Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kräsmage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
878 KRÄ
KRÄSMAGE, m. 2. pl. — magar, (fam.) 4)
Mage, van vid läckerheter; äfv. mage, som retas till
kräkning vid förtärandet af vämjelig mat, eller
då man hör eller ser något för smaksinnet
motbjudande. — 2) Kräsmagad person. — Syn.
Läckermun.
KRÖGARE, m. 3. — GERSKA, f. 4. En.
som håller krog. — Ss. K-yrke.
KRÖGERL n. 3. Idkande af krögareyrket.
KRÖJSEL, krö’js’1, m. 2. pl. kröjslar. Ett
glasmästarverktyg.
KRÖKA, v. a. 2. (af Krok) Göra, böja krokig.
K. en spik. K. åf, m. fl., se Af kröka, 8ec. —
V. n. 4) Göra krok, gå i krok. Der k-ker
vägen. (Fam.) K. på ryggen, böja sig, buga. —
2) K. af, laga en afvikande riktning, kosa. K.
af vägen. — K. sig, v. r. 4) Blifva krokig.
Träet har krökt sig. — 2) Röra sig, gå, löpa i
krok, antaga krokig ställning. Masken k-ker
sig. — 3) (fam.) Buga sig.
KRÖKANDE, n. 4. Handlingen, då något
krökes.
K RÖKNING, f. 2. 4) Se Krökande. — 2)
Handlingen, verkningen, då person eller sak
kröker sig. — 3) Ställe, der något kröker sig; krökt,
böjdt ställe. I sjelfva k-en. — Syn. Krok,
Bugt.
KRÖN, n. 3. (fortif.) Öfversta kanten af ett
bröstvärn.
KRÖNA, v. a. 4. o. 2. 4) Högtidligt sälla
kronan på cn regcnts hufvud, lill bekräftelse af
dess höga värdighet. K. någon lill konung,
kejsare. Säges äfv. om regerande personers
gemåler. Drottningen k-nles flera år der ef ler.
(Fig.) K. med ära, framgång, sällhel, förläna
ära <5cc. — 2) (fig. skämtv.) Göra till hanrej. —
3) Säges om delar, stycken af ett föremål, som
äro högst. Ell litet torn k-ner byggnaden. —
4) (fig.) Gifva sista prydnaden, fullbordan åt en
sak, fullkomna. En lycklig framgång k-nle
hans förelag. (Ordspr.) Ändan k-ner verkel,
af fullbordandet beror ett arbetes värde; slutet
afgör, om cn handling, elt förelag skall prisas
eller ej. — 5) Med kronans märke förse något,
som blifvit justcradt och rikligt befunnet. K.
mått, mål, vigt. — K. fartyg, lägga beslag på
farlyg för kronans tjenst. K. träd, timmer,
märka utsynade träd, timmer. — Krönt, part.
pa<$. Brukas adjeklivt i följande ullryck: K.
hufvud, kejsare eller konung. K. poet, som
blifvit lagerkrönt. — Krönande, n. 4.
KRÖNFIL, m. 2. Fil, som blott har en enda
huggen kant.
KRÖNIKA, krö’nicka, f. 4. (grek. Chronikä’,
af Chronos, lid) Bok, som innehåller cn torr och
andefattig bcrällclse om de historiska händelser,
som tilldragit sig i vcrlden eller i en särskilt
slat, under en viss tidrymd. Tidbok. l en k.
finner man endast fakta och årtal. — Ss.
Kr önikeskr ifv are.
KRÖNIKEBÖCKER, f. 3. pl. K-na,
benämning på tvenne böcker i bibeln, som handla
om Juda konungars historia.
KRÖNING, f. 2. 4) Det högtidliga tillfälle,
då cn regent krönes. — 2) Handlingen,
hvarigenom något krönes. — Ss. K-sakl, -sdag,
-sfesl, -sorl.
KRÖNINGSGÄRD, m. 3. eller
KRÖNINGS-H.IELP, f. 3. Gärd, bevillning, till bekostande
af cn konungs kröning.
KRÖNINGSMYNT. n. 5. Minnespenning af
silfver, som vid kröningar ulkastas ibland folket,
KUG
visande vanligen den krönta regentcns namnchiffer
med krona uppöfver och kröningsdagens datum.
