Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAG
LAG
5
— Har sammansättningen Naturlag. — b) Af
människor stadgad, inom ett visst samfund gällande
regel för utöfvandel af den fria viljan. Kallas, i
motsats till de naturliga lagarna, Positiv lag, äfv.
Borgerlig ell. Juridisk lag, Samhällslag, Mensklig
lag. Föreslå, stifta, sanktionera en l. L. om
tronföljden i riket Handhafva l-arnes
efter-lefnad. Bryta, öfvcrlräda en l. Göra sig
något till 1., anse sig ovilkorligt pliglig dertill, t. ex.:
göra sig till en 1. att vara artig emot
fruntimmer. (Ordspr.) Ködcn har ingen l„ nöden
tvingar ofta till lagbrott; äfv. i nödfall hjelper
man sig så godt man kan. — c) Samling af
sür-skilta lagbestämmelser, som angå något visst
rättsområde. Borgerliga l-en, samteliga de lagar i
ett samhälle, som angå borgerliga
rättsförhållanden. Bom er ska l-en, samlingen af de lagar, som
gällde för del fordna romerska riket. Kanoniska
l-en. se Kanonisk Studera l-en. Skipa 1. ell.
/. och rätt. Hålla alla vid 1. och rätt, låta
alla åtnjuta sina lagliga rättigheter. Efter l.,
som 1. förmår, enligt lagens föreskrift, bud. (Fig.)
Läsa l-en för någon, se Lexa upp. — Har
sammansättningarna: Kriminal- ell. Brottmålslag,
Kyrkolag, Sjölag, Krigslag, Uplandslagen,
Vesl-götalagen, m. fl. — rf} (leol.) a) Del Guds ord,
som lårer menniskan, hurudan hon bör vara och
icke vara, hvad hon bör göra och icke göra,samt
derigenom meddelar henne kunskap om synden,
och hos henne uppväcker och bibehåller ångern.
Motsatsen till Evangelium. L-en och
evangelium. — £) (i bibeln) Pentateuken eller de fem
Mose böcker. — 2) Sällskap, samfund,
samfällig-hct, sorn har samma lag, samma öfverenskomna
stadgar, eller hör under samma lagskipande
myndighet. Förekommer för denna hem. endast i
sammansättningarna Bergslagen. Roslagen
(Rodes-lagen). — Ss. L-f är bättring, -förändring,
-lydig, -lydighel, -lydigt, -lydnad,
-samling, -stridig, -stridighet,
-stridigt, -vidrig, - vidrighet, - vidrigt,
-öfver tr ädelse.
LAG, n. 5. IV. (af Lägga, näml, samman) 1)
(ursprungi.) Gille, der hvar och en skjuter ihop
(lägger till) sin andel. — 2) (i allm.) Flere
personer, sorn hafva något gemensamt, tillsammans
äta, dricka, roa sig. Eli godt, gladt 1. Ett 1.
af goda vänner. Vara i lag med’någon. Hela
l-ets skål. Han bjöd ell glas öfver hela l-et.
Bryta l-et, försl af alla lemna ett sällskap.
Betala l-el, betala kostnaderna för ett lag; (fig.)
umgälla något. Han skall få betala l-el. (Fig.)
Ha ell ord med i l-et, hafva något att säga; utöfva
inflytande. — Bildar sammansättningarna Bolag,
Räliarlag. By lag. Borrlag, Matlag. Dryckeslag.
LAGA, a. oböjl. 1) Af lag förcskrifvcn eller
tillåten; med lag öfvcrensslämmande; enligt lag
giltig. L. ålder. L. fång, se Fång. L. lid,
anslånd. L. bevis. L. ränta. L. (ing, syn.
En i l. form affallad skrifl. L. kallelse, på
lagenligt sätt skedd kallelse till domstol. L. dom,
på lagenligt sätt afkunnad dom. L. förfarande,
handling. L. äktenskap. Gä l. vägar, förfara
på lagligt sätt. L. förfall, de omständigheter,
hvilka lagen erkänner såsnm giltiga skäl för
uraktlåtenhet all uppfylla ett juridiskt åliggande.
L. kraft, laglig giltighet. Vinna l. kraft, blifva
giltig enligt lag, få laglig stadfästelse.
