- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
861

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Korsvis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOR

KOR

861

KORSVIS, adv. I korsform, i kors. Lägga
k. Gå k.

KORSVÄG, m. 2. 4) Tvenne vägar, som korsa
hvarandra. — 2) Stället, der detta sker.

KORSÅNGARE, körsånngare, m. 3. 4) En,
som vid gudsljensten sjunger i koret af en
kyrka. — 2) Sångare, som tillhör kören vid en
opera.

KORSÖRT, kå’rrsö’rrt, f. 3. (bot.) En art
Kohvele. Melampyrum cristatum. — 2) Se
Allmän Boört.

KORT, kört, n. 5. (fr. Carte, lat. Charla) 4)
Aflångt fyrsidig pappskifva med målade figurer,
hvilken begagnas till spel. Spelkort. Högt, lågl k.,
som i spel har hög, låg valör. Goda, dåliya k.,
i spel fördelaktiga eller tvärtom. Spela k., spela
med begagnande af spelkort. Gifva, kasta, lägga
k., se Gifva, <5cc. Blanda k., blanda om korten
mcd hvarndra, innan man ger, o. s. v. Se f. Ö.
Blanda, Lägga, Spå, Tilla. — Har flera
sammansättningar, såsom: Spel-, Tarock-, Piket-,
Cambiokort. m. fl. — 2) Se Sjökort. Platt k.,
sjökort öfver en mindre del af jordens yta,
kon-slrueradt under det oriktiga anlagande, alt denna
del är plan. Växande k., der alla meridianer
äro parallella och laliludsgraderna växande. — 3)
Se Inlrädeskorl, Adresskort, Nolifikalionskorl,
Bjudningskorl — Ss. K-fabrik, -fabrikör,
-målning, -tillver knin g.

KORT, kå rrt, a. 4. 4) Som har föga längd,
eller som icke har samma längd som en annan
sak. K. här. K. rock, kappa. K-a ben. Hafva
ena armen k-are än den andra. K. till
växten. K. och tjock. K. väg. K. afstånd. (Fig.
fam.) K. om hufvudet, som lätt blir stött,
tyck-mycken. — Syn. Slackig. — 2) (om lid) Som
icke räcker, varar länge. K. lid. På k. tid.
För k. tid sedan. K. vinter, sommar. Om
vinlern äro dagarne k-a. Lifvel är k. Han
dog efter en k. sjukdom. K. andcdrägt, då
man andas lätt och med svårighet. (Både egenll.
o. fig.) Göra pinan k., hastigt verkställa något,
som förorsakar smärla, lidande, sorg, harm, vrede.
Göra processen k., i all hastighet, utan omsvep
och tidsutdrägt, afgöra något. — 3) (i fråga om
tal och skrift) Af föga utsträckning, ej lång. Ell
k. bref, tal. K. bön, predikan. K. tealerpjes.
K-a reglor. — 4) Som ej länge uppehåller sig
med något. Säges om tal. Vara k. i sill tal.
Preslen var k. Jag vill vara k., jag skall i få
ord omtala, framställa saken. — S) Som ej
upptar lång väg. K a dagsresor. K. segling. —
6) K. syn, då man icke ser på långt håll. K.
minne, som snart glömmer. K.’ slafvelse, som
uttalas på hälften så kort tid som en lång. K.
lon, hastigt utstött, som ej ulhålles. K. svar,
i få ord. K. skrifsäll, fåordigt och
sammanträngd!. K. sås. för lite! simmig. Gifva k.
besked, helt hastigt, med få ord allärda. K.
galopp, då hästens språng hejdas, så att man icke
kommer fortare än i mindre traf. Komma till
k-a (gammal böjd kasus), blifva öfvervunnen,
komma efter; äfv. ej uppnå sitt mål, misslyckas. —
Adv. 4) Kort lid. Predika, tala k. Innan k.
K. förut, derpå, der ef ter. — 2) Med få ord.
Svara k. K. sagdl. K. och godt, i få ord,
kor-teligen. ulan omsvep. — 3) Betecknar äfv. kort
utrymme, längd, afstånd. Han har bundit sin
häsl för k. (Fig.) Hålla någon k., strängt. —
Ss. K-armad, -bent, -halsad, -hårig,
-luggi g, -svan si g, [Kårl, Korrl.]

