Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kontradiktion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON
KON
855
KONTRADIKTION, kånnlrodicktschön, f. 3.
Motsägelse. [Co —.1
KONTR ADIKTÖRISK, a. 2. Motsägande
[Conlradict —.]
KONTRADIKTORISKT, adv. (log.) K.
motsatta begrepp, motsatta begrepp, af hvilka det
ena endast innebär elt förnekande af det andra,
t. ex.: lärd, och icke lärd. [Contradict —.]
KONTRAFAGOTT, kå nnlrafagå tl, m. 3.
Fa-gott, som står en hel oklav djupare än den
van-liga. [Co—.]
KONTRAFUGA, ka’nntrafüga, f. 4. (i musik)
Så kallas en fuga, när dess gång är motsatt till
gången i en uti samma tonstycke förutgången
fuga. [Co—.]
KONTRAHENT, kånntrahä’nnt, m. 3.
Person, som ingår fördrag. [Co—.]
KONTRAHERA, v. n. i. Sluta fördrag. [Co—.]
KONTRAKT, kånntråckt, n. 3. o. 5. i)
Skriftligen afTattadt fördrag om något rättsförhållande.
Enlig med, grundad på k. — 2) Del al elt
bi-skopsstift, innefattande flera pasloraler, hvilka slå
under prostens (kontraktsprostens) öfveruppseende;
äfv. kalladt Probsleri. — Adj. 4. Lam,
borttagen.— Ss. K-senlig, -smessig. [Conlract.]
KONTRAKTSPROST, kånntråcklsprössl, m. 2.
Pastor, som har öfveruppseende öfver elt kontrakt
eller probsteri. Kallas äfv. Häradsprost. [-[Con-tractsprobsl.]-] {+[Con-
tractsprobsl.]+}
KONTR AM ANDERA, v. a. 4. Gifva återbud
om något, återkalla (en gifven befallning,
beställning). — Kontra manderande, n. 4. o.
K o n t r a m a n d e r i n g, f. 2.
KONTRAMARK, kånntramårrk, m. 3. 4)
Tecken, som man erhåller, då man vid
uppförandet af ett skådespel, en konsert, går ut, för alt
vid återkomsten åler blifva insläppt. Biinärke. —
2) Märke, som erhålles, då man vid ingången till
en offentlig bal. maskerad o. s. v. aflemnar sina
yllerplagg, på det man kan vara säker, alt vid
uppvisandet deraf återfå desamma utan (örvexling
med andra. Molmärke. [Co —.]
KONTRAMARSCH, kå’nntramårrsch , m. 3.
(kriffsv.) Marsch i motsatt riktning till den, som
förut följts.
KONTRAMINA, kå’nnlrami’na, f. 4. 4)
(for-tif.) Mina, sorn anlägges emot en fiendllig mina.
Motmina. — 2) (fig. fam.) Mollist. [Co—.]
RONTRAMINERA, v. n. 4. 4) (forlif.)
Anlägga motminor. — 2) (fig. fam.) Använda mollist.
(Co -.]
KONTRAMÄRKE, n. 4. (handelst.)
Initialbok-stäfverna af en afsändarcs firma, under
hufvud-märket på afsändningsgods.
KONTRAORDER, kå’nnlraå’rd’r, m. S. (fr.
Contre-ordre) Återkallande af en order, befallning.
[Co-.]
KO NT R A P A R T, kå’ n nt ra på r l, m. 3. Se Motpart.
KONTRAPARTI, kå’nnlraparrli’, n. 3. 4) (i
musik) Andra diskanlen. — 2) Motparli.
KONTRAPUNKT, kå’nntrapünnkt, m. sing.
(i musik) 4) (ford.) All flerstämmig musik. — 2)
(nu) Konsten att till en gifven melodi sätta andra
slämmor. Enkel k., hvarje beledsagande stämma.
Dubbel k., stämmornas konstmessiga förvexlande,
den ena med den andra. [Conlrapunct.]
KONTRAPUNS, kå nntrapünns, m. 2. (lekn.)
Särskilt puns, som förfärdigas, för att göra
fördjupningar i en puns. [Co — .1
KONTRAREVOLUTION, kå’nntrarevolutschön,
f. 3. Revolution i motsatt syftning till cn
föregående revolution. [Co—.]
