Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kärnfrukt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899 KÄR
KÄRNFRUKT, m. 3. Frukt med kärna.
KÄRNFULL, a. 2. 4) Som har full. Tast kärna.
K-l trä, virke. K-a ax. — 2) (fig.) Full af
kraft och anda. Ett k-l tal. — Kärnfullhet,
f. 3.
KÄRNHUS, n. 5. De inre delarnc i en
kärn-frukt, eller der kärnorna äro fästade. K-el i ett
äple.
KÄRNIS, m. 2. Fullkomligt klar och ren is.
KÄRNKARL, m. 2. (fam.) Utmärkt karl i ett
eller annat afseende, synncrligast i fråga om
redbar karakter och duglighet.
KÄRNLAF, m. 2. pl. — lafvar. Ett lafslägte.
Pyrenula.
KÄRNLINIE, f. 3. Den linie, som ifrån
medelpunkten af bottnen i ett gevär går midt
igenom kulloppet, samt vidare tänkes fortsatt i rak
riktning. Medelllnien i loppet af en skjulmaskin.
KÄRNLÅDA, f. 4. Tvådelt metallisk form,
hvaruti den sferiska kärnan af bomber och
granater bildas.
KÄRNLÖS. a. 2. Utan kärna. Säges både i
egentlig och figurlig mening. — Kärnlöshet,
f. 3.
KÄRNRÖTA, f. 4. Röta i kärnan af ett träd.
KÄRNSKOTT, n. S. (artil.) Distansen, som en
kula löper, då kanonen slår horisontell, innan
kulan gräsar. d. v. s. rörer den horisontella planen,
bvarpå lavetten står.
KÄRNSPRÅK, n. S. (i bibeln) Hufvudsakligen
afgörande. vigtigt och bevisande språk.
KÄRNSTAM, m. 2. pl. — slammar, (trädg.)
Af kärna uppdragen stam.
KÄRNSTÅL, n. sing. Rent stål, fritt ifrån
alla jerntågor.
KÄRNTRUPPER, m. 3. pl. Valda, utmärkt
förträffliga trupper.
KÄRNVED, m. sing. Den äldsta, hårdaste och
tillika mera färgade, inre delen af veden i ett träd.
— Motsats: Hvitved.
KÄROMÅL. n. 5. Stämning eller börjad
rättegång, med afseende på den part, som kärar.
KÄRR, n. 6. Myr eller mosse, som sjunkit
till bottnen, så alt vattnet slår deröfver. — S$.
K-aktig, -bollen, -gyttja, -trakt.
KÄRRA, f. 4. 4) Étt slags körredskap med
två hjul, skalmar, samt med eller utan stol och
fjädrar. Har flera sammansättningar, såsom:
Fjäder-, Rond-, Ponlon-, Ammunitions-, Skottkärra,
m. fl. — 2) Ett lass på ett sådant körredskap.
En k. ved, kol. — 3) (boktr.) Den rörliga delen
af en tryckpress. — Ss. Kärr hjul, -lass.
KÄRREBÖSSA, f. 4. Det gamla namnet på
fältkanoner.
KÄRRFYLLA, f. 4. (pop.) De stora
höstregnen. som fylla kärren med vatten.
KÄRRHÄST. m. 2. Häst, förspänd en kärra.
KÄRRHÖ. n. sing. Hö, som bergas ifrån
kärrängar.
KÄRRHÖK. m. 2. Elt slags hök, som vistas
i kärrtrakter. Rödbrun K., 24 till 22 tum lång,
näbbhud och ben gula, ögonringcn rödgul. Falco
rufus. K. mcd halskrage, hanen ofvan blågrå,
honan brun; vistas i mildare länders skogar. Falco
cyaneus.
KÄRR JORD, f. sing. Gytljejord ifrån kärr.
KÄRRKAFLE, m. sing. En art Kaflegräs. som
Yäxer i kärr och diken. Alopecurus gcniculatus.
KÄRRLATYR, –y’r. m. sing. En art
Gigals-ärter. på kärrängar. Lathyrus palustris.
