Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kredensa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
KRE
KRI
KREDENSA. -dä’nnsa, v. a. 4. (ital.
Cre-denzare, bestyrka) Smaka förut af rätter och
drycker, innan man bjuder andra. Gammal
pläg-sed vid hof, till säkerhet för förgiftning. —
Kre-densande, n. 4. [Cre —.]
KREDENSBORD, - dä nnsbörd, n. 5. Litet
bord vid altarel i katolska kyrkor. [Cre —.]
KREDIT, -i’t. m. sing. (fr. Credil) i)
Anseende. Slå i mycken k. hos någon. Slå, komma
i k. — 2) Förtroende, isynnerhet i penningväg.
Hafva god k. Förlora k-en. — 3)
Beialnings-ansiånd. Ge någon k. på en vara. Han ger
ingen k. Taga varor på k. Lemna, sälja,
köpa på k. Ha k. hos någon. — Skrifves äfv.
Credil.
KREDIT, kréditt, se Credil.
KRED1TBREF, -i lbrév, n. 6. Skriftlig
förbindelse. hvarigenom utgifvaren skaffar
innehaf-varen kredit för en viss summa. — Äfv.
Crcdil-bref.
KREDITERA, se Credilera.
KREDITIV. –i’v, n. 5. o. 5. 4) Ställd
säkerhet för penningars lyftande. — 2) Skriftlig
fullmakt för elt sändebud. Visa sill k. — Äfv.
Crediliv. [—if]
KREDITOR, m. 3. (uttalas i pl. — törärr)
Borgenär. — Brukas endast i plur. — Äfv.
Cre-dilor.
KREDITSYSTEM, - i’lsystä’m. n. 3.
Borg-nings- eller lånesystem. — Äfv. Cre —.
KREDITUPPLAG, - i tüpplåg, n. 5. Upplag
i stapelstad af ulifrån införda handelsvaror, för
hvilka anstånd med tullafgifiernas betalande är
beviljadl.
KREJARE, m. 3. Ett slags fordom brukligt
örlogsfarlyg.
K RENELERA, v. a. i. (fr. Creneler) På
fristående murar anbringa skottgluggar för
suiåge-vär. — Krcnelerande, n. 4. o.
Krenele-ring, f. 2. [Cre—.]
KREOSOT, kreåsöt, n. sing. (af grek. Kreas,
kött, och Sozo, jag bevarar) Elt eget ämne i rök
och sot, som anses vara del egentligen
verksamma vid djurämnens förvarande genom rökning.
KREPINER, -fi’n’r, m. 3. pl. Ett slags
fransar med långa trådar.
KREPLING, kräpplinng, m. 2. En liten,
ständigt grönskande buskväU i fjälllrakier, med
ljusröda blommor. Azalea procumbens.
KREPP, krä’pp, m. (fr. Crèpc) Krusflor.
KREPPBAND, kräppbånnd, n. 5. Sc
Flors-band.
KRESTOMATI, se Chrestomalhi.
KR ET, n. 5. (fortif.; fr. Crèle) Krönets
af-skärning med yttre och inre
bröstvärns-doserin-garna.
KRETA, v. a. 4. (pop.) Tälja. — Kr el
ande, n. 4. o. Krelnin g, f. 2.
KRETI OCH PLETL (fam.) Allehanda slags
lägre folk; pöbel. — Uttrycket är hämtadl ifrån
bibeln och betyder egentligen: Skarprättarc och
löpare.
KRETIN, - in, m. 3. K-er, en art djuriskt
råa menniskor, i Schweiz &c., med afplattadt
hufvud, tjock hals, grofva anletsdrag, slappa
muskler, o. s. v.
KRETS, krélts, m. 2. 4) Hvad som har
cirkelform. går i cirkel. Ställa stolar i en k.
Silla i en k. — 2) a) Benämning på de tio stora
afdelningar, hvari romerska-tyska riket fordom
var indeladl. — b) Större eller mindre del af en
stal eller provins, i åtskilliga andra länder. — 3)
(fig.) a) Flera personer af särskilta familjer, som
umgås med hvarandra. De högre, förnäma
k-ar-ne. Han umgås i en k., der man ej tål någol
dåligl. — b) Befattning, verksamhet, lefnads- elL
samhällsställning, bildningslillslånd. Gå utom
sin k. Del ligger utom min k.
