Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kulmått ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
KUL
KUN
KULMÅTT» külmå’lt, n. 5. Mått för kulors
storlek.
KULPLAN, khlplån, m. 3. (på örlogsfartyg)
Träramar långs luckkarmarna och bordvarts
emellan kanonerna, med urbålkningar, för alt deri
lägga de kulor, sorn böra vara tillhands.
KULQVARN, f. 2. (apotek.) Ett slags maskin
till målning medelst begagnande af jernkulor.
KULSEGEL, n. 6. (på fartyg) Se
Väder-vexlingsmaskin.
KULSTAPEL, m. 2. pl. — staplar. Hög af
uppstaplade kulor.
KULT, küllt, m. 2. (pop.) Se Kulling.
KULT, küllt, m. 3. (lat. Cullus) 4)
Gudsdyrkan, gudsljensl. — 2) Till gudsljcnslen hörande
bruk. [Cull.]
KULTING, külltinng, m. 2. (pop.) Halfväxt
gris.
KULTIVERA, v. a. 4. 4) Odla, uppbruka. —
2) Sköta; idka. — 3) (fig.) Ulbilda, förädla. —
K-d, part. pass. Brukas adjektivt i bem. af:
Hyfsad, bildad. En k. nation. Eli k-l folk. —
Kultiverande. n. 4. o. Kultiver ing, f. 2.
KULTJE, külllje, m. 2. pl. kulljar. (skepp.)
4) Frisk vind. — 2) Vindens styrka eller
hastighet, som benämnes efier de segel, hvilka kunna
föras bidevind, l. ex.: Laber k.,
Märssegels-kullje, o. s. v.
KULTRIANGEL, küllriånng’l, m. 2. pl. —
trianglar. Triangel, beskrifvcn på ylan af en
kula.
KULTUR, kulltur, f. 3. 4) Bruk (af jorden).
— 2) Plantering, odling. — 3) Skötsel, ans, afvel
(l. ex. i Häst-, Fårkultur). — 4) (fig.) Odling af
själsförmögenheter, utbildning, förädling. [Cu -.]
KULTÅNG, küllå’nng, f. 3. pl. — tänger.
4) Krats atl utlaga kulor. — 2) (hos guldarbeiare)
Särskilt slags tång, hvarmed af plallvalsad tråd
upphöjas hälkiga ringar.
KULUGN, m. 2. Ugn till kulors glödgande.
KULVAGN, m. 2. Vagn, hvarpå kanonkulor
föras.
KUMMEL, kümm’l. n. 5. (fornnord. Kami,
lat. Cumulus) Ursprungl.: uppstaplad hög af
nå-goL 4) Slenröse. — 2) Uppkastad stenhop på
grund i sjön, lill märke för sjöfarande. — 3; Se
Kummelgrolla. — 4) Mjukfenig benfisk, liknande
kabeljo, men smalare och tunnare, med stora
silfverglänsande fjäll. Gadus Merluccius.
KUMMELGROTTA. f. 4. Hvarje för-Odinskt
grafmonument. som var bildadi af uppresta stenar,
täckta med en öfverliggare.
KUMMELÅLDERN, m. sing. dcf. (hist.) Den
tid, da Fornskandinaverne bcgrofvo sina döda i
kummel (bem. 3).
KUMMIN, kümminn. m. sing. 4) En tvåårig
parasollväxl på höglända ängar, med små hvita
blommor. Carum Carvi. — 2; Frö af denna växt,
som begagnas lill brödkrydda. — Ss. K-bröd.
KUMMINBRÄNNVIN, n. 3. Brännvin, satt
på kummin.
KUMMINOST, m. 2. Ost, kryddad med
kummin.
KUMMINSOCKER, n. sing. Elt slags konfekt
af socker och kummin.
KUMULERA, v. a. 4. (lat. Cumulare) Hopa;
på en gång innebafva (flera sysslor, löner o. d.).
