Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kungsåder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUN
KUP
KUNGSÅDER, se Kongsåder.
KUNGSÄNG, künngsä’nng, f. 2. Kronan
tillhörig äng.
KUNGSÖRN, m. 2. Elt slags örn, 3 fol 6 tum
lång. hufvud och hals ofvan brungula, inunder
svarta, kroppen ofvan mörkbrun, inunder
svarl-brun; allmän i skogrika bergsbygder; flyger högst
bland alla den gamla verldens fåglar. Falco fulvus.
KUNGÖRA, künnjö’ra, v. a. 2. (böjes som
Göra) Göra bekant. K. en något. K. en lag,
förordning. K. på predikstolen. Del är allmänt
k-gjordl. — Kungörande, n. 4. [Kundg—.]
KUNGÖRELSE, f. 3. 4) Offentligt
bekantgörande. — 2) Hvad som offentligt kungöres, såsom
kunglig förordning, m. m. Allmän k. En
uppslagen k. K, som uppläses på predikstolen. [Kund—.]
KUNNA, v. a. 4. Indik. pres. sing. Kan; pl.
Kunna. Impf. Kunde. Sup. Kunnat. 4)
Förmå, vara i stånd, i tillfälle att göra något. Säges
både i fysisk och andlig mening. Barnet kan
ej gå ännu. Jag kan icke sofva. Del kan jag
nog göra. Man kan ej alll hvad man vill. Han
kan ej akla penningar. Man gör så godt man
kan, och ej som man vill. Den som del kunde!
Det kan jag icke hjelpa. Han kan oroa oss så
mycket han vill. Jag kan ej tro del. Ej
kunna annat än, ej förmå afhåila sig ifrån, l. ex.:
Jag kunde ej annat än skratta, när jag fick
se honom. Hvad kan jag derlill? hvad kan
jag dervid uträtta? hvad förmår jag derlill? —
2) Förstå, veta, äga färdighet, skicklighet, insigt,
kännedom i yrke, konst, vetenskap. Han kan
ingenting, har ingenting lärt. Han kan
hvarken läsa eller skrifva. Del är en karl, som
kan någol! han vet, förstår mycket, har mycken
insigt, färdighet. K. ell språk. K. lalin,
grekiska. K. sin lexa, hafva lärt sig den. K. en
visa, kunna sjunga den utantill. K. med någol,
förslå, känna, veta, huru med något tillgår, huru
man bör förhålla sig med en sak. K. méd alt,
förstå sig på att, t. ex.: Hon kan lilcl med all
trolla. Han kan ej med all förställa sig. Ej
kunna méd, äfv. ej tycka om, ej tåla, t. ex.:
Jag kan ej med smilande menniskor. Han
kan ej med slisk. K. väl med någon, väl
förstå sig på alt behandla honom. — 3) K. är äfv.
ett hjelpverb och uttrycker i allmänhet begreppet
af möjlighet. Del kan lätt hända, all han
kommer igen nästa vecka. Del är någonting,
som icke kan hända. Det kunde lätl inträffa,
all ... . Han kunde lägga sig all dö. Hvem
hade k-l tro del? Del kan icke annal vara.
Delta kan tolkas på flera sätt. Del kan gå an.
Jag vill ge ell exempel, som kan lära ....
Man hade väl k-l undvara del. Del går som
det kan, så der, nästan illa. Del kan ej annat
än följa deraf, att ... . Han kan komma.
han får, må komma. Det kan så vara, det må
så vara, det är en annan sak.
KUNNIG, a. 2. (af Kunna) 4) (om person)
a) Som har vetskap, kännedom om en sak.
Nästan endast i uttrycket: Göra sig k. om någol.
— b) Som har kunskap, insigt, erfarenhet,
färdighet i (vetenskap, konst, yrke); som kan något.
K. i matematik, i ell språk, i skrifva och läsa.
K. i musik, i rilkonslen, i all väfva, sy, sticka.
— c) Som har många kunskaper, insigtsfull. En
k. man. — 2) (om sak) Känd, bekant. Göra k-t,
kungöra. Blifva k-l. Det är k-t öfver hela
staden, hvar man k-l.
KUNNIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
kunnig. K. i ell språk.
