Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Korybanter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
KOR
KOS
KORYBANTER, kårybånnfr, m. 3. pl. (gam.
hist.) Cybeles eller Rheas prester, hvilka med
larmande musik firade hennes fester. [Co —.]
KORYBANTISK, kårybånntissk, a. 2.
Stormande, vildt, larmande; hänförd. [Co—.]
KORYFÉ, kåryfé, m. 3. (grek. Koryphaios,
af Koryphä’, hufvud) 1) Anförare för kören vid
Grekernes skådespel. — 2) (fig.) Hufvudman,
ledare. [Coryphé.J
KOS, förkortadl af Kosa, (fam.) Bort, borta.
Gå, springa, löpa, [ara, flyga sin k. Han är
sin k.
KOSA, f. 1. Viss bestämd riktning för segling,
äfv. för rörelse i allmänhet åt något visst håll.
Ställa sin k. norr ul. Ändra sin k., laga
annan k. Förlota rätta k-n. — Förmodas hafva
kommit af det franska Cours eller det engelska
Causey.
KOSJUS, m. sing. örten Polemonium
cæru-leum.
KOSKÄLLA, f. 1. Skälla, som bindes om
halsen på ko, hvilken går i vall, för att af ljudet
hafva ledning, när man vill söka upp kon eller
den hjord, hon tillhör.
KOSMETISK, kåssmétissk, a. 2. (från grek.)
Förskönande. K-a medel, skönhetsmedel. [Cos—.]
KOSMISK. kå’ssmissk, a. 2. (af grek. Kosmos,
verld) Som tillhör, angår, har samband med hela
verldssystemet, har sitt ursprung, sker utom
jorden. [Cos-.]
KOSMOGONI, kåssmågånf, f. 3. Lära om
verldens daning. [Co —.]
KOSMOGRAFI, kåssmågraff, f. 3. Lära om
verlden, för så vidt den kan uppfattas genom
blotta förnimmelsen. En del af Kosmologien.
[Co — phie.]
KOSMOGRAFISK, a. 2. Som har afseende
på kosmografien. [Co —.]
KOSMOLOGI, kåssmålåji’, f. 3. Lära om
verlden i dess helhet. [Co — gie.]
KOSMOLOGISK, kassmålåjissk, a. 2. Som
tillhör, har afseende på kosmologien. [Co—.]
KOSMONOMI, kåssmånåmi, f. 3. Lära om
de allmänna lagar, efler hvilka den fysiska verlden
styres. [Co — mie.]
KOSMOPOLIT, kåssmåpålft, m. 3.
Verlds-borgare. [Co —.]
KOSMOPOLITISK, a. 2. Verldsborgerlig.
[Co-.) . .,
KOSMORAMA, kassmaråma, m. 3. pl. —
ramer. (af Kosmos, verld, oeh Horao, jag ser)
Elt slags tittskåp eller äfven rum, der man
genom titthål får beskåda målningar, föreställande
märkvärdiga utsigter, hvilka genom förstoringsglas
visa sig i naturlig storlek. [Co —.]
KOSOPP, m. 2. Sc Kosvamp.
KOSSA (slutet o), f. 1. (pop. o. i barnspråket)
Sc Ko.
KOSSAK, kåsåck, m. 3. Ett slags rofdjur af
Hundslägtet, i trakten af Cap och i Nubien, till
färgen gulgrått. Canis Cossac.
KOST, kå sst, m. sing. Mat. Hafva fri k.
Gifva någon k. och lön. K. och kläder. God,
dålig k.
KOSTA, kå’ssta, v. a. 1. 1) Gälla i pris.
Hvad k-r del? Del k-r 100 r;dr. Uret har
k-t honom 20 r:dr. Dessa band k. 6 sk. alnen.
Del k-r bra, mycket. (Talesätt) K-r del någol,
så smakar del ock någol, väl är det dyrt, men
så har man ock njutning deraf. — Syn. Gälla.