— Kumulerande, n. 4. o. Kumulering,
f. 2. [Cu —
KUNBAR, künnbår, a. 2. (af Kunna) Bekant,
känd. Allmänt k. Göra k., kungöra. Vara,
blifva k. [Kundbar.]
KUNBARHET, f. 3. Kännedom. Allmdn k.
[Kundb —.]
KUND. m. 3. En, som vanligen bar sin
handel, spisning o. s. v. hos någon, eller i annat
afseende för beständigt lemnar någon tillfälle lill
förljensl. Hafva mänga k-er. En god k., som
bringar mycken förljensl. Skaffa, få k-er. Draga
ifrån någon dess k-er. Vänja ifrån sig,
förlora sina k-er.
KUNDBAR, KUNDGÖRA, se Kunbar,
Kungöra.
KUNG, se Konung.
KUNGAHUS, se Konungahus.
KUNGAMAKT, - MORD, - VÄLDE, m. fl.
se Konungamakt, Scc.
KUNGLIG, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på en konung. K. krona, spira, mantel.
Eli k-l palats. — 2) Af en konung gifven,
meddelad, sagd, yttrad. Ell k-l ord, löfle. — 3)
En konung värdig. En k. gåfva. — 4) (fig.) I
högsta grad präktig, kostlig, högst förträfflig,
utmärkt. En k. boslad, mållid.
KUNGLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
kunglig.
KUNGLIGT, adv. På ell kungligt sätt.
KUNGSDADEL, m. 2. pl. - dadlar. Den
bästa sorten af dadlar.
KUNGSFRID, künngsfri d, m. sing. (i
medeltiden) Fridslag, som innehöll förbud för hvar och
en all ulöfva någon våldsamhel af hvad sias som
helst eller all ulan tillstånd bära vapen, pä den
ort, der konungen uppehöll sig.
KUNGSFÅGEL. m. 2. pl. — fåglar. Slasie
af Sparffåglarna i barrskogar, 3 till 3/ tum
lång, hjessan saffrans- eller citrongul, öfrici
kroppens grundfärg grå, skiftande i olivgröni och
gulgrönt; har tofs på hjessan. Regulus crislaius.
B rand kronade K-n, don minsta bland alla
Europas fåglar, hjessan hos hanen bjert brandguL
Regulus ignicapillus.
KUNGSGÅRD, künngsgå’rd, m. 2. Benämning
på hvarje af de ansenligaste kronogodsen i riket,
hvilka förmodligen lill en stor del utgjorde del
fordna så kallade Upsala Öde.
KUNGSHÄSTAR, m. 2. pl. Visst antal hastar,
som hvarje ort lcmnade, då konungen sjelf resie
ell. någon af dess embelsmän i konungens ärender.
KUNGSKAKA, f. 4. Elt slags kaka af
mandel, ägg, socker, smör, mjöl, med vanilj, kanel,
muskoliblomma och citroner.
KUNGSKRUT. n. sing. Finaste jagtkrut.
KUNGSLADUGÅRD, m. 2. Se Kungsyärd.
KUNGSLJUS, se Kongsljus.
KUNGSORD, künngsörd, n. 5. i) En konungs
ord. Del är så godl som k., fullkomligt säkert.
— 2) (fig. fam.) Tillförlitligt, sant tal. Del är
icke k. allt hvad han säger.
KUNGSPARK, künngspårrk, m. 3. Se
Kro-nopark.
K UNG SSKJUTS, se Kongsskjuls.
KUNGSSKÄRM, m. 2. (jäg.) Mellersta
skärmen i en jagtplals.
K UNGSSPIRA, se Kongsspira.
KUNGSTÅRTA. f. 4. Ett slags lärta. tillredd
af mandel, ägg, socker, smör, rifvet citronskai och
mjöl, med olika slags sylter.
KUNGSVAKTEL, m. 2. pl. — vakilar. Röd
rapphöna.
KUNGSVATTEN, n. sing. En blandning af
salpetersyra och saltsyra.
KUNGSVÄG, künngsväg. rn. 2. Benäinutng
af allmogen pä allmän landsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
