Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lagerolja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
LAG
LAG
LAGEROLJA, f. sing. Ett slags tunnflytande,
gulgrön olja, som erhålles genom distillalion af
lagerbär.
LAGERTRÄD, n. 5. Allmänt kändt
söder-ländskt trädslag, hvars bär och blad nyttjas i
medicinen, bladen såsom hushållskrydda. Laurus
no-bilis.
LAGERÖRT, f. 3. Se Tibasl.
LAGFARA, v. a. 3. (böjes som Fara) Vid
behörig domstol vidtaga de åtgärder, som fordras,
för att vinna laga stånd ä fast egendom. L. en
egendom, ell testamente, en skuldsedel, en pant.
— L-far en, part. pass. L. egendom.
LAGFAREN, a. 2. neulr. — el. Kunnig i
Jagfarenheten.
LAGFARENHET, f. sing. 4) Vetenskapen om
lag och rätt. — 2) Kunskap deruli.
LAGFART, m. 3. De åtgärder vid behörig
domstol, som erfordras, för alt vinna laga stånd
å fast egendom. — Ss. L-sbevis.
LAGFRÅGA, f. i. Fråga, ämne, som rörer
lag, lagstiftning eller lagskipning.
LAG FÅNGEN, a. 2. neulr. — et. På laga
sätt fången, förvärfvad. L-ct gods.
LAGFÄSTA, v. a. 4. o. 2. Genom behörig
domstols åtgärd gifva laga sladfästelse åt något.
— Lagfästande, n. 4. o. Lagf äslnin g,
f. 2.
LAGFÖRA, v. a. 2. Instämma till laga
domstol. — Lagförande, n. 4. o. Lagföring,
f. 2.
LAGFÖRKLARING, f. 2. Förklaring, som
åsyftar att upplysa om rätta meningen af en lag.
LAGG, m. 2. (ursprungi.: det yttersta af
något) 4) Kant på laggkärl. — 2) Se
Pannkaks-lagg.
LAGGA, v. a. 4. Hopsätta stäfverna på
laggkärl. (Pop.) L. pa, piska på.
LAGGARE. m. 5. (gam.) Se Tunnbindare.
LAGGBAND, n. 5. Dand vid taggarna på ett
laggkärl.
LAGGKÄRL, n. 5. Träkärl, hopsatt af
stäf-ver, till förvarande af våla eller torra ämnen.
LÄGGNING, f. 2. Förrättningen, då man
laggar.
LAGGTRÄ ell. LAGGVIRKE, n. sing. Se
Släfver.
LAGGIFT, JågjflTt. a. 4. Lagligen gift.
LAGGILL ell. LAGGILTIG, a. 2. Enligt lag
giltig. — Lag giltighet, f. — Laggilligl,
adv.
LAGGRANN, a. 2. Se Grannlaga.
LAGGRANNHET, f. 3. Se Grannlagenhel.
LAGHISTORIA, f. sing. Historien om
lagstiftningens olika utbildning genom lidchvarfven.
LAGKARL, m. 2. 4) Lagkunnig man. — 2)
Domare, advokat, eller lagkunnig bisiltare i en
domstol.
LAGKLOK, a. 2. Se Lagkunnig.
LAGKLOKHET, f. 3. Se Lagkunnighet.
LAGKOMITÉ, m. 3. Komilé, nedsatt, för att
utarbeta eller förbättra ett lagverk.
LAGKRÖNT, a. 4. Med laga rätt krönt till
regent. Vår l-e konung.
LAGKUNNIG. a. 2. Kunnig i lagen. —
Förutsätter ej nödvändigt juridiska studier, såsom
ordet Lagfaren.
LAGKUNNIGHET, f. 3. eller
LAGKUNSKAP, f. 3. Kännedom af lagen.
LAGLIG, a. 2. Med lag öfverensslämmande,
af lag föreskrifven, tillåten, gillad; rättmätig. L-l
handlingssätt. L-a åtgärder. L. bekräftelse,
sladfästelse. L. frihet. L. arfvinge. L.