KRETSA, krèltsa, v. n. 4. (l. kreisen) Röra
sig, löpa, flyga i kretsar. — Kretsande, u. 4.
o. Kr el sn i ng, f. 2.
KRETSER, krä’tts’r, m. 3. pl. (L Krätz;
guldsm.) Aska, kol och sopor, som samlas efler
guldels och silfrels smältning och bearbetning.
KRETSFORMIG, a. 2. Som bar formen af
en cirkel.
KRETSGÅNG, m. 2. Se Cirkelgång.
KRETSLOPP, n. 5. Kretsfurmigt lopp.
KRETSMAKERI, n. sing. De arbeten, som
erfordras, för att uttaga guld eller silfver ur
kreiser.
KRETSRÖRELSE, f. 3. Rörelse, som fortgår
i cirkel.
KREVERA, v. n. 4. (fr. Crever, lat. Crepare)
4) Springa sönder. — 2) (fig. fam.) Omkomma,
dö. — Kreverande, n. 4. o. Krevering,
f. 2. [Cre—.]
KRI, n. 4. (skepp.) Inre k., knä. som
förbinder förstäfven med kölen. Yttre k., ell vid
nedra kanten af förstäfven fdstadl trästycke* som
tjenar all skydda densamma.
KRIA, kria, f. 4. (gr. Chria) Skriftlig
utveckling af ett visst uppgiftet ämne, för öfning.
KRICKA. f. 4. eller KRICKAND, f. 3. pL
— änder. Fågel af Andsläglel, 45 lum lång,
till färgen ganska mångskiftande, näbb, bea och
fötlpr svarta eller svartgrå. Anas crecca.
KRIG, n. 5. 4) Fiendlligt tillstånd emellan
folk, stater, furstar, då de med vapenmakt strida
mot hvarandra. Blodigt, rättvist, orättvist k.
Borgerligt, inbördes k., när medborgarne i en
stat äro i öppen strid med hvarandra. Lilla k-el,
som föres genom smärre truppafdelningar, i afsigt
alt oroa fienden och bevaka hans rörelser.
_4n-falla någon med k. Påföra någon k. Fora
k. emol någon. Föra, flylla k-el in i fiendens
land. Gå ut i k. Del går så lill i k. — Syn.
Örlog, Fejd. — 2) Säges i utsträckt mening, bade
egentl. och fig., om allt slags strid. Han ligger
jeml i k. med sina grannar. Föra k. emol
lasten, yppigheten. — Syn. Se Strid. — Ss.
K-fÖrande, -sanslal l, -sbedrift,
-sbe-fäl, -sbragd, -sbruk, -ser faren, -sfara,
-sflolla, -shjelle, -shändelse,
-skamrat, -skämpc, -slycka, -sorsak, -s skepp,
-slid, -slrumpel, -svapen, -syrke, -sår.
KRIGA, v. n. 4. Föra krig, strida. K. mot
någon. — Brukas äfv. i fig. mening, l. ex.: K.
mot brännvinet. — Krigande, n. 4.
KRIGARE, m. 5. Stridsman. Brukas mest
i ädlare mening än soldat.
KRIGISK, a. 2. Som älskar krig och strid.
Etl k-l folk.
KRIGSAGA, kri ggsåga, f. sing. Se Krigstukt.
KRIGSAKADEMI, — mi’, f. 3. Högre
bildningsanstalt för dem, som ämna alt iniräda i
krigstjenst lill lands eller sjös.
KRIGSARKIV, kri ggsarrljfv, n. 3. o. 5.
Särskilt arkiv, förenadt med topografiska corpsen.
och innehållande alla dertill börande ritningar,
kartor, böcker och handskrifter, m. m. [-archiv.j
KRIGSARKIVARIE, krfggsarrtjivårie. m. 3.
Officer, som ansvarar för vården af krigsarkivet.
[- archi —.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