KONTR ASIGNANT, —siggnånnt, m. 3. Den»
som kontrasignerat en handling. [Contrasignent.]
KONTR ASIGNATION, - - siggnalschön, f. 3.
4) Handlingen, då man kontrasignerar. — 2) En
kontrasignants namnteckning. [Co —.]
KONTRASIGNERA, kånntrasiggnèra, v. a. 4.
Teckna sitt namn under en handling efler en
annans namnteckning, till bekräftelse, eller för att
ikläda sig ansvaret för handlingen. —
Kontra-signerande, n. 4. o. Kon trasigncring,
f. 2. [Co -.)
. KONTRAST, kånntråsst, m. 3. (ital.
Contrasto, af Contrastare, motstrida) Hvad som sirider
emot något annat, motsats, afbrott. Göra k. [Co—.)
KONTRASTERA, v. n. 4. Bilda motsats,
af-broll; sticka af (emot något eller emot hvarandra).
[Co —]
KONTRAVALLAT1ONS-LINTE,
——tschöns-linje, f. 3. (fortif.) Förskansningslinic, som
anlägges, för att betäcka de belägrande mot utfall
ifrån fästningen. [Co—.]
KONTRAVISIT, —i t, m. 3. Visit, som
gö-res hos någon till besvarande af en förut gjord.
Molvisit. [Co —.]
KONTR1BUERA, v. a. 4. Bidraga, skatta. —
Kon Ir ibueran d e, n. 4. [Co—.]
KONTRIBUTION, kånntributschön, f. 3. 4)
Skattebidrag, ulskyld. — 2) (milit.) Utskrifning
af penningar och annat i fiendeland. [Co—.]
KONTROLL, kånnlra II, m. 3. (fr. Conlröle,
af Conlre-röle. molregister) 4) En embetsmans
motanteckningar emot en annan, till säkerhet för
riktigheten. — 2) (i allm.) Tillsyn, all någol lill—
går rikligt och lagenligi. — 3) Stämpel pä
arbeten af guld, silfver och lenn, som utvisar, alt
metallen äger sin vederbörliga halt. [Co —.]
KONTROLLERA, v. a. 4. 4) Föra
molräk-ning eller motanleckning till säkerhel för
riktigheten af en annans räkenskap eller anteckningar.
— 2) Förse med konlrollsläinpel. — 3) (fig.)
Hafva uppsigt öfver, vaka öfver ens uppförande. —
Kontrollerande, n. 4. o. Konlrollering,
f. 2.
KONTROLLSTÄMPEL, m. 2. pl. — stämplar.
4) Stämpel, hvarmed guld, silfver och tenn
kontrolleras. — 2) Det derigenom åsatta märket. So
Kontroll, 3. [Co —.]
KONTROLLSTÄMPEL-AFGIFT, f. 3. Afgifl,
som betalas vid konlrollering af guld, silfver och
tenn. [Co —.]
KONTROLLSTÄMPLA, v. a. 4. Förse med
kontrollstämpel. — Kontrollstämplande,
n. 4. o. Konlrollslämpling, f. 2.
KONTROLLVERK, n. 5. K-et, embetsverk,
hvars åliggande är alt konlrollstämpla alla guld-,
silfver- och tennarbeten, som i riket förfärdigas.
KONTROLLÖR, m. 3. 4) Tjensteman, som
kontrollerar en annans räkenskaper eller
anteckningar. — 2) Tjensteman, som sätler
kontroll-slämpel å guld-, silfver- och lennarbelen. [Co—.]
KONTROSS, kå’n-lräss, m. 2. (i lägre språket)
Liderliga qvinnor.
KONTROVERS, kånntrovärrs, f. 3. Lärd,
isynn. teologisk ivist. Stridsfråga. [Co—.]
KONTRÄR, kånnirä’r, a. 2. (fr. Contrairc,
lat. Contrarius) 4) Motsatt, slridig. — 2) Som
är emot, vidrig, motig.
KONTRÄRT, - ä’rt, adv. (log.) K. motsatta
begrepp, motsatta begrepp, af hvilka det ena icke
hlolt innebär ett förnekande af det andra, utan
der-jemte uppställer en motsats, t. ex.: rik och fattig.
KONTUMACIEDOM, se Contumaciædom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