öf-verhel. — Syn. Laggiltig, Lagenlig, Laglikmälig,
Laga, Rättmätig.
LAGLIG EN, adv. På lagligt sätt, enligt lag.
L. bestyrka, bekräfta något.
LAGLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
laglig; öfverensstämmclse med lag. L-en af en
regeringsåtgärd.
LAGLIGT, adv. Se Lagligen. Gå l. till
väga.
LAGLIKMÄTIG, a. 2. Enlig,
öfverensslämmande med lag. — Laglikmälighel* f. 3. —
Laglikmäligt, adv.
LAGLÖS, a. 2. 4) Säges om elt land, ett
samhällstillstånd, en tid, då inga lagar efterlcfvas.
En l. stal. Eli l-l rike. L-l tillstånd. L-a
lider. — Syn. Anarkisk. — 2) Som icke lyder
några lagar.’ Ell l-l folk, följe, band. L-a
skaror af fribylarc. — Syn. Tygellös. — 3)
Lag-stridig. L-a åtgärder. Ell l-l förfarande. —
Syn. Olaglig, Lagstridig.
LAGLÖSHET, f. 3. Egenskapen alt vara
laglös (se d. o., alla bem.). — Syn. a) Anarki,
Upplösningstillstånd. — b) Tygellöshel. — c)
Lagslri-dighet. Olaglighet.
LAGLÖST, adv. På ell laglöst, anarkiskt,
tygellöst, lagslridigt sätt. Lcfva l.
LAGMAN, m. 3. pl. — män. i) (ursprungi.)
Embetsman, af folket vald alt skipa rätt på
landskapstinget och föra folkets talan inför konungen.
— 2) (i sednare tider) Domare i andra instansen
i civilmål på landet. L-männen äro numera
af skaffade. — Ss. L-sdom, -sembele, - srält,
-slin g.
LAGMANSDÖME, n. 4. En lagmans
domsaga.
LAGMANSNÄMD, m. 3. Bisiltarne i en
lag-mansrätt. L-cn bestod af sju till lolf
nämde-män.
LAGMANSRÄNTA, f. sing. Viss skatt, som
fordom utgick till lagmännens underhåll.
LAGMANSSYN, f. 3. Laga syn, som
förrättades af lagman med lagmansnämd.
LAGNING, f. 2. 4) Tillredning, tillagning.
L. af mal. — 2) Handlingen, hvarigenom något,
som är söndrigt, åter görcs helt. Kläders, skors l.
LAGOM, lågåmm, adv. (af Lag, II, 2) i)
Hvarken för stort, för myckel eller för litet; just
såsom det behöfves, bör vara, hvarken mer eller
mindre; måttligt. L. stor, lång, bred, varm,
kall. Dricka, äta l. L. är bäst. Nå nå, l.!
Mer än l.. för mycket. Sd l., inte mer än l..
nog litet, nätt och jemt hvad som bör vara. Späkt
och l., se Späkt. — 2) (iron.) Just icke mycket.
Mest i förbindelse med adv. Så. Så l. skön.
Han är så l. rik, så l. älskad. Del var l. ell.
så l. beskedligt. — 3) I rätlan tid. Jag kom
alldeles l. — Syn. I behaglig tid, I grefvens tid.
— 4) (fam.) Brukas, för att utmärka, hvad någon
förskyllat, förljent. Del är l., jusl l. ål honom,
ål dig, o. s. v. Endast i dessa och dylika
uttryck. — Adj. i sing. oböjl.; i plur. Lagoma.
Hvarken för stor eller för liten, just passande.
Klädningen är l. ål mig. L. köld, värma.
I l. lid. (Ordspr.) L-a korfvar ä’ bäst, det är
bäst att hålla måtta i allting.
LAGPREDIKAN, f. sing. indef. o.
LAGPRE-DIKNING, f. 2. 4) Sträng predikan, som handlar
endast om fordringarna af Guds lag och det sira (T,
som väntar menniskan för dess synder. — 2) (fig.
fam.) Stränga och hårda förebråelser.
LAGPREDIKANT, m. 3. 4) Prest, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