881
KUNSKAP, f. 3. (af Kunna) 4) Kännedom,
vetskap, underrättelse. Få, hafva, inhämta,
gifva k. om något. Jag har fäll k. om. att ... .
Med, ulan min k. (vanligare säges Vetskap).
Lala komma lill allmänhetens k., lill allmän k.
Del har kommil till min k., all ... . — 2)
(mest i plur.) Hvad en person vet i fråga om
föremåls tillvaro, egenskaper och förhållanden.
Hafva god k., goda k-er i elt ämne, en konst,
i matematik, i sin kristendom. K. i godt och
ondl. Hafva, äga, sakna k-er. En man med
k-er. Ulan k-er kommer man ej långl. — Syn.
Vetande, Insigter, Begrepp (i plur.). [Kund-.]
KUNSKAPA, v. n. 4. Inhämta kunskap. —
Syn. Speja, Spionera, Rekognoscera. —
Kunskapande, n. 4. [Kund—.]
KUNSKAPARE, m. 6. En, som inhämtar
kunskap, underrättelse. — Syn. Spejare,
Rekogno-scör, Spion. [Kund —.]
KUNSKAPSDRIFT, f. 3. Förståndets ålrå alt
veta, känna och forska. [Kund —.]
KUNSKAPSFÖRMÅGA, f. 4. Själens förmåga
all förvärfva kunskap om ting. [Kund—.]
KUNSKAPSGREN, f. 2. Särskilt gren, del af
velandet. [Kund —.]
KUNSKAPSKÄNSLA, f. 4. (fil.) Förnimmelse
af ett föremåls beskaffenhet. [Kund —.]
KUNSKAPSÄMNE, n. 4. Ämne för vetande.
[Kund —.]
KUPA, f. 4. 4) Säges om åtskilliga rundt
upphöjda, halfklotformiga eller kägelformiga ting,
som tjena till betäckning. En k. af glas. Sälla
något under k. — Hit hör äfv. Bikupa. — 2)
Uppskottad jord nedvid kring stammen af ett träd,
uppomkring roten af en växt. En k. kring ell
träd, cn kålstock, ell polalesslånd. — 3) Rund
betäckning öfver sigillet på en viglig urkund. Har
sammansättningen Vaxkupa.
KUPA, v. a. 4. Uppskotta jord kring
stammen af ett träd, ståndet af en trädgårdsväxt, o.
s. v. K. ell Iräd. K. polales. — Kupande,
n. 4.
KUPERAD, a. 2. (af fr. Couper, afskära,
af-hugga) Af berg, höjder och vattendrag
genomskuren. K. trakt, ort, nejd. K-t land. [Coup—.]
KUPÉVAGN, kupèvånngn, m. 2. Framtill
öppen täckvagn, halftäckare. [Coupé-.]
KUPIG, a. 2. Upphöjdi rund, i form af en
kupa. K-l tak. K-l arbete.
KUPIGHET, f. 3. Kupig upphöjning.
KUPLAF, küplåv, m. 2. pl. — lafvar. En
färglaf på klippor och murar. Lichen scruposus.
KUPLETT, -plä’ll, m. 3. (fr. Couplel, af lal.
Copula, band). Liten sång eller aria i en komisk
opera.
KUPNING, f. 2. Förrättningen, hvarigenom
något kupas.
KUPOL. - pa 1, m. 3. (fr. Coupole, egentl*
inre delen af elt sferiskt hvalf) Halfklotformigt
eller kägelformigt hvalf, hvilket tjenar runda
byggnader till tak.
KUPOLUGN, kupå’lünng’n, m. 2. Ett slags
schaklugn för omsmällning af lackjern.
KUPONG, - pa nng, m. 3. (fr. Coupon, af
Couper, afklippa) Så kallas hvarldera af de små
under hvarandra tryckta bevis öfver
räntebetalning, som åtfölja stalsskuldsbref m. m., och af
hvilka en vid hvarje räntebetalning afklippes och
tillställes den utbetalande kassan.
KUPP, m. 3. (fr. Coup, af grek. Koplo, jag
skär) Företag, handling. — Har
sammansättningarna Minister-, Statskupp*
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
