.
Convoy, af lat. Cum och Fia) 4) Det beskydd,
som handelsfartyg under krigstider åtnjuta af vissa
derlill kommenderade örlogsskcpp. — 2)
Handels-flolla, som till skydd beledsagas af krigsfartyg.
[Convoy.]
KONVOJERA, kånnvåjcra, v. a. 4. 4) Säges
om krigsfartyg, som beledsaga handelsfartyg, till
betäckning. — 2) (fam. skämtv.) Beledsaga. [-[Con-voyera.]-] {+[Con-
voyera.]+}
’ KONVOJ-KOMMISSARIAT,
kånnvaj-kåm-missariåt, n. sing. (ford.) Benämning på den
styrelse, som förvaltade konvojmedlen. [Convoycn—.]
KONVOJMEDEL, kånnvåjtnéd‘1, n. B. pl.
Vedel, som samlades genom viss afgifl på
inkommande och utgående varor, och som användes till
konvojer, för att freda sjöfarten för
Barbaresk-stalernes sjöröfveri. [Convoy —.]
KONVOLUT, kånnvolüt, n. 3. o. B. Omslag.
[Co -.]
KONVULSION, kånnvullschön, f. 3.
Oregelbunden ocb ofrivillig ryckning i musklerna.
[Co -.]
KONVULSIVISK, a. 2. Krampaktig. [Co —.]
KOOPERATION,––––––Uchön, f. 3.
Medverkan. Skrifves äfv. Coo—.
KOOPERERA, v.n.l. Medverka. Äfv. Coo—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
