Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lasciv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAS
LASCIV, -schfv, a. 2. (lat. Lascivus)
Lösaktig.
LASCIVITET,–––––ét, f. Lösaktighet.
LASERA, v. a. 4. (af Lasur; mål.) Lätt
öf-vermåla med genomskinliga färger.
LASK, m. 2. (skeppsb.) Tvenne trästyckens
sammanfogning med ändarna mot eller på
hvarandra.
LASKA, v. a. 1. 1) (skeppsb.) Sammanfoga
tvenne trästyckens ändar mot eller på hvarandra.
— 2) Sy (l. ex. handskar) med sömmen utanpå;
sy som skomakare. — La skning, f. 2.
LASKREM, f. 2. pl. — remmar. Randen på
skaftet af en stöfvel.
LASS. n. 5. Så stor last på kördon, som en
eller två hästar förmå att draga. L. för en,
två hästar. Ett l. hö, ved. (Ordspr.) Viljan
drar halfva let, god vilja bidrar mycket till ett
arbetes fortgång.
LASSA, v. a. 4. Lägga lass på kördon. L.
en vagn. L. af, pa, se Aflassa, Pålassa. L.
6m. aflassa och åter lassa på. Lassn in g, f. 2.
LASSTALS, LASSVIS, adv. Räknadt efter
lass, i lass, i flera lass.
LAST, f. 3. I allmänhet: tyngd, som hvilar på
eller verkar till all neddraga eller nedtrycka ett
föremål. 1) (ett skepps) Se Laddning. Inlaga l. Gå
med [ull l. — 2) Hvad som på kördon dragés eller
bäres på ryggen af en häst, åsna. o. s. v. Deraf
Lastdragare, Åsnelasl. — 3) (mek.) Allt, hvad som
lyftes, uppehälles eller flyttas genom en kraft. L.
och kraft. — 4) (fig.) a) Besvär, lunga. Vara,
ligga en lill l. — b) Hvad som länder en till
förebråelse. Lägga, föra en något till l.,
tillvita en något. Det ligger honom Ull l., att...
man har att förebrå honom, all... — 25) (fig.:
hvad som i sedligt hänseende ligger en lill last)
Vana att med fri vilja i ett eller annat afseende
handla mot den erkända sedelagen. Hafva många
l-er. Lefva i l-er. Ett tillhåll för l-er.
LASTA, v. a. 4. 4) I allmänhet. Lägga, sälla,
ställa något, som betydligt tynger, på ett föremål.
L. elt bord med mat. — Syn. Belasta, Pålasta,
Öfverlasla. öfverhopa, Belamra. — 2) Lägga last
på kördon eller lastdragare. L. en vagn, en
åsna med varor. — 3) a) Låta föra om bord
last på ett fartyg. L. ett skepp med spannmål.
— Syn. Pålasta. — b) (absolut, med kapten,
skeppare eller fartyg till subjekl) Intaga och
in-stufva den bestämda lasten. L. i’n, ut, 6m, se
Inlasta &c. — 4) (fig.) Lägga en något till last,
tadla. klandra. L. en för girighet. Sådant
arbete bör ej l-s. — Syn. Se Tadla.
LASTAGEPLATS, laslåscheplatts, m. 3. (af
Lasta ge, med fransk ändelseform bildadi af Lasta)
Lastningsplats.
LASTANDE, n. 4. Handlingen, då man
lastar.
LASTARE, m. 5. 4) En. som lastar elt
fartyg. — 2) Se Tadlare. (Bibi.) Gifva l-nom rum,
gifva rätlvis orsak lill tadel.
a LASTBAR, a. 2. 4) Se Tadelvärd. — 2)
Fången i lasler. En l. menniska. L. vandel,
lefnad.
LASTBARHET, f. 3. Det sedliga lytet hos
en lastbar menniska.
LASTBART, adv. 1) Se Tadelvärdi. — 2)
På elt lastbart (bem. 2) sätt. Lefva l.