KRÖNINGSOXE, m. 2. pl. — oxar. Helstekt
oxe, som fordom vid konungars kröning
fördelades ibland folket. Förändrades i Sverige till en
af papp gjord figur i skapnad af en oxe med
förgyllda horn, inuti fylld med knyten af mat och
vinbuteljer, hvilka utkastades ibland folket.
KRÖS. n. 5. Se Tarmkäx. — Sr. K-hinna.
KRÖSKÖRTEL, m. 2. pl. — körtlar, (anat.)
En sammangyltrad körtel, belägen på tvären
bakom magen och sträckande sig åt sidorna med en
längd af omkring 8 tum.
KRÖSON, n. 3. Se Lingon.
KRÖSSAFT, m. sing. En vattenaktig, lindrigt
saltaktig saft, som genom en egen gång ull ömmes
ur kröskörteln i tolftumstarroen och bidrager till
beredningen af chylus.
KRÖSVATTEN, n. 8. Se Krössafl.
KUB, m. 3. (gr. Kybos) Solid figur, som
in-neshites af sex lika stora qvadrater. [Cub.]
KUBB. m. 2. Kort afhugget stycke af en
stock. Förekommer mest i sammansätluiogeo
Huggkubb.
KUBBF1VETE, n. sing. En sort hvete, som
sitter så hårdt i agnarna, att del måste tröskas
tvenne gånger.
KUBEBER, -béb’r, m. sing. En pepparart,
hvilken brukas som medikament. Piper Cubcba.
KUBERA, v. a. 4. Mäta eller uträkna en
kropps kubiska Innehåll. — Kuber ing, f. 2.
[Cu
KUBIK, -i k. a. oböjl. Beräknad efler
ku-biskl innehåll. Mest i sammansättningar, såsom:
Kubikmålt. — Kubikfot, sexsidig kropp, på
hvilken hvarje sida utgör en qvadratfot. 1
»amma mening brukas äfv. Kubikaln . -q v arter,
-tum, m. fl. — Kubikrolen af ell tal (i
förhållande till roten kalladi Kub), är del tal. som
först mullipliceradl med sig sjelft och sedan med
produkien uigör förstnämde tal. [Cu-.J
KUB1SK, kübissk. a. 2. Som tillhör eller har
afseende på kuber. [Cu -.]
KUDDE, m. 2. pl. kuddar. Elt slags
fyrkantig, mer eller mindre slor säck eller påse af
någol starkt och lätt tyg. vanligast bolslerväf.
igensydd på alla sidor och fylld med fjäder, dun,
tagel, nölhår o. s. v., för att hvila hufvudet på.
då man ligger. — Har sammansättningarna:
Hufvud-, Lång-, Fjäder-, Dun-, Tagelkudde, m. fl.
KUFISK, a. 2. K-a mynt kallas sådana, som
blifvit slagna under arabiska kaliferna i Asien och
äro försedda med en arabisk inskrift.
KUFVA. v. a. 4. 4) Tvinga lill
undergifvcn-het. K. en nation, elt folk. — Syn.
Underkuf-va, Betvinga. — 2) (fig.) Dämpa, belvinga. K.
sina begär. K. elt barns sinne. K. ens
högmod, ens slolla sinne. — Syn. Dämpa, Dämma.
Slilla, Sakta, Hämma, Bchcrrska, Undertrycka.
— Kufvande, n. 4.
KUGELLACK, n. sing. Ett slags sämre
Flo-rentinerlack, som innehåller en större mängd
lerjord. ofta ljust rosenrödl.
KUGGA, v. a. 4. (af gam. ordet Kuga,
tvinga, kufva, besegra), (fam.) Preja. Blifva k-d.
K. någon i spel, vinna penningar af honom.
K. någon i examen, tillbakavisa honom, sa>orn
saknande tillräckliga kunskaper. Ilan blef k-d
i Ilofrällsexamen. — Kuggande, n. 4. o.
K u g g n i n g, f. 2.
KUGGE, m. 2. pl. kuggar. Tandlik
utslående del i kanten af clt hjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