Konlrak-lel äger l. kraft. L. kraftvunnen dom, som
vunnit laga kraft. Gifva något l. kraft.
LAGA, v. a. 1. (af Lag, II, 2) i) Bringa i
lag och skick, såsom det bör vara: bereda,
till
reda. L. mat, fisk, köll. L. en rätt med
kryddor. Hon kan ej ens l. en soppa. L. hår,
putsa, städa det. L. i ordning, göra, att något
kommer i ordning, såsom det bör vara. * L. till,
se Tillaga. — Syn. Se Bereda. — 2) Åter sälla
i lag, i ordning, i skick, stånd. L. ett ur. L.
söndriga skor, kläder. L. öm, se Omlaga;
äfv. sköta, t. ex.: l. om en sjuk, l. om elden.
L. väl om en, väl sörja för, behandla någon. L.
om sig, hafva omsorg om sin person, göra sig
goda dagar. L. upp, se Upplaga. — Syn.
Upplaga, Reparera. — 3) Göra, handla, verka,
an-slalta, tillställa. Åtföljes i denna bem. alltid af
all och verb i finit modus. Z. ändlligen, all
del sker snarl. L., all vi få mat. Du bör l.,
all du har en tillflykt, i händelse af behof.
Jag skall l., all ni får igen det. — L, sig,
v. r. (fam.) Röra, flytta, begifva sig. L. sig bort,
éflcr, fram, i n, néd, tillbaka, undan, upp, ül,
åstad. L. sig i säng, gå till sängs. L. sig
ur vägen, gå undan, packa sig undan. L. sig i
ordning, l. sig till, bereda sig till något. L.
sig till all laga afsked. L. sig till krig, rusta
sig &c. Del l-r sig (ill regn, till oväder, det
ser ul all bli r.. o.
LAGBEREDNINGEN, f. sing. def.
Benämning på den sista och ännu (1833) fortfarande
komilén för del nya lagverkets granskning.
LAGBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
innehåller den för ett land gällande borgerliga lag
och broUrnålslag, jemle dess rättegångsordning.
Svenska l-en.
LAG BRO, f. 2. Underlag vid en
hammarställning.
LAGBROTT, n. 5. öfverträdelse af lag.
LAGBRYTARE, m. 5. En, som öfverlräder lag.
LAGBUNDEN, a. 2. neulr. — et. Af lag
bunden, inskränkt; lag underkastad; af lag
befh-stad, hägnad. Ell l-cl samhälle. L. frihet. L.
styrelse, konung, af grundlagar inskränkt.
LAGD, se Lägga.
LAGENLIG, a. 2. Med lag öfverensstämmande.
— Lagenlighet, f. 3.
LAGER, n. 5. L (af Lägga) i) Samling af en
mängd varor, som höra till någon viss handel.
Eli l. af varor, af vin. — Har åtskilliga
sammansättningar, såsom: Handels-, Bod-, Vinlager,
m. fl. — 2) Lag, hvarf i jorden, af en viss
jordart. Eli l. af lera, sand, skiffer.
LAGER, m. 2. pl. lagrar. II. 1) Se Lagerträd.
— 2) Lagerqvistar. En krans af l. Hjeltar
bekransades fordom med l. (Fig.) Skörda
lagrar, förvärfva ära. Hvila på sina lagrar, njuta
hvilans behag, sedan man inlagt ära. — Ss.
L-bu-ske, -lund, -q vi st, -skog.
LAGERBLAD, n. 6. Blad eller löf af
lagerträd. L. användas i matlagning.
LAGERBÅR, n. 3. Bär af lagerträdet.
LAGERBÅRSTRÄD, n. 5. Se Lagerträd.
LAG ER FA T, n. 3. Se LÅggare.
LAGERKERS, m. sing. Én buske med stora,
glänsande, ljusgröna löf, hvila blommor och svarta
bär. Hos oss orangeriväxl. Prunus Laurocerasus.
LAGERKRANS, m. 2. Krans, flätad af
lagerqvistar. Hjeltar och skalder kröntes fordom
med l-ar.
LAGERKRONA, v. a. 2. Högtidligt, till
belöning fäsia en lagerkrans på ens hufvud. — L-nl,
part. pass. L. poet.
LAGERKÅLLARE, m. 2. o. 3. Källare, der
lager hålles af allehanda slags vin till försäljning
i parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