KORTA AF, se Afkorla.

KORTBLAD, körlblåd, n. 5. Eli spelkort,
som begagnas till annat ändamål än spel.

KORTBUK, kå’rribük, m. 2. Ell slags fisk.
Cepola.

KORTELIGEN, kå’rrteligänn, adv. I korthet,
med få ord.

KORTHET, kå‘rrthét, f. 3. 4) Ringa längd.
Bockens, väggens k. — 2) Kort varaktighet.
Tidens k. — 3) Föga utsträckning, fåordighet, få
ord. Uppsatsens, predikans k. 1 k. sagdl.
[Kårt —. Korrt —.]

KORTHUS, körlhüs, n. S. 4) Flera kort, med
kanterna sammanställda mot hvarandra, så atl de
framte någon likhet med hus. Barn roa sig att
bygga k. — 2) (fig. fam.) Lösligt uppfördi hus;
äfv. mycket litet hus.

KORTKLIPPT, kå’rrtkli’ppl, a. 4. Säges om
något, som blifvit klippt nära intill, så att del är
hell kort. K. hår.

KORTKONST, körtkå*nnst, f. 3.
Taskspc-larkonst, som göres med kort.

KORTKUNG, kdrtkünng, m. 2. (fig. fam.)
Kung utan makt, blott till namnet.

KORTLEK, körllék, m. 2. Fullständig
samling af kort, som begagnas vid spel. En k.
beslår af 52 kort. — Man har för öfrigt Piket-,
Cambiolek; se dessa.

KORTMAK ARE, kört–-, m. 5. En, som
tillverkar spelkort.

KORTMÅLARE, kört––––––, m. 3. Arbetare,
som målar spelkort.

KORTON, körtön, m. 3. En orgels stämning,
då den står en half ton bögre än efter vanlig
stämgaffel.

KORTPAPPER, körlpåppcrr, n. 3. Papper,
som begagnas lill kort.

KORTPENNINGAR. körtpä’nninngarr, m. 2.
pl. Penningar, som sammanskjutas af spelande, för
alt godtgöra kostnaden för inköpta nya kort.

KORTRAFFEL, kdrtrafTl, n. sing. Elt slags
hasardspel mcd kort.

KORTSKUREN, kå rrtsküränn, a. 2. neutr.—
el. Afskuren helt nära intill.

KORTSKÄR ARE. körlschä’rare, m. 3.
Arbetare, som sönderskär de färdiga arken till
särskilta kort.

KORTSPEL, körtspél, n. S. Sådant slags spel,
hvarvid spelkort begagnas.

KORTSPELARE, m. 3. — LERSKA, f. 4. En,
som spelar kort.

KORTSTÄMPEL, körtslä’mmp’1, m. 2. pl. —
stämplar. Hallstämpel, som åsältes spelkort.

KORTSYNT, kå’rrtsy’nt, a. 4. 4) Som icke
ser på långt håll. — 2) (fig.) Föga förutseende.

KORTSYNTHET, f. 3. Egenskapen att vara
kortsynt (både egentl. o. fig.)

KÖRTTÄNKT, kå‘rrttä’nckt, a. 4. Som icke
tänker mycket för sig. — Syn. Se Obetänksam.
— Adv. Obetänksamt

KORTVINGE. kå’rrtvfnnge, m. 2. pl. —
vingar. Ett slags insekt. Necydalis.

KORTVÄXT, kå rrtvä xl, a. 4. Kort lill växten.

KORUKA, körüka, f. 4. Plätt af färsk
ko-träck.

KORUM, körumm, n. sing. (egenll. Chorum,
ackus. af lat. Chorus) Böneandakt, som soldater,
på marsch eller i läger, hålla morgon och afton.

KORUND, korünnd. m. 3. Se Stjernsafir.

KORVETT, kårrvätt, m. 3. Liiet
snällse-glande. tremastadt örlogsskepp ulan batteri, men
med glatl lag på däck, utan back- och
skanskanoner. [Cor-.J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free