KÄRRLEGA. f. 4. Afgift för begagnandet af
en kärra vid skjuts.
RÖK
KÄRRLILJA. L 4. Örlslägtet Narlhecium.
KÄRRLJUNG, m. sing. Eli slags Ljung. Erica
Tetralix.
KÄRRMARK, f. 3. Mark, uppfylld med kärr
eller af kärraktig beskaffenhet.
KÄRRMES. m. 2. Se Enlila.
KÄRRPUSS. m. 2. Litet kärr.
KÄRRSKÄFTE. n. sing. En art Fräken i
kärr. Equiselum palusire.
KÄRRSKÖLDPADDA, f. 4. Ett slags
sköldpadda, 6 till 10 tum lång, allmän i södra och
östra Europas kärr. Emys lutaria.
KÄRRSNÄPPA, f. 4. En arl Snäppa. 8%
tum lång, med gulgröna ben. Totanus Glareola.
KÄRRSÄLTING. m. 2. (bot.) En arl Sälting,
som växer i kärr. Triglochin palustre.
KÄRRTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. En
tistelart med hög sljelk och röda blommor, i kärr.
Carduus palustris.
KÄRRVALL. m. 2. Kärraklig ängsvall.
KÄRRÅKARE, m. 5. Åkare, sorn kör mcd
kärra.
KÄRRÄNG, f. 2. Äng med kärrmark.
KÄRVÄNLIG, a. 2. (fam.) Vänlig, kärlig. K.
helsning. — Kärvänligen, adv.
KÄRÄLSKEL1G, a. 2. Högt älskad. Brukas
isynn. i konungabref, påbud, o. s. v. Vare k-e
undersåler. Vår k-e broder.
KÄSSLA. v. n. 4. Sc Källla.
KÄTTARE, m. B. (l. Kelzer) 4) En. som
afviker ifrån den af kyrkan allmänt antagna läran.
— 2) Säges äfven om dem, som skilja sig ifrån
allmänt antagna föreställningar. K. i politik. —
5s. K-förföljelse.
Anm. Ordet tros härleda sig ifrån en
religions-sekl, Gazarrr eller Katharer, som med sina
frän kyrkans lära afvikande meningar trodde
sig ensamme vara i besittning af sanningen.
KÄTTELHATT, m. 2. Ett slags fordom
bruklig stormhait.
KÄTTERI. n. 3. Kätterska läror, meningar.
KÄTTERSK. a. 2. Afvikande från den
allmänt antagna läran. K-a meningar, läror. —
Källcr skt, adv.
KÄTTJA. f. sing. (af Kål) Starkt begär till
könsdriftens tillfredsställande.
KÄTTJAS, v. d. 4. Vara kättjefull; reta sig
till kättja.
KÄTTJEFULL. a. 2. Som har häftig åtrå
efter könsdriftens tillfredsställande.
KÄTTLA. v. n. 4. (af Kall) Föda ungar.
Säges om kattor.
KÄX, n. 3. L Se Tarmkäx.
KÄX. n. sing. II. Se Käxande.
KÄXA. v. n. 4. (fam.; frcqventativ af Kifva)
I trälosam lon ständigt påminna om något. —
Syn. Källa, Sagga.
KÄXANDE. n. 4. (fam.) Ständigt upprepande
af något, i trälosam ton.
Kö (/f hårdl), m. 3. (fr. Queue, svans, stjert)
4) Biljardkäpp. — 2) Personer, som uppställt sig
i rad, den ene efter den andre, för att. hvar i
sin ordning, utan trängsel kunna gå förbi och
beskåda någonting eller komma fram lill ett
biljettkontor, o. s. v.
KÖK, n. 5. (af Koka) Särskilt för
matlagning inrättadl rum. — Ss. Köksbeljening,
-sbord, -sförkläde, -shandduk,
-shylla, -skärt, -ssaker, -sskåp.
KÖKEMÄSTARE, m. 3. (bibi.) Föreståndare
för elt kök.
KÖKSA, ljö’cksa, f. 4. Sammandr. af Kökspiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
