Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Krigsartiklar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRI
KRTGSARTIKLAR, kri’ggsarrtf’cklarr, m. 2.
pl. Lag, rörande krigstukten i ett land. [—ticlar.]
KRIGSBEFÄL, n. 5. 4) Befäl, kommando vid
en krigshär. Hafva, få ell k. I denna bem.
mindre brukligt. — 2) Befälhafvande vid en
krigshär. både högre och lägre.
KRIGSBULLER, n. 5. Se Krigsoroligheler.
KRIGSBUSS, m 2. (fam.) Käck krigare.
KRIGSBYGGMÄSTARE, m. S. Person, som
är kunnig i krigsbyggnadskonslen med hvad
derlill hörer.
KRIGSBYGGNAD, m. 3. 4) Byggnad,
uppförd till försvar eller anfall i krig. — 2)
Uppförande af sådan byggnad.
KRIGSBYGGNADSKONST, f. 3. Konsten att
uppföra och anlägga alla slags byggnader, sorn i
krig äro nödiga. Innefattar Befäslningskonslen
jemte anläggande af mililärvägar ocb
krigsbryg-gors byggande.
KRIGSDANS, m. 3. Af krigiska, isynn. vilda
folk anställd dans, för att fira början af ett krig
eller en vunnen seger.
KRIGSDEPARTEMENT, krfggsdeparrtemånng,
n. 3. Afdelning af en statsförvaltning, som
handlägger krigsärenderna.
KRIGSEXPEDHTON, krfggsäxpeditschön, f. 3.
4) Se Krigståg. — 2) Så kallades äfven, före år
4840, den afdelning af konungens kansli, der
försvarsverkets ärender behandlades och af hvars chef
de föredrogos inför konungen i statsrådet.
KRIGSFACKLA, f. 4. (fig.) Se Krig slåga.
KRIGSFOLK, n. sing. Personer, som höra
till en krigshär.
KRIGSFOT, m. sing. På k., adverbialt
uttryck, som betyder: 1 det skick ett rikes armé
sig under krigstid befinner, i afseende på antal,
utredning, stånd, o. s. v.
KRIGSFYRVERKERIKONST, f. 3. K-en,
konsten alt tillverka alla sådana slags
fyrverkeri-pjcser, som brukas i krig, t. ex. bomber, granater,
m. m.
KRIGSFÅNGE, m. 2. pl. — fångar. En,
som blifvit tillfångatagen i krig.
KRIGSFÖRKLARING, f. 2. öppen och
offentlig förklaring, hvarigenom ett folk, en stat,
en regering tillkännagifver, att den befinner sig
i krigstillstånd med ett annat folk o. s. v., och
ämnar att med vapen bekämpa detsamma.
KR1GSFÖRNÖDENHET. f. 3. Sak, som
behöfves för utförandet af ett krig.
KRIGSFÖRRÅD, n. 3. o. 3. Förråd af
krigs-förnödcnheler.
KRIGSFÖRRÄTTNING, f. 2. Företag emot
fienden, i Tält.
KRIGSGUD, m. 2. Krigets gud. Dos
Grekerna helte k-en Åres, hos Romarne Mars.
KRIGSGUDINNA, f. 4. Krigets gudinna. K-n
Bellona.
KRIGSGÄRD, m. 3. Bevillning för
underhållande af ett krig.
KRIGSHISTORIA, f. sing. Historia om alla
krig, som blifvit förda, eller särskilt om dem, en
stat, ett folk fört, eller äfven om elt enda särskilt
krig. t. ex. Tyska Trellioåra kriget.
KRIGSHJELP, f. 3. Hjelp, som en stat,
genom sändning af bjelptrupper, gör en annan, som
blifvit anfallen med krig. — 2) Se Krigsgärd.
Extra k., afgift, som presterskapet under
krigstider ulgör.
KRIGSHOFRÄTT, m. 3. Domstol, som
dömer i andra instansen i mål, hvilka angå
krigs-tjensten.