LASTBRYGGA, f. 4. Brygga, der fartyg
af-och pålaslas.
LASTBÅT, m. 2. Särskilt slags båt, som
användes till fartygs af- och pålaslning.
LAT 13
LASTDRAGANDE, a. 4. Som användes att
draga laster. L. djur.
LASTDRAGARE, m. 3. 4) Se Laslkreatur.
— 2) Fartyg, som rymmer mycket varor, eller
hvars enda bestämmelse är att föra last.
LASTDRYG, a. 2. Som kan föra dryg last.
L-t skepp. — Lastdryghel, f. 3.
LASTELIG, a. 2. Lastande, smädlig. L-l
tal, förgripliga yttranden emot konungen, hans
gemål eller tronföljaren.
LASTELIGA, adv. (gam.) Smädligt. L. tala
om någon.
LAST FULL, a. 2. Behäftad med många
lasler. — Laslfullhel, f. 3.
LASTGAMMAL, a. 2. (fam.) Så gammal, att
man är sig sjelf och andra till börda.
LASTKREATUR, n. 3. Kreatur, som
användes lill dragning eller alt bära bördor.
LASTLÅFVE, m. 2. pl. — lafvar. (skepp.)
Lastrummet emellan tvenne däck.
LASTLINIE, f. 3. (skepp.) Den linie på ett
fartyg, som visar, hvarcsl vattenytan vidrör
fartygets sidor, när det är fullastadt.
LASTNING, f. 2. Handlingen, då man lastar.
LASTPENNINGAR, m. 2. pl. En del af
skepps-umgälderna.
LASTPORT, m. 2. Port på ett fartyg,
hvarigenom visst slags last intages och utlossas.
LASTPRÅM, m. 2. Pråm, som användes vid
fartygs af- och pålastning.
LASTPUMP. m. 2. Pump på elt fartyg,
hvarmed färskt vatten pumpas upp ur vallenfaten i
rummet.
LASTRUM, n. 3. Det ställe, hvarest laslen
ligger i ett handelsfartyg.
LASTVÄRD, a. 2. Se Tadelvärd. —
Last-värd t, adv.
LASUR, lasür, m. sing. 4) Se Lasursten.
— 2) Se Azur. — Ss. L-blå, -färg,
-färga d.
LASURSTEN, lashrslén, m. 2. En stenart af
skön blå färg, fordom begagnad som ädelsten, men
nu lill beredande af ultramarin. Kallas äfv.
La-pis Lazuli.
LAT, a. (ulan neulr. i obestämd form) Skygg
för eller trög i arbete. En l. menniska. — Syn.
Arbetsskygg. Lättjefull, Trög.
LATAS, v. d. 4. öfverlemna sig ål, slå sig
på lättja. — Syn. Lättjas, Slå dank.
LATER, läi’r, m. 3. pl. (föråldr.) Åthäfvor,
åtbörder, utvertes väsende, skick.
LATERNA MAGICA. Latinskt ord (egenll.:
troll-lykta), hvarmed betecknas en optisk
apparat, förmedelst hvilken, i mörkret, små på glas
målade figurer kunna förstorade föreställas på en
vägg.
LATHET, f. 3. Se Lättja.
LATHUND, m. 2. LATHYNDA, f. 4. (fam.,
förakll.) Lat menniska. — Syn. Latmask,
Lat-racka. — Ss. Lat hunds lif, -ssyssla.
LATIN, -i’n, m. o. n. sing. Latinska språket
eller de fordna- Romarncs språk. Tala, skrifva l.
Skrifva en kria på l. Öfver sätta från, på l. —
Ss. L-läsning.
LATINARE, m. 3. En, som är kunnig i
latin. En snäll I.
LATINISERA, v. a. I. Gifva latinsk form
eller böjning. — Lati ni serin g, f. 2.
LATINISM, –i’ssm, m. 3. Latinsk
språk-egenhet.
LATINITET,––––ét, f. 3. 4) Latinska
språket. 2) Kunskap deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