— 2) Förorsaka, medföra kostnad. Sonen k-r
fadren mycket. Kuren k-r myckel. — 3)
Er
fordra. Delta arbete k-r mycken tid, möda,
mycken svett, eflertanka. Den saken har k-t
mig mycken tid. Segern k-de mycket blod,
vanns ej utan mycken blodsutgjutelse. — 4)
Medföra förlust af. Barnets födelse k-de modren
lifvel, orsakade hennes död. Fälttåget k-de
honom en arm. Del har k-l honom friheten.
K. hvad del k. vitt, förlusten må bli huru slor
som helst. — 5) K. på’: d) Utgifva penningar till
nytta för någon eller till förbättring af en sak.
Han har k-l myckel på honom. ITan gör
nytta för hvad man k-l på honom. K. på
band lill en hall. — b) a) Medföra trötthet,
försvaga. Del k-r på att arbeta dag ul och
dag in. Det k-r på helsan, på krafterna. —
0) Förorsaka smärta. Del k-r på mig att
nödgas göra det. — K. ul, utgifva, utbetala. K.
ul mycket penningar.
KOSTBAR, a. 2. Se Dyrbar.
KOSTBARHET, f. 3. Se Dyrbarhet (begge
bem.).
KOSTBART, adv. Se Dyrbart.
KOSTELIG, m. fl., se Kostlig, 8ec.
KOSTFÖRAKTARE. m. 5. —TERSKA, f. 1.
(fam.) En, som icke vill äia annat än fin och
läcker mat. Brukas endast i det negativa
uttrycket: Ingen k., som gerna håller till godo med
hvad mal som helst; (fig.) icke noga i sina
njutningar. Han. hon är ingen k.
KOSTGÄNGARE, m. 3. En, som har sin
dagliga mat hos någon emot öfverenskommen
betalning. — Syn. Spisgäst.
KOSTHÅLL, n. 3. Tillhandahållande af
daglig mat åt andra emot öfverenskommen betalning
för viss tid. Vara i k. hos någon, vara spisgäst
hos honorn.
KOSTHÅLLNING, f. 2. Se Kosthåll.
Brukas mest i fråga om beskaffenheten af den mat,
som hålles spisgäslcrna tillhanda. K-en hos fru
N. är dålig.
KOSTLIG, a. 2. (af Kost) i) (egentl.) Högst
välsmaklig, läcker. K. mal, dryck. — 2) (i allm.)
Utsökt, högst förträfflig, ypperlig. En k. bok. —
3) Högst löjlig, narraklig. Del är verkligen k-L
Elt k-l äfventyr. — Kosllighel, f. 3. —
Kostligt, adv.
KOSTNAD, m. 3. Penningar, som utgifvas
för person eller sak. Han har förorsakat sin
far stora k-er. Beslå k-en för någol. Draga
halfva k-en hvar. Mcd mycken, ringa k.
Sälta sig i k., ådraga sig utgifter. Göra sig
onödig k. Komma en på mycken k. — Sx.
K-ser sällni n g.
KOSTNADSFRI, a. 2. neutr. — fritt. Som
medför ingen kostnad. K. undervisning.
KOSTNADSFRITT, adv. Utan kostnad. K.
spisa hos någon.
KOSTNADSFÖRSLAG, n. 3. o. 3. Förslag,
innehållande ungefärlig beräkning af de blifvande
kostnaderna vid elt företag. Göra upp k-el för
en jernvägsanläggning.
KOSTNADSRÄKNTNG, f. 2. Räkning. som
upptager kostnaderna vid ett förelag eller eljest
i och för någons räkning.
KOSTPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar, som
någon får till sin dagliga mal, i stället för ko$L
Hans betjent får k. Hafva k.
KOSTSAM, a. 2. Som kosiar mycket, medför
stora kostnader, dyr. Sägcs icke om hvad som
köpes och säljes. En k. resa. K-l förelag.
KOSTSAMHET, f. 3. Egenskapen all vara
kostsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