KRI 867
KRIGSHÄR, m. 2. Se Här.
KRIGSHÄROLD, m. 3. Härold, som
förkunnar krig.
KRIGSKANSLI, krFggskarmslF, n. 3. Kansli
vid en krigsminislère. [-cansfi, -kanzli, -kantzli.J
KRIGSKASSA, f. 4. Kassa till bestridande
af utgifterna under ett krig. [-cassa.]
KRIGSKOLLEGIUM, kriggskållégiumm, n.
sing. Embelsvcrk, hvilket har öfverinseendet och
vården af allt det, sorn angår rikets krigsmakt
och försvar lill lands.
coll — .1
KRIGSKOMMISSARIAT, krfggskåmmissariåt,
n. 3. o. S. Proviant-, förplägnings- och [-räken-skapsväscndet vid en armé. General-K-et, i
Sverige, benämning på ett embetsverk. som i Tält
drager omsorg för arméens underhåll, med hvad
derlill hörer. f-com—.]
KRIGSKOMMISSARIE, kn ggskåmmissårie,
m. 3. Högre tjensteman vid krigskommissariatet.
com —
KRIGSKONST, f. sing. Konsten att föra krig.
KRIGSKONTRABAND, kriggskånnlrabånnd,
n. sing. De varor, som en neutral stat, lill följe af
ingångna traktater, icke får sända till en [-krigförande makt, ulan att det af den andra
krigförande makten anses såsom ett brytande af
neutraliteten.
KRIGSKOSTNAD, m. 3. Kostnad i och för
ett krig. Betala k-erna.
KRIGSKÄMPE, m. 2. pl. — kämpar. 4) Käck
krigare. — 2) (fam.) Slagskämpe.
KRIGSLAG, m. 2. Se Krigsarliklar.
KRIGSLAGFARENHET, f. 3. Den del af
lagfarenhetcn, som handlar om kriget med derlill
hörande ämnen.
KRIGSLIST, f. 3. List, som begagnas i krig,
för att vinna någon fördel öfver fienden.
KRIGSLÅGA, f. sing. (fig.) Krig. Tända k-n,
gifva upphof till krig.
KRIGSMAKT, f. sing. Alla de yttre
hjclp-medel, som fordras lill förande af krig. K-en lill
lands och vallen.
KRIGSMAN, m. 5. pl. — män. Krigare. —
K-man na, gam. genit. plur., som ännu brukas
i vissa ordasätt, t. ex.: På k-manna vis, efler
k-manna sed, o. s. v.
KRIGSMANSHUS, n. 5. Wadslena k.,
offentlig inrättning, hvars ändamål är att lemna
understöd ål åldriga krigsmän af landlhären samt
deras enkor och barn.
KRIGSMANSHUSDALER, m. sing. K-n, afgift
af en daler, som till krigsmanshuset erlägges för
hvarje soldat, hvilken inskrifves i rullan.
KRIGSMANSKASSA, f. 4. Amiralüets-k-n,
offentlig kassa, hvarur lemnas understöd åt åldriga
krigsmän, som tillhört flottan, samt deras hustrur
och barn.
KRIGSMASKIN, —schfn, m. 3. Maskin, som
fordom begagnades vid belägring eller försvar af
fasta platser.
KRIGSMINISTER, kri’ggsmini’sst’r, m. 2. pl.
— minislrar. Hög embetsman, som står i spetsen
för en krigsminislère.
KRIGSMINISTÉRE, krfgpsministär, m. 3.
Embetsverk, som i en stat har högsta ledningen
af krigsärenderna.
KR1GSMUS1K, krfggsmusfk, m. sing. Sådan
musik, som brukas i krfg och passar att lifva
krigarnes mod.
KRIGSNÄMD. m. 3. (ford.) Krigsrätt.
KRIGSOMKOSTNAD, m. 3. So
Krigskostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